Dagens goda tjänst
I dagsläget så omges vi ständigt av diverse bokstavskombinationer som vi alla känner till, men som destå färre människor förstår innebörden av. Det handlar främst om firmanamn, men även språkliga begrepp som vi hört många gånger men trots det aldrig riktigt fått något grepp om. Godhjärtad, som jag är, så ser jag det här som dagens goda gärning, att en gång för alla reda ut detta ovetande och främja den allmäna.. eh.. allmänbildningen.
-Dagens lektion-
Företag/Föreningar mm:
IKEA - Inofficiella Klubben för Estländsk Atbetskraft
USA - United Solutions of Apocalypse
IBM - Inkompetenta och Beklagansvärda Maskiner
FIFA - Föga Intressanta Fotbollsrelaterade Anseenden
KKK - Kool Kids Klub
NATO - Nationalistiskt Amerikanskt Tycke - Organisationen
SL - (De) Slarvigt Labila
EMU - Det här är egentligen ingen förkortning. Emu är en strudsliknande fågel som lever i Australien, och vad den har med Europas ekonomi att göra har jag ingen aning om.
IRA - Ihärdig Respekt för Antikrist
SVD - Synnerligen Vedervärdig Dynga
Nästa lektion, Artister/Musikaliska grupper
Love and Death Embrace
Princess of Shadows, deviantART
Påminner mig direkt om gamla hederliga Natalie Shau, aka blueblack - hon är en av mina absolut största emotionella inspirationskällor! Synd bara att hon rensat alla sina gamla fotografier från deviantART, de som jag verkligen tyckte så mycket om.
Hur är det med samvetet egentligen?
När SL gör det omöjligt för mig att komma till träningen så vet jag inte om jag ska tacka dem eller ej..
På tal om ingenting så har jag påbörjat min nya kreation. Om den blir så pass utsökt som räknar med så är den utan tvekan värde en topp-treplacering.
Gud vs De mänskliga begären
The Shopaholic
Jag böjar bli manisk. Wastin' much, want more. Framför mig kan jag föreställa mig ljudet av mynt som till en rasslande och klirrande melodi undanflyr mitt bankkonto, krona efter krona in i det bittra slutet.
För första gången i mitt liv så har jag handlat kläder över internet. Jag är rädd. Eftersom jag beställt tröjor i storlekar från och med large till small så kan nu endast gudarna hjälpa mig när det kommer till det ödesdigra avgörandet om plaggen klär min kropp. Kanske underlättar det en aning att L-tröjan är ifrån Korea och att S-tröjan är av amerikansk modell, men jag ska trots det ha bra mycket tur för att de båda ska passa mig utmärkt.
Detta är vad jag beställt:
Crinkled Star Pattern Shirt (Färg - vit med svarta stjärnor)
Japanese Pattern Belt
Super Communist Tee-Shirt
Ghostbusters Ringer
Med dessa kläder är sommaren räddad! Kommunisttröjan känns väldigt riskabel. Jag kunde inte välja att beställa den i annat än large, men jag var tvungen att köpa den - den är så läcker! I värsta fall så kan jag nog kanske sy upp den en aning...
Trippin' out
Is this good or what?!
De här filmerna är tveklöst årets två bio-höjdare, jag skojar inte! Har aldrig kännt mig så motiverad att gå på bio som nu.. Att jag ska behöva vänta tills augusti innan jag får chansen att se Planet Terror gör mig näst intill gråtfärdig.
Detta är vad SF skriver om filmerna:
| Grindhouse: Death Proof | 1/6 |
Grindhouse är ett projekt i två delar från regissörerna Quentin Tarantino och Robert Rodriguez. Death Proof är regisserad av Quentin Tarantino, den andra delen heter Planet Terror och regisseras av Robert Rodriguez. I rollerna bl.a: Jordan Ladd, Rosario Dawson, Kurt Russell, Vanessa Ferlito, Sydney Tamiia Poitier m.fl. Regi: Quentin Tarantino Genre: Skräck, Thriller, Action | |
| Grindhouse: Planet Terror | 3/8 |
In "Planet Terror," a small-town sheriffs' department has to deal with an outbreak of murderous, infected people called "sickos." A gun-legged woman named Cherry and her martial arts-wielding partner take on the zombie army. I rollerna bl.a: Josh Borlin, Rose McGowan, Marley Shelton, Freddy Rodriguez m.fl. Regi: Robert Rodriguez Genre: Skräck, Thriller, Action, Science Fiction | |
Jag kan omöjligen bli mer förväntansfull än vad jag är just nu!
Förresten... min kära mobil håller på att tappa sin färg! Reperationer pågår.. men jag måste erkänna att jag blev lite rädd till en början.
I morgon är det måndag
En cigg förkortar livet med en minut
En flaska sprit förkortar livet med fyra minuter
En arbetsdag förkortar livet med åtta timmar
Insideout
Efter två st omfattande recensioner så förmodar jag att en kort paus från skrivandet vore lämpligt. Ett smakprov på gårdagens hjältar när de är som bäst - Linkin Park - From the Inside - enjoy!
Jag tycker att Chester påminner om Orlando Bloom, fast han är givetvis långt mycket mer kick ass..
Ett återvunnet förtroende?
År 2000 så slog bandet Linkin Park igenom massivt och klättrade snabbt upp till världstoppen inom sin genre (inom samtliga genrer). Själv så började jag lyssna på dem aningen senare, men kan nog trots det våga påstå att jag har varit med dem ända från början. De var länge mina största favoriter - till och med när de redan efter Hybrid Theory visade tendenser på att dröja lite väl länge innan de kunde producera nytt material. Jag stod faktiskt även bakom dem när de tillsammans med Jay-Z tycktes ha kört ner sig själva totalt i hip-hopträsket. Även om minialbumet Collision Course inte alls besvarade mina förväntningar så var jag självklart det älskade bandet troget.
Men sedan tog det stopp. Linkin Park hade kört stenhårt redan från början av sin häpnadsväckande karriär och många menade att de nu hade fått nog av sina enorma framgångar och deras fans förväntningar. De var redan rika som troll och kunde utan tvekan välja att pensionera sig vilken sekund som helst. Jag gav inte dirrekt upp hoppet på att de skulle komma tillbaka, men på grund av deras frånvaro så gled vi längre och längre ifrån varandra.
Det som kanske tog mig hårdast var det faktum att du under hela sin massiva karriär aldrig besökt Sverige. Trots ett gigantiskt intresse i bandet och ett rykte, att vara bland de främst nationerna när det handlar om hängivenhet och kärlek till konserter, så fick vi aldrig möta våra musikaliska förebilder annat än på video. Inte konstigt att bandet till slut tappade otroligt många av sina tidigare beundrare.
I går var det dags. Efter en evighets längtan så anlände hjältarna till Sverige. Folkstödet var enormt. Globen var fylld och trots att jag till en början inte hade kännt någon entusiasm alls för konserten så kunde jag inte undgå de förväntningarna som plötsligt, liksom för så länge sedan, började bubbla upp inom mig.
Förbanden var inte precis någonting att hänga i julgranen. De svenska Blindside mötte inga direkta framgångar och 30 Sekonds to Mars var verkligen ingenting annat än scenuppvärmare - fast sångaren Jaro Leto skötte faktiskt den uppgiften förvånadsvärt bra. Han sköng inte särskillt mycket, utan ödslade i stället energin på att locka fram publikens rätta anda. Ljudnivån höjdes dramatiskt redan under denna förakt, men själv så sparade jag min egen röst (den skulle behövas senare). Under ett tillfälle så uppmanade Leto samtliga personer i publiken att lysa med sina mobiltelefoner i det nedsläckta Globen, vilket var väldigt vackert. De steg av scenen med en upprymd publik bakom sig, men utan att faktiskt riktigt ha demonstrerat sin egen musik.
Därefter så var det dags för huvudakten - den som näst intill samtliga människor kommit till Globen för att se. Pinsamt nog så minns jag faktiskt intre med vilket spår de öppnade, men det var utan tvekan just när dessa toner tog sin form som Globen exploderade på allvar. Inget utdraget intro här, utan snarare motsatsen, vilket fick publiken att ge allt redan från start. Första hitlåten, Somewhere I belong mötte snabbt prov på den svenska publikens kärlek till bandet - själv sjöng jag redan med trots att min hals var svullen och rösten dessförinnan varit väldigt lågmäld.
Efter 2-3 låtar tog de båda frontfigurerna Chester Bennington och Mike Shinoda till ord då de framförde sin lycka över att äntligen få vara här i Sverige. De påstod att de velat göra den här konserten länge, men tidigare haft ständiga förhinder. Jag har svårt att tänka mig att de omöjligt hade kunnat dyka upp här under sju års tid, men kanske bör man inte klandra själva bandet för detta. I vilket fall som helst så såg de väldigt nöjda ut på de stora bildskärmarna i taket - deras glädje verkade vara mer eller mindre äkta.
Under spelningen så framförde bandet de flesta megahitsen som vi alla känner igen, låtar såsom exempelvis Numb, Crawling, In the end, Breaking the Habit, Fainth med fler. Hybrid Theorys öppningsspår Papercut är också mångas favorit, vilket klart och tydligt märktes.. fastän just denna låt var lite väl platt under framförandet. Låten Pushing me away framfördes i balladversion, villket fungerade utmärkt, och det förvånade mig hur väl jag kom ihåg låttexten, som jag inte hört på en evighet. Faktiskt så var jag väldigt engagerad under hela konserten och sjöng hjärtligt med, trots att övriga personer på läktaren var betydligt mindre hängivna. Det svärmande folkhavet framför scen bjöd dock på allt de hade, och trots att en del fighter uppstod och en del personer svimmade av utmattning så var det var det dessa människor som bar huvudansvaret för det väldiga publikstödet. I mitten av konserten så uttryckte Shinoda ganska så förvånat att "You guys are amazing. Yoy know all of our lyrics!". Ärligt talat så tror jag att bandet faktiskt bland annat underskattat svenskarnas kunskap i engelska, någonting som de nu fick motbevisat.
Konserten var inte så väldigt lång, utan omfattade det mest vitala. De framförde låtarna som gjort dem stora, samt några stycken från nya plattan Minutes to midnight. Innan de klev av scenen så tycktes var de, trots deras erfarenhet av att tillhöra världens största rockband, vara upprymda och tackade publiken hjärtligt. Chester lovade de svenska fansen att Linkin Park återvänder, vilket mötte stort jubel. De lämnade Globen på samma sätt som de skulle ha gjort på den gamla goda tiden när de var som allra störst.
Sammanfattningsvis så var konserten helt klart lyckad. Både bandet och publiken överraskades säkerligen av varandras engagemang. Personligen så skulle jag gärna velat hört någonting från plattan Reanimation, men konserten i går kväll bestod enbart av deras mer naturligt "rockiga" låtar. Kanske var det trots allt positivt, eftersom om de fått för sig att framföra något av deras hip-hopnummer så hade publiken förmodligen ledsnat.
Linkin park har fortfarande inte gottgjort sin evighetslånga frånvaro. De har varit dryga och improduktiva under en så pass lång tid att mitt intresse för bandet förmodligen aldrig att återgå till att bli vad det en gång varit. Men fredagen den 25e maj 2007 så bevisade de att de än inte har tappat intresset för deras fans, liksom deras fans aldrig fullståndigt tappat intresset för dem. De kommer hit igen, och när de gör det (om de gör det) så ska jag stå längst fram i publikhavet, bland de främsta beundrarna och visa min fulla hängivenhet.
Yo-ho, yo-ho, a pirate's life for me!
Kom nyss hem från Pirates 3 (orkar inte skriva fullständigt namn... ni förstår nog vilken film jag syftar på). Till att börja med så kan jag berätta för er att om ni är ute efter en skarpsinning historia med välutarbetade scentolkningar så blir ni förmodligen besvikna, men om ni liksom mig nöjer er med hysterisk action, uppbackad med tunga specialeffekter, samt en rejäl slev skruvad humor så är detta att rekomendera!
Redan den andra filmen i trilogin kändes alltmänt rörig, och det var svårt att tänka sig att finalen kunde bli mer osammanhängande. Att trean var riktigt lika till synes oplanerad vill jag inte riktigt påstå, men den var utan tvekan än mer intensiv. Filmen var rakt igenom präglad av ett konstant tempo samt många ganska så oväntade vändningar som gjorde det svårt att någonstans känna sig uttråkad eller ofokuserad. Dessutom så tog man här humorn till en helt ny nivå. Den var ordentligt vridig, ibland nästan direkt sjuk, men onekligen stundvis väldigt rolig. Vissa av scenerna, däribland vissa delar av Jack Sparrows trippade äventyr i dödsriket blev nästan lite för mycket.
Någonting som jag tycker var riktigt förödande för filmen var vissa av de övernaturliga element som fick mig att tappa den lilla respekt jag fortfarande hade för filmprojektet. Underhållande var det förvisso, men det utan någon som helst uppbackande intelligens. Löjligt, ja faktiskt! Taskigt att en av mina favoritkaraktärer (oraklet) skulle sabbas helt och hållet.
Det som dock räddade filmen var just samma dragplåstrer som gjorde dessa filmer populära i första hand, det vill säga den allmänt suveräna rolltolkningen. Det är nämligen inte skådespelarna som gör ett dåligt jobb i filmen utan helt klart tvärt om! Jack Sparrow är lika underbar som alltid och det samma gäller många av övriga karaktärer. Keith Richard närvaro var även den väldigt lyckad - han var gränslöst häftig som Sparrow den äldre, bevarare av piraternas hederskod. Chow Yun Fat var också ett ganska så härligt inslag, men dessvärre ganska så kortvarigt.
Slutstriden var som beräknat nästan tjatigt våldsam, men dock ganska så komisk och intressant. Mitt i det pågående chaoset så fick dock Will Turner för sig att han skulle gifta sig med sin kära Elizabeth, vilket effektivt drog ner kvallitén snabbt och skoninglöst. För sentimentalt blev det... fast kanske var detta ändå kanske vad folk ville se. Därefter blev det sex on the beach (egentligen inte, eftersom det är en Disney-film, men låter man bara fantasin ge sig in i händelseförloppen så är det inte svårt att gissa sig till att detta var vad som faktiskt skedde). Resten av slutet var (tro det eller ej) faktiskt ganska så oförutsägbart, vilket givetvis inte var annat än positivt.
I överlag så tycker jag att filmen var underhållande och utan tvekan sevärd. Gillar man de föregående filmerna så är det här ingenting man får missa!
Bästa karaktären: Gillar personligen oraklet (och liksom alla andra även Jack Sparrow), men annars så tycker jag att Sparrow den äldre var lysande.
Sämsta karaktären: Will Turner är inget annat än en harmlös liten fjolla - det går inte att förneka! Visst så försöker jag i viss grad ha överseende med detta, men i bland tar det emot.
Bästa scenen: Har svårt att utse en favorit här, men Sparrows resa genom dödsriken var onekligen bland de mer intressanta.
Sämsta scenen: Turners och Swans vigsel var alldeles för sliskig för min smak.
Längst och smutsigast naglar: Kapten Sao Feng
Pokéman
Lucky är ett engelskt adjektiv som kan beskriva min stundande tillvaro ganska väl. Den här dagen har rakt igenom varit ett fint exempel på detta.
Jag har till att börja med fått en förlängd anställning. Så fort jag yttrade nederlaget (vill egentligen inte medge att jag har misslyckats med någonting, men det är nog faktiskt sant i det här fallet) så blev jag erbjuden arbete fram till September.. och jag tror, en smula optimistisk, att jag därefter kan räkna med att inte bli utkörd förens åtminstone efter julen. Det här är väldigt bra, eftersom jag är i märkbart behov av pengar och dessutom inte vågar vara ledig mer än vad jag redan varit utan att riskera att köras ut ur huset. Reseplanerna får jag skjuta upp en aning - det kan jag nog leva med.
På vägen hem så kom jag med en tidigare buss, som något försenad tajmade mig precis rätt. Mera tid hemma följde som resultat.
Väl hemma så fick jag reda på att syrran just blivit erbjuden att köpa två biljetter till Linkin Park. Deras spelning på fredag prioriterade jag till en början ganska så lågt (och var därför för snål när det var dags att inhandla platser), vilket jag ångrade i efterhand när jag kom på att chansen att få se mitt forna favo-band live kanske inte skulle dyka upp igen på ett bra tag. De är ju rätt så dryga, de där grabbarna. Hur som helst så förväntar jag mig en lysande show med maffigt drag på fredag.
Jag blir alltid lite smått nervös när det går så här bra för mig. Någon gång måste mitt välstånd vända, och vad händer egentligen då? Dör jag i testikelcancer eller tvingas jag kanske överleva när samtliga mina barn gör det? Livet är roulette och möjligheterna är oändliga...
I brist på annat...
PS. Nu är Sidde på G också! Med bloggandet alltså. Visste känns det enormt självbekräftande att ha inspirerat två av mina närmsta vänner till att inta internet med verbala medel, men samtidigt så är detta nästan löjligt hur snabbt allt har gått. Hoppas att ni håller er kvar grabs! (Siddes sida minns nu med bland länkarna. Ta er gärna en titt på Farbror Mur, så blir han glad)
Ni bad inte om notiser men här kommer de i alla fall!
Måndagen den 21:a Maj 2007 var en synnerligen märkvärdig dag. Jag tänker i punktform beskriva dagen som förflutit, utan någon särskilld påtänkt rangordning.
Jag har inte så stor koll på vad jag skriver, eftersom jag är halvt medvetslös och ser blinkande stjärnor och stigande rosa luftballonger framför mig. Som följd riskerar den här texten att bli aningen flummig. Jag hoppas att ni kan leva med det.
- Redan i går så beslutades det att jag i dag skulle möta upp Jeanette någonstans inne i centrala Stockholm. Tanken var att den present som hon handlat till mig inför lördagens kalas (men som då på grund av förädiska planändringar stannade kvar någonstans på andra sidan staden) skulle överlämnas till mig. Inte fullt så chockerande så glömde hon dock att ta med flarran (Svenskt slangord som kan identifieras med det mer vinkännsliga substantivet Flaska) och som grädde på mosen så informerade hon mig även tidigt på förmiddagen att dagen framför henne var till synes fri från lektioner. Vad i helvete skulle hon nu ta sig till? Vad skulle hon göra fram tills dess att jag nådde centrum? Jag log i andra änden av telefonluren. Det här var precis vad hon förtjänade, tänkte jag. Straffad efter att ständigt ha lämnat mig i liknande sysslolösa situationer, nu skulle hon få smaka samma bittra medicin. Att hon faktiskt stannade kvar i innerstan för att mötas senare under dagen bidrog dock till en makalös häpnad. Kanske är hon inte lika extraordinärt självupptagen som jag tidigare fått för mig, eller?
- Jag åt Müsli till frukost. Inte den den vanliga axa-blandningen utan någon form av hemmagjord sådann. Mycket russing blev det, vilket var lite väl påfrestande i längden. Dessutom så plågades jag av någon hemsk bieffekt i form av svällande mage. Det var obehagligt!
- Fick i dag det efterlängtade bekräftande samtalet från IKEA. De ville inte ha mig! Ärligt talat så hade de valt någon annan lirare framför mig! Jag kunde inte tro det. Det som stör mig mest är faktiskt inte att jag inte får jobba på IKEA, utan att de nekade mig. De vingklippte min stollthet. Vilken jävla miss! Men de inser inte vem de går miste om! I will make them know!
- Jag har blivit fullkomligt kär i Röyksopps Only this moment! Inte bara låten i sig och videon är underbara, utan det även med en text som tillhör de absolut bästa jag hört. Jag avslutar dagens inlägg med ett mästerverk. Varsågoda!
Only this moment
Holds us together
Close to perfection
Nothing else out there
No one to guide us
Lost in our senses
Deep down inside I know our love will die
Only this moment
Holds us together
Lost in confusion
Feelings are out there
Scared of devotion
Doubting intentions
Deep down inside I know our love will die
Stay or forever go
Play or you'll never know
What heaven decided
You can't deny it's
All you've been waiting for
Stay or forever go
Play or you'll never know
Your spirit's devided
You will decide if i'm
All you've been waiting for
Clouds in my head have been parted with grace
By the voices of an angel revealing her face
and her words they make sense 'n' I do understand
Falling in love isn't part of a plan
Forces within me mix reason with lust, but
I'll try to accept it and not make it worse
'cause I know I might loose it by taking the chance,
(But) love without pain isn't really romance
Only this moment
Holds us together
Close to perfection
Nothing else out there
Always beside her
Trusting my senses
Deep down inside I know love will survive
Only this moment
Holds us together
Close to the other
Nothing else out there
Always beside her
Trusting my senses
Deep down inside I know love will survive
Lindrande medel
Röyksopp måste vara den ultimata bakfyllemusiken! Underbara videos har dom också!
The outcome
Notis nr 1) Jag drack upp allt jag hade med mig i går. En flaska vin á la Drosty Hoff samt tre stycken Smirnof Ice. Desutom drack jag ett glas av, vad Sidde påstod det vara, vodka samt en halv 50cl-flaska okänd blandning som jag fick av Emir. Jag vill för all del inte skryta med mina bedrifter, men jag vill understryka att detta är mer än vad jag i vanliga fall har lyckats hålla i magen under en och samma stund.
Jag märker av det. När jag stiger ur sängen så är mitt balanssinne aningen förvrängt och jag känner en lätt tryckande huvudvärk som utvidgar sig någonstans bakom pannbenet. Lysande! Nu är jag verkligen taggat inför att återgå till arbetet i morgon. Tack vare min mycket fördelaktiga ämnesomsättning så slipper jag i varje fall ligga med huvudet i (den förvisso nystädade) toalettstolen.
Notis nr 2) Jag har ett lysande blått hjärta i pannan. På magen har jag dessutom en skinande sol samt oidentifierbar text i samma kulör. Jag blev inte särskillt överraskad när jag märkte detta i morgon, eftersom jag faktiskt minns att Jenna med flera försökte våldsminka mig. Eftersom jag var ganska så motsträvig så lyckades de självklart inte uppnå sitt mål, men det slår mig faktiskt nu hur effektiv deras misshandel var.
Jenna kan förvänta sig en random hämnd vid slumpmässigt utvalt tillfälle.
Festen var i många människors mening väldigt lyckad, men jag tror att en av dem som var mest nöjd var Sidde själv. Jag ska tala med mannen senare i dag, men det märktes i går på honom att han hade kul.
I min mening så var kalaset faktiskt inte alls som jag förväntat mig. Det var onekligen trevligt, och de många välkända ansiktena bidrog till ett välbehagligt umgänge kvällen igenom, men det gick så våldsamt snabbt! Jag minns uppriktigt sagt inte vilken tid jag lämnade festen, men de många timmarna som flöt förbi kändes knappast som mer än ett par stycken. Kanske var detta på grund av att jag ständigt höll mig mer eller mindre aktiv. Jag tränade kinesiska med Joyce & Maggie och diskuterade som vanligt musik med Emir men faktiskt även med Johan också. Visade sig att han har riktigt bra smak den gossen. Vill även klargöra att Andersson är den ultimata partyingrediensen. Har man den killen vid sin sida så har man aldrig tråkigt!
Liksom Sidde redan förklarat för mig redan i förhand så var det inte många människor som fäste någon vikt vid vad som spelades, utan det var i första hand jag och Oscar som ständigt kämpade om att få igenom just sin musikaliska plan för att behålla övriga gästers välmående.
Kvällens centrumperson var utan tvekan Gardell. Han var så jävla packad! Jag ska beskriva hans sista timme i mer eller mindre medvetet tillstånd som, trots att jag själv inte närvarade vid hans själva resa hem, gjort mig tårögd av komisk personriktad skadeglädje.
Som sagt så blev Gardan som vanligt vansinnigt överförfriskad. Det var dock ingen nyhet att kvällen för hans del skulle sluta på det viset. Vid hans hemgång så bestämdes det därför att Sidde, Linn och syrran (min syrra närmare bestämt) skulle leda honom hem. Gardell såg däremot annorlunda på saken. Med ett självgott leende på läpparna så frågade han mig om det verkligen var lugnt att min syster skulle följa med honom hem (för att stanna). Han fick betala den kommentaren med tidernas bitch-slap! Syrrans hand kolliderade med hans vänstra kind med en sådan intensiv fart och finess att ljudet av handflata mit ansikte ekade genom hela huset - det till alla närvarande personers upprymda glädje! I bland kan min systers attityd verkligen förstöra min dag, men i stunder som denna så kan man inte annat än älska henne.
Vid hans hemkomst så fick jag i efterhand höra att han återigen frågade först min syrra, därefter Linn och slutligen Sidde om ingen av dem ville sova över hos honom. Med varierande svar blev han återigen nekat och pressades in i huset. När han slutligen stänge dörren om sig så kollapsade han likt en döende skräcködla i sin korridor och avslutade på så sätt hans närvaro i ett underbart konststycke, läskigt typiskt honom.
Kvällens drunken master: Gardell var otvivelaktigt den absolut främsta, men det i gott sällskap med många många andra.
Kvällens nykterist: Kim inledde förvisso kvällen med julmust, men jag antar att han skärpte sig när han lyckats tigga åt sig annan dryck.
Kvällens theme song: Cara mia ingick verkligen inte i mitt eget urval, men varje gång någon bytte musik så var det vad som flödade ur högtalarna. Hemskt att folk medvetet utsätter sig för den lidelsen.
Kvällens romans (läs grovhångel): Jag skojar inte när jag påstår att folk var som djur. Som ett av de mest utmärkande fallen så kan jag nämna att Kattis satt fast i Martin i minst en halvtimme. Otippat!
Kvällens poser: Gardell och Kim förtjänar tillsammans en förstaplats i kategorin. De är ansvariga för en serie bilder som effektivt dokumenterat kvällens sanna anda, precis så som den var.
Sammanfattningsvis så var kvällen både händelserik och någorlunda sansad. Gardell verkar ha fått ut mest av den, frågan är bara hur mycket av det han minns i dag.
Förvänta er ytterligare detaljer lite senare
Questa notte
Tonight is the night! Det har jag vetat om länge, men det är först nu det blir aktuellt. Födelsedagskalas hos mr. Sid - ja, det kommer bli mäktigt! Givetvis så kan ni i morgon räkna med en fullskalig utvärdering av högklassig model, men jag tänker nu redan i förhand dela med mig av mina förväntingar av kvällens spektakel.
Maten kommer utan tvekan bli ett spännande inslag. Enda gången som jag tidigare har ätit någonting som denna värd har tillagat så serverades jag snabbmakaroner. I kväll så räknar jag med någonting lite mer storslaget. Någon form av kycklingrätt ryktas det om - intressant!
Musiken är någonting som jag fäster extra stor vikt vid. Det är nämligen jag som är ansvarig för den. Detta uppdrag tjatade jag mig faktiskt till, vilket nu i efterhand möter delade känslor. Musiken som jag valt att involvera i spellistan är utan tvekan bra, men de är av genrer som likt mormors julbord varierar i form, intensitet och smak. Det knepiga är att på något vis lyckas beblanda dem utan att behöva dras med jordskredslika växlingar mellan spåren. Det här blir ett tufft uppdrab, men just därför är jag glad över att jag tilldelats det här uppdraget. I kväll så kommer ingen att lämnas oberörd.
Folket som förväntas dyka upp är av blandad härkomst. Från alla Stockholms håll och kanter vallfärdar de hit.
Miss cloak and dagger har tydligen valt att stanna hemma, vilket är aningen tråkigt. Dessutom så har hon hand om presenten som jag hade tänkt överlämna i kväll, vilket betyder att jag trist nog tvingas skjuta upp formaliteterna - doh!
i brist av tid så överlämnar jag övriga detaljer till eran fantasi. jag ska brottas med musiken ett tag nu
Flashback
Polysics, London 1 Maj 2006 - So far den bästa konserten jag fått erfara!
Bilden är tagen 2dm från sångaren Hayashi Hiroyukis huvud.. behöver jag nämna att det var drag?
+ Polysics, se dem live innan du dör!
- De håller sig förmodligen ifrån Sverige ett bra tag frammåt (om inte för all framtid)
Vilket skitjobb!
Jag avskyr det arbetet av många anledninger, inte minst på grund av mitt stora avståndstagande från allt som har med smuts att göra. Vissa människor klarar av att ha överseende i bemötandet av skräp, kladd och övrigt avfall, men själv blir jag direkt nervös så fort jag kommer i kontakt med skiten. Oavsett om det är ofarlig smuts eller av den självklart äckliga sorten så är det någonting som jag helst väljer att undvika. Värst är dock givetvis den sortens smuts som exempelvis väljer att lägga sig och skräpa i badrummet.
Konstigt nog så blir rummet genast vansinnigt mycket äckligare så fort det är dags att städa.. när man plötsligt ser skrotpartiklarna i extrem närbild så göra man sitt bästa för att ungå koontakt. Men att lyckas med konststycket att under städandet ungå att beröra någonting alls i badrummet är snudd på omöjligt. Alltid råkar man stöta emot toalettstolen med armbågen, eller någonting i liknande stil, och då jag gör det så är jag nästan nära på att krypa ur skinnet av äckelkänslor, som sköljer över kroppen i en iskall rysning. Jag försöker att inte andas mer än nödvändigt och får till följd av detta inom kort ont i huvudet, eller så drabbas jag av ett vagt illamående på grund av detta.
När jag är klar med städningen så är jag noggrann med att absolut inte vidröra tvättredskapen eller gummihandskarna när jag lägger tillbaka dem i städskåpet och därefter springer jag direkt ner till den nystädade toaletten för att tvätta händerna i 5 minuter.
Ni som nu liksom mig sköter vissa delar av städningen där hemma kanske känner igen sig. Andra, som ungår detta tvivelaktiga nöje kommer en dag inse att livets svarta stunder inte är någonting allvarligt jämfört med de bruna.
iNDISKA?
Kungshallen idag .. tikka masala (som vanligt). När jag stod vid disken så uppenbarades helt plötsligt skönheten i det indiska språket. "Skönhet" är förvisso kanske inte riktigt rätt benämning, utan det lät snarare väldigt häftigt - med dessutom lite vagt dunkande Panjabi MC i bakgrunden fullkomligt råkoolt! Tyärr så ska språket dock vara extremt svårt att lära sig, speciellt med tanke på att det finns så många olika versioner.. så jag tror nog inte att jag seriöst tar upp de studierna inom en näraliggande framtid. Attans!
Goin' down
Det var någon gång efter lunchtid i dag som jag började känna av det.. den där kännslan av plötslig förstoppning i energiflödet, de svaga lederna som värker vid minsta beröring samt den smygande svullnaden som sakta men säkert sprider sig i halsens slemhinna. Förmodligen kommer jag vakna upp i morgon och må likadant.. fast multiplicerat med 5. Det får inte ske! Jag tänker under inga omständigheter bli sjuk lagom till min långhelg. Att missa träningarna kan jag antagligen leva med, men den sista japanskalektionen och kalaset på lördag tänker jag inte dra mig undan ifrån. Blir jag sjuk så tänker jag dra med mig omgivande människor i fallet! Så länge jag inte drabbas med tung feber så slipper ni mig inte!
Det som kanske belastar mitt humör mest just nu är att jag har lovat mina överordnade att arbeta övertid i morgon.. och det blir ett sant helvete om jag gör det i den formen jag är i nu. Äsch, om jag mår pyton så kan du inte göra särskillt mycket åt saken. I värsta fall så kan jag gömma mig i fikarummet och sova lite.. vara aningen improduktiv för en gångs skull - det har jag väll aldrig tidigare visat tendenser på?
I dag var faktiskt den första gången som jag tog rast utöver de ordniära (vilket jag kan avslöja att majoriteten av övriga anställda gör dagligen). Om sanningen ska fram så var dock mitt arbetstempo lite väl lågt i dag, men jag skyller det på min för tillfället usla hälsa. Dessutom så var jag tvungen att skapa en spellista tills på lördag. Tydligen så kommer jag få konkurrens i rollen som DJ. Det ryktas om att det kommer spela klubbdunkidunk och svenska jävla sommarfavoriter! - detta ska bekämpas! Jag ska bekämpa ljudanläggningen om jag så ska behöva göra det med blodiga händer! Endast under diktatoriskt styre kan den optimala allmäna trivseln uppnås. Så är det!
The final solution
Jag har redan tillkännagett min ohälsosamma relation till smörgåsar och övriga bakverk av rasen bröd. Jag skojar inte när jag påstår att två av mina tre dagliga måltider består av just den kosten. MEN! Det finns faktiskt ett alternativ till brödet. Och detta välkomnade kosttillskott tar jag först och främst användning av på morgonen, då jag inte har tillräckligt med tid på mig att bre några mackor. Det här är ingenting nytt, utan någonting som jag käkat sedan en längre tid tillbaka, men låt mig ändå med största möjliga vördnad få presentera:
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
AXA f-müsli Bär (!)
Nettovikt
575 g
Produktbeskrivning
En müsli som innehåller en härlig kombination av krispiga puffar, skogsbär och havregryn. Müslin är också märkt med Nyckelhålet vilket visar att den har lågt innehåll av socker och fett, samtidigt som fiberinnehållet är högt.
Näringsvärdesdeklaration per 100 gram
| Energivärde | 1470 kJ |
| Energivärde | 350 kcal |
| Protein | 9,5 g |
| Kolhydrat | 66 g |
| - varav sockerarter | 11 g |
| Fett | 5,0 g |
| - varav mättade fettsyror | 1,0 g |
| - varav enkelomättade fettsyror | 1,5 g |
| - varav fleromättade fettsyror | 2,3 g |
| Kostfibrer | 8,0 g |
| Natrium | 0,2 g |
| Tiamin B1 | 0,28 mg 20 %* |
| Fosfor | 310 mg 38 %* |
| Järn | 3,0 mg 22 %* |
| Magnesium | 86 mg |
| *% av RDI (Rekommenderat Dagligt Intag) | |
Innehållsdeklaration:
Havregryn 44 % , veteflingor, havrepuffar (havremjöl, rismjöl, socker, maltsirap, salt) rågflingor, frystorkade skogsbär 7 % (socker, stärkelsesirap, hallon, blåbär, konsistensmedel, natriumalginat), majspuffar (majsmjöl, socker, maltsirap, salt).
Kan innehålla spår av nötter.
Förvaringsanvisning
Torrt, ej över normal rumstemperatur. Avskilt från varor med stark lukt.
Tillverkningsland:
Sverige
Konsumentkontakt
020-84 84 84
Övrigt
Läs alltid på förpackningen. Innehållsdeklarationen kan ha ändrats.
Källsortering
Påsen är tillverkad av ett miljövänligt förnyelsebart material och källsorteras som papper.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det här är med andra ord min nya vardagsdrog! Den är nästan lika beroendeframkallande som det vita brödet, men förhoppningsvis ett positivt inslag i mina matvanor (med tanke på att jag härmed får en något varierad kost). Är det nyttigt? Det vet jag ej än. Jag lovar att jag höra av mig om jag märker av några beverkningar av den överdrivna förtäringen. Om jag helt plötsligt och oväntat slutar visa tecken på att jag fortfarande är med er i livet så föreslår jag att ni snarast ringer konsumentkontakten (020-84 84 84) och ser till att produktionen stoppas.
Slagkraftigt värre (bland de tyngsta MVs ever)
Rammstein har (vid sidan om deras underbara musik och mästerliga livespelningar ) en lång rad musikvideos i världsklass, den saken är det ingen som helst tvekan om. Vilken som är den allra bästa av dem är dock en mer omdiskuterad fråga. Sonne var faktiskt den första jag såg, och har helt rättfärdigt sedan dess (trots stenhårt motstånd) haft toppplaceringen i sin ständiga ägo.
Now is the time!!
För drygt två månader sedan så startade jag den här bloggen tack vare inspirationen från Jeanette. Nu har jag själv stått som modell för min kära vän Kims senaste kreation, och jag önskar honom härmed all lycka till. Har en föraning av att hans texter kommer spegla hans personlighet utmärkt och på så sätt bli vansinnigt sjuka. Det här blir därför ingenting annat än intressant!
Att älska det man hatar
Det här är mitt mest ambitiösa inlägg hittills, och förmodligen ett bra tag frammåt. Att det gäller den ökända "slagerfestivalen" är någonting som i efterhand förmodligen kommer få det att vända sig i magen på mig.
I dag var det dags. I veckor har tidningarna och övrig massmedia runt om i landet arbetat upp en vansinnig uppståndelse kring den Europeeska musikfestivalen. Samma sak varje år, men för min del faktiskt ännu mer märkbart än tidigare. Vad som kanske bör tilläggas är att jag absolut inte är en beundrare av klassisk schlager (som dominerat festivalen länge), och att jag inte sett någon av tävlingarna under de senaste åren. I år så var det däremot dags att bryta denna linje. Delvis på grund av min tidigare avsky mot den i folkmun kallade "schlagerfestivalen" så var det med en rejäl portion nyfikenhet och intresse som jag i kväll bänkade upp mig framför tv:n tillsammans med mina föräldrar samt mormor. Jag kan knappast påstå att jag förväntade mig att få höra musik som faller mig i smaken, utan det som gjorde mig så pass engagerad var snarare själva kicken i att sätta sig in i rollen att älska någonting som man i själva verket hatar. Vin, frukt och kex samt en plötslig och oväntad hysteri höll mig kvar på min plats i närmare 3 timmar av nervpirrande spänning. (Ta kvällens adjektiv med en nypa salt, för när det gäller ämnen såsom EMC så har jag en tendens att gå till överdrift)
Programmet började stenhårt. Någonstans ute i den iskalla finska ödemarken så arbetar sig något slags troll igenom snödrivorna innan lordi explosionsartat intar platsen omgivna av ett brinnande inferno. De drar igenom Hard rock halleluja i en datoranimerad video innan de avslutar låten på scen, någonting som det väldiga publikhavet tycks lägga varmt om sina hjärtan.
Därefter var det dags för ett kort inledande snack och sedan start för det första uppträdandet:
1 Maria Sestic - Rijeka bez imena, Bosnien
En praktfull start på årets tävling. Jag hade i klädväg förväntat mig ett framträdande av låten i victoriansk utstyrsel (det var intrycket jag fått av klänningen hon bar på bilden i tidningen) men riktigt som jag tänkt var det inte. Sestics sångröst var bra och låten i klart gonkännd klass. Betyg-3
2 D'nash - I love you mi vida, Spanien
Så fort det spanska pojkbandet entrade scenen så var den tidigare rådande stillheten genast så gott som bortblåst. Hungrande efter fame and glory så gav gossarna allt i ett bländande vitt spektakel som förmodligen får Backstreet boys att känna sig stollta över nästa generations kopior av dem själva. Betyg-2
3 Koldun - Koldun work your magic, Vitryssland
Till skillnad från förgående artister så var Koldun noggrann med att hävda sin maskulina gestalt med hjälp av tajt åtsittande samt generöst uppknäppt skjorta. Detta kombinerat med välinövade Ricky Martin moves gick hem hoss min mormor men personligen så tycker jag att den grova sminkningen stod rakt i vägen för vad han tycktes vilja ge för intryck i sin beundrarskara. Betyg-1
4 Dervis - They can't stop the spring, Irland
Att denna låt kom sist av alla uppträdanden i tävlingen var inte helt oväntat men helt klart en besvikelse. Fin musik av genren obefläckad irländs folkmusik. Lite hippiestuk, lite Sound of music och diverse välkombinerade instrument - i en harmonisk blandning. Värdig lite mer uppskattaning än vad den fick, men som sagt alltför ospektakulös för en högre placering. Betyg-3
5 Hanna Pakarinen - Leave me alone, Finland
Låten hade platsat långt mycket bättre i Idol än vad den gör här. Tung modern rock som ganska så osmidigt överröstar Pakarinens sångröst. Ett givet misstag, med tanke på hur majoriteten av folket som ser tävlingen dömmer. Jag förstår att det är svårt att hålla finnarna borta från de tunga gitarrerna så tätt inpå Lordi, men då låten framförst av en soloartist så borde väll ändå hon stå i centrum? Betyg-2
6 Karolina - Mojot svet, Makedonien
Kan inte säga särskillt mycket om detta uppträdande då jag tycker att det var ganska så intetsägande. Oavsett om artisten var duktig eller inte så var musiken fantasilös och en upprepning av oräkneliga föregångare. Verkade dock gå hem hos farsan (som är allt för lätt charmad). Betyg-1
7 Alenka Gotar - Cvet juga, Slovenien
Ganska intressant musik, måste jag säga. För att citera DN, en "gotig ballad som förvisso blir ganska så dramatisk när Gotars skolade operaröst får fritt utrymme mot slutet". Jag är personligen tveksam till om klassisk opera och speedad techno-dunk går ihop särskillt väl, särskilld under en tillställning såsom denna. Betyg-2
8 Magdi Ruzsa - Unsubstandial blues, Ungern
Faktiskt riktigt duktigt utfört. Jag är inte mycket för genren som, framgår i låtnamnet, men kunde trots detta märka av en viss begåvning hoss Ruzsa. En positivt anmärkningsvärd avvikare i en tävling som domineras av betydligt mer fartfyllda och storartade nummer. Tummen upp för det! Betyg-3
9 4fun - Love or leave, Litauen
Jag är förvirrad.. förstår inte varför ordet "fun" ingår i artistnamnet, eftersom kvinnan med guitarren i knät var vansinnigt tråkig låten rakt igenom! Återigen en framträdande som lämnade mig fullkomligt oberörd-1
10 Sarbel - Yassou Maria, Grekland
Greklands svar på Darin. Lillkillen utförde dansen med stark entusiasm, vilket säkert gick in hoss tjejerna i hans primära målgrupp (samt återigen mormor), men mer komplimanger än så tänker jag knappast bjuda honom på. Betyg-2
11 Sopho - Visionary dream, Georgien
Enligt min åsikt tävlingens bästa låt, och därtill den enda som jag helt frivilligt kan tänkas lyssna på igen. Om den platsar in bland övriga bidrag är dock tveksamt - då den hör till de mest speceiella av dem. En blandning av folkmusik och en smakfullt elekronisk grund som jag tycker fungerade långt utöver förväntningarna. Med handen på hjärtat en låt i min smak. Dessutom en starkt sofistikerad look i en tävling som annars mest avliknar en freak show - Sweet! Betyg-4
12 The Ark - The worrying kind, Sverige
The Ark har utan tvekan blivit överglorifierade i svenska massmedier ända sedan de gick och vann våran melodifestival. Men trots det så tycker jag faktiskt att sveriges bidrag var bland de bättre. Utan att låta dammiga och tråkiga så gick bandet tillbaka till vad ESC en gång i tiden en gång varit, och de gjorde det därtill med grym entusiasm. Jag tror dock ärligt talat att klädvalet var en snedsteg. Jag har aldrig varit särskillt mycket för glammrock, och här är den representerad i sin fulla "prakt". Betyg-3
13 Les fatals picards - L'amour á la francaise, Frankrike
När jag till en början läste om det franska bidraget i tidningen så förväntade jag mig musikalisk anarki på bollibompanivå... oj vad jag hade fel! Oväntat skön pop i drivande tempo. Tydligen skulle den engelska texten vara otroligt löjlig, med det gör mig ingenting eftersom sångarens brytning var så kraftig så att jag omöjligt kunde höra vad han sjöng om. Annars en allmänt skön och lättsmält låt som med lätthet iglar sig fast i huvudet på en. En klart positiv överraskning! Betyg-4
14 Bonaparti.iv - Questa notte, Lettland
Direkt tråkigt försök till stilig opera. Speciellt med tanke på placeringen bakom Frankrikes bidrag i högt tempo så framstod detta uppträdandet enbart som segt och utdraget. Ett tydligt kisspausnummer. Betyg-1
15 Serebo - Song #1, Ryssland
När jag hör titeln på låten så drar jag genast associationer till Blurs Song 2. Dessa två musikaliska skapelser saknar dock helt och hållet några tänkbara likheter. Serebo består av tre flickor någonstans kring 16-årsåldern som framför någon slags rysk tolkning av Sugar babes. Absolut inte någon musik som faller mig i smaken. Ryssland får fan skärpa sig till nästa år. Betyg-2
16 Roger Cicero - Frauen regler'n die Welt, Tyskland
Vad är detta, jazz?.. Jag kan knappt tro att tyskarna var förmögna att skicka iväg artister av den här klassen till tävlingen där de sedan länge tillbaka i tiden har tagit på sig en permanent idiotroll. Det här är avslappnat, stiligt och alltför vällåtande för att jag ska kunna tro att det faktiskt är tyska som Cicero sjunger på. Betyg-4
17 Marija Serifovic - Molitva, Serbien
Årets vinnare av EMC. En liten kvinna (som somliga påstår liknar Göran Persson) som sjunger om feminism av något slag, fast på ett språk som ingen förstår sig på. I vilket fall som helst så tycker jag att Serifovic är en begåvad sångerska och en värdig vinnare. Det är ingen tillfällighet att det var hon som tog hem segern. Betyg-4
18 Verka Serduchka - Dancing lasha tumbal, Ukraina
Hysteriskt nummer som ej enbart kan beskrivas med ord. Vill ni ta reda på vad som i vissa människors mening var ett tecken på EMC:s undergång så föreslår jag att ni letar upp en video på spektaklet. Kortfattat så handlar det om en hybrid mellan en teletubbie och en oompa loompa (eller hur de nu stavas) ilkädd silvrig heltdräkt med julgransdekorationer. Helt fullkomligt vansinnigt! Fast samtidigt så har man redan tidigare sett prov på flummiga uppträdanden, bara inte lika extrema som detta. Betyg-2
19 Scooch - Flying the flag (for you), Storbritannien
Britternas sätt att tänka på är för resten av omvärlden oförståeligt. Här sker inga undantag! Flygpersonal som desperat försöker slippa undan kravet på sång. Hemsk musik till ett hemskt koncept, det enda roliga var bartenden som i ett par ögonblick överposerade på ett sätt som faktiskt, något motvilligt, fick mig att dra på smilbanden. Betyg-1
20 Todomondo - Liubi, liubi, i love you
Intressant aerobicspass med sång på sex olika språk. Fartfylld och underhållande lösning på den totala bristen på musikalisk talang inom gruppen. Betyg-3
21 Elitsa Todorova & Stoyan Yankoulov - Water, Bulgarien
Tävlingens absolut sämsta bidrag! Fartfylld techno tillsammans med villda trumpartier och en sång som för mina tankar till högljuda klagoböner. Oljuden skär i mina öron och det är inte det minsta roligt. Betyg-1
22 Kenan Dogulu - Shake it up, shekerim, Turkiet
Ett sliskig uppträdande av den typen som jag sett allt för många gånger förr. Åter igen verkar artisten ha tagit mestadelen av sin inspiration från Ricky Martin, vilket endast bäddar för ett avståndstagande från min sida. Betyg-1
23 Hayko - Anytime you need, Armenien
Även här ett segt nummer som man endast önskar vara över snabbast möjligt. Det är åtminstone ett friskt försök till någonting vackert, men att försöka räcker i dessa samanhang inte långt. Jag satt under hela låten och väntade på att det skulle bli någonting av trädet mitt på scenen, men när uppträdandet nådde sitt slut så stod det fortfarande kvar där lika dött som vid låtens först början - en sann besvikelse. Betyg-1
24 Natalia Barbu - Fight, Moldavien
Det sista bidraget skulle, om det bara vore bättre utfört kunna ha givit tävlingen en fin avslutande kick.. men så var inte riktigt fallet. Nummret var väldigt platt och tråkigt och man såg nu mest fram emot snabbgenomgången, snarare än en Barbu iklädd tajt åtsittande läder. Klädvalet var otvivelaktigt ett försök till att jaga uppmärksamhet, men utan någon större framgång hos mig. Betyg-2
Sammanfattningsvis så tyckte jag att European Song Contest var en värdig aktivitet för kvällen. Eftersom jag inte sätt tidigare års shower så har jag inte mycket att jämföra med, men jag kan inte minnas att jag någon gång sett särskillt många anmärkningsvärda nummer i en av dessa tävlingar - här fanns åtminstone ett par stycken. Som sagt så är det dock ingenting som jag i framtiden förväntas lyssna på och jag kommer förmodligen redan i morgon vara grinig över att jag lade ner värdefull ledig tid på att se den tidigare fördömda "schlagerfestivalen".
The new era
När jag besöker det stället så står jag inför en mängd olika maträtter med rötter i diverse kulturer, men trots det så har jag bara käkat ett fåtal av dem. Det beror på att när jag dyker upp i Kungshallen så är jag alltid så vansinnigt hungrig (eller åtminstone medveten om att jag behöver få i mig mycket mat) och då vågar jag inte ta riskerna med att testa på någonting nytt som jag inte vet om jag kan äta. Därför äter jag bara på en resturang och då oftast även samma rätt. Om jag inte minns fel så käkade jag kebabtallrik från och med det att jag för första gången besökte Kungshallen och därefter i ca 2-3 år, innan jag testade på någonting annat.
Därefter var det kinesresturangen som blev standard. En av mina vänner inspirerade mig till att äta Yakiniku, och därefter var jag fast. Endast ett fåtal gånger sedan dess (en eller två) har jag återgått till kebaben. Annars så har jag valt mellan Yakiniku, kyckling med cashew eller nudlar. Maten har varit god, fast på senaste tiden så har jag fått ont i magen när jag käkat på just den resturangen och därför så började jag som följd fundera på om någon annan resturang är värdig nog att ersätta kinesen.
I dag så tog jag det gigantiska klivet, som på sikt kan komma att förändra hela min livssituation, - jag valde att pröva på indisk mat! Jag har sedan en tid tillbaka haft någnting emot indisk mat. Dels tycker jag att den inte ser särskillt inbjudande ut, men främst beror dessa fördommar på en händelse som jag inte tänker ta upp just i detta ögonblick. Hur som helst så trotsade jag min ångest och beställde en Tikki Mansala, indieresturangernas flaggskepp. Tasty, och det trots att maträtten ser ut som orange geggamoja med klumpar! Utseendemässigt inte särskillt estetiskt tilltalande, men när käket kommer till sitt rätta bruk (ätas) så är det syndigt gott. Enda synpunkten jag hade var väll att den, liksom den mesta maten i Stockholm nu för tiden, är lite väl dyrt (70 spänn eller någonting i den stilen) och att kycklingen var lite för torr.
I varje fall så är det faktiskt inte helt otänkbart att jag från och med i dag går in i en ny period av mitt liv, entrar en ny era - en era av smakupplevelser som tidigare för mig varit näst intill okända. Det är här spännande! Ja, jag är extatisk!
Kort om Indien: Ett till synes trevligt land i sydmellersta Asien. Världens näst största befolkning. För större delen av den svenska befolkningen endast märkvärt tack vare den goda maten (som sägs vara nyttig dessutom).
Kort om mig: Jag är väldigt misshandlad just nu. I morgon kommer jag inte kunna resa mig ur sängen och jag kommer att ha blåmärken stora som apelsiner (fråga mig inte varför jag valde att jämföra dem med just apelsiner, men blåbär är i varje fall för små).
Kort om det globalt politiska: Det rullar på.
EvolutionoitulovE
Med ett tungt tung samvete
Detta har hänt:
Jag fick för några dagar den utmärkta idén att slå två flugor i en smäll, genom att skriva ett brev till min kära vän Kana. Detta brev skulle jag skriva så gott jag kan och sedan ta med till japanskalektionen för korrigering. Det vill säga att jag gjorde en läxa och ett fint vänskapligt brev i samma veva - så långt, så väl.
Vad som däremot slog mig som ett välplacerat örfil var att nivån på språket i brevet var betydligt mer avancerad än vad mina kunskaper är. Till en början så övervägde jag då att skita i hela projektet, men beslöt mig till slut för att genomföra det - med hjälp från början till slut.
Under onsdagens lektion så frågade jag Mariko om hon hade tid och lust att hjälpa mig med detta hedersuppdrag och enligt mina föraningar så ställde hon genast upp.
Min japanskalärare, Mariko är bland de snällaste människorna jag har träffat. Hon är alltid på bra humör under lektionerna och gör verkligen sitt bästa för att kunna vara till så stor hjälp som möjligt för samtliga elever. Efter varje lektion så ger hon gladeligen svar på frågor man har om språket och det är inte ovanligt att jag under dessa stunder lär mig mer än vad jag gjort under själva lektionen.
I går så blev dock hennes uppoffring lite väl överdriven. I 45 minuter efter lektionen så gick vi igenom brevet - och jag vet själv att jag personligen aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att själv jobba 45 minuter övertid utan någon extra betalning. På grund av detta så blev mitt samvete bara sämre och sämre ju mer tiden flöt förbi. Hon ska ha en avtackningsgåva nästa vecka! (sista lektionen).
I dag så har jag i säkert två timmar kämpat med att konvertera om den bokstaverade texten till tecken, vilket jag tror att jag lyckades med ganska så bra, men så helt plötsligt när jag ska placera inlägget så funkat inte skiten. Tecnknen vill helt enkelt inte synas! Jobbigt värre! Jag får förmodligen återgå till bokstäver men det känns givetvis lite trist med tanke på hur mycket jag kämpat den senaste stunden. Nåväl, god träning var det i varje fall.
fortsättning följer..
Svenska "favoriter" (fyra nyanser av smutsbrun plåga)
Nu är jag mycket väl medveten om att jag skrev om musik så sent som i går, men det är ett stort fenomen, värt att lägga mycket intresse i.
Såå.. under de senaste veckorna har jag motvilligt men icke desto mindre tålmodigt tvingats bearbeta allt ifrån slemmiga kärlektballader till prepubertala Magnus Uggla-visor i bästa möjliga kiss- och bajsanda. Det har ärrat mitt musikaliska sinne för en lång tid frammåt, fast fakiskt också lärt mig ett och annat.
Till att börja med så kan jag konstatera att det på radiostationen spelas artister som kan placeras i en av följande genrer.
Den sentimentalskadade kärleksförklaringen i tvivelaktig musikalisk form (Ballader)
"För att du ääälskar"
Det här är bland de sliskigaste man finner i ljudvågsform. Blöthjärtade texter så ryggradslösa och opersonliga så att de i intet bildar ett slags vakum som effektivt suger ut de sista fragmenten av förstånd som fortfarande rymms i ens huvud. Ingen harmoni existerar mellan raderna, som sakta men säkert leder dig bakåt i utvecklingen. Yep, då övriga hjärnan gör sitt bästa för att skärma av eländet så blir reptilhjärnan tvungen att ta fulla ansvaret för din fortsatta funktionalitet - därav den tomma blicken och den uttrykslösa släpande kroppshållningen du antar då du utsätts för fanskapet.
Ondskan, Schlagern
"Det gör ont!"
Den här musikgenren uppstod i tidernas begynnelse men dog snabbt ut, mer eller mindre på grund av dess fullkomliga oduglighet. Efter att misshandlats i skärselden som straff för den ondska musiken utsatt oskyldiga människor för så utvecklades den tidsnog till någonting mörkt, onaturligt och oförståeligt. Ett isande skri från helvetet - det vill jag lova! Det här är satans verk. Ren och skär ondska!
Ovärdiga idiotklubb-hits - gjorda av och för amöbor
"Cara cara mia cara cara mia cara cara mia"
Nej förresten, det här är fan värre än schlager. Tunga ord, javisst, men ren och skär sanning.
Miserabla försök till musik som märkbart förpestar ens tillvaro minst en gång i timmen - endast för att återkomma inom kort. Du kan inte fly från dessa låtar eftersom samtliga radiostationer spelar dem flitigt, så det bästa överlevnadsförslaget jag kan ge er är att lugnt och sansat lägga sig ner på golvet, hålla händerna för öronen (om du har tillgång till bomull eller silikonpistol så kan du alternativt fylla öronhålorna med isolerande medel) och vänta i ungefär 3 minuter, då låten borde vara över. Därefter går du förhoppningsvis säker en liten stund frammåt, eftersom även programledarna är tillräckligt mänskliga för att känna att mer än ett sådant spår i kvarten är lite väl psykiskt påfrestande.
Komiskt menade musikala misstag
"Kung för en dag"
Den här musiken kan jag inte hata, utan jag tycker oftast mer synd om den ansvarige artisten. Det är oftast one hit wonders som visst etablerar artister i musiksverige, men det med ett dyrt pris - att aldrig någonsin igen bli tagen på allvar igen. Många stackare går under gjorden efter sin stund i rampljuset, och därefter är de i princip helt och hållet bortglömda.. fram tills dess att deras ångrade verk spelas på radion någon enstaka gång, och människorna i deras omgivning skrattar åt dem rått.
Det finns vissa undantag här. Magnus Uggla och Markolio heter dem. De verkar inte ha känna någon skam, utan säljer i stället frivilligt sin värdighet för uppmärksamhet och pengar. Vilka jävlar!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hur som helst så kan jag inte helt ärligt påstå att jag hatar all musik som Svenska favoriter spelar. I bland så händer det att jag hör en låt som faktiskt är vacker, eller på annat sätt tilltalande. Detta får jag dock under inga omständigheter visa offentligt, de det skulle sänka min värdighet långt under fryspunkten. Uppmärksamt ser jag mig om, ställer mig nära radion, greppar slumpmässigt en bok och låtsas intresserat studera dess omslag i närmaste 4 minuter av stilla harmoni. För även om stationen vanligtvis plågar mina sinnen så händer det faktiskt att jag slutligen finner de där favoriterna som faktiskt existerar.
Sambomastaa
Jag blir med jämna mellanrum helt förälskad i bandet Sambomaster. De är så jävla bra! Konstigt nog så går denna besatthet som sagt i perioder - antingen lyssnar jag på dem och älskar dem med hela mitt hjärta eller så lyssnar jag inte alls.
Sitterpå tunnelbanan hem efter träningen när spåret Zetsubou to yokubou to otokonoko to onnanoko går igång. Det är fullkomligt galet, vansinnigt skränigt men ack så vackert. Det är ljudet av rå energi förkroppsligad. Humöret gå i högvarv, världen utanför fönstret strålar mot mig med en värme sällan skådad, och det till ett soundtrack som gör det löjligt svårt för mig att förneka allt vad gudomligt är.
Sambomaster är (obs. stundvis) allt vad jag önskar av ett band! De är originella, men med en pricksäker musik som omöjligt går att deppa till - och därtill med en image som är minst sagt avvikande. Sångaren, Takeshi Yamaguchi är så jävla kick ass! Ja, ni får avgöra själva..
Sambomaster - Sekai wa sore wo ai to yobundaze
Black sunday
Min stundtals bittra inställning till livet kommer och går, så det bästa jag i nuläget kan göra åt saken är att hoppas på att morgondagen ter sig aningen ljusare. Så här fortsätter min vardag att se ut... och den ger inga tecken på att förändras i takt med att dagarna går. I hate it!
Bortsett från min nuvarande sinnesstämning så har dagen som sagt varit bra. Hade bestämt träff med Maria men fick även se en glimt av Emil.. två flugor i en smäll, jävligt najs nu när man har lite tid över till att möta sina vänner irl. Vi målade en stund och trots att jag inte kom särskillt långt på evighetstavlan så blev jag däremot inspirerad till annat målande. Hoppas att planerna sker i verket.
Mainichi sandoichi
Frukost: 5 smörgåsar med ost
Lunch/mellanmål: Liten baguette med ost, salami & paprika
Middag: Rostat bröd med räkor & gräddfil
Det här kan omöjligen vara häslosamt.
Transformersmiddagen
Gårdagens grillkväll var tänkt att bli en vara en lugn middag präglad av trevlig gemenskap och gott uppförande. Men oj vad fel jag hade! Det blev ett fylleslag!
Kl. 18.30 var det fritt för gästerna att strömma in. Några av dem hade dykt upp tidigare än så, men de flesta skötte tidsplanen perfekt. Emir passade dessutom på att besöka grannarna innan han kom rätt. Trots att jag försökt understryka att man kan klara sig igenom en middag utan överdriven alkoholförtäring så hade flera av pojkarna ambitiöst nog redan börjat ladda upp hemma hos Gardan, och det märktes! Samtliga människor i huset var väldigt väldigt förväntansfulla. Inte minst jag själv.
Hur som helst så började kvällen exemplariskt. Kanske var förfestandet endast positivt, eftersom det gjorde gästerna lite mer tillmötesgående med varandra. Per, som var ny inför majoriteten, hade inga större problem med att smälta in. Gardell tog med glädje och stollthet på sig rollen som grillmästare. Vilket var bra, eftersom jag dels slapp ta mig på den rollen men även slapp honom. Skämt åsido så var han faktiskt utan tvekan den mest högljudda människan i huset - ett riktigt asshole, men med ständig glimt i ögat.
Middagen flöt på i grymt bra stämning. Maten smakade bra, musiken uppskattades och alla var till synes nöjda. Det var här kvällen låg på sin höjdpunkt... runt kl. 21.00. Därefter så var det dags för det ständigt efterfrågade ölspelet (som jag personligen alltid avslutar mycket mer packad än vad jag tidigare planerat att bli under kvällen). Denna gång gick det dock bra! Jag, Sidde och Mange utgjorde ett starkt lag som tog sig igenom spelet relativt smärtfritt. En personlig jihad utbröt någon gång under spelets gång mellan oss och bredvidsittande laget som bestod av Jenna och Malin. Ja, de fick nog i sig en hel del innan det hela var över.
Därefter så körde vi en ny variant där varje deltagare skulle klara sig på egen hand. Som bekant så uppstod gradvis tre nya regler.
1) Ingen deltagare får använda sig av någon persons namn eller smeknamn.
2) Ingen deltagare får under några som helst omständigheter peka.
3) Varje gång en deltagare måste dricka så måste denne resa sig upp och säga: Hej! mit namn är -namn- och jag ska dricka -antal- klunkar!
Varje gång en deltagare bröt mot reglerna så gällde omedelbar straff. Behöver jag alls förklara att detta blev allt mer underhållande destå längre tid spelet pågick?
Som vanligt så slutade leken med att några personer började må ganska så dåligt, och det var här någonstans som kvällen började gå utåt. Som värd så hade jag ansvaret att se till att ingen spyde ner någonting, samt att plocka undan kvarglömda matrester... inte särskillt glamouröst. Men jag är glad över att jag påbörjade denna syssla redan då. Gästerna klarade sig ganska så bra på egen hand.
Därefter så bestod kvällen mestadels av fyllekonversationer... vilket var rätt så skönt, eftersom jag inte hade stått ut med en fortsatt hög ljudnivå liksom den som tidigare rådde. De flesta verkade hur som helst vara nöjda och relativt välmående. Skönt! Det hela avrundades runt kl. 2.00 någon gång. En grillfest som trots den oväntat höga alkoholhalten var riktigt trevlig.
Kvällens drunken master: Syrran
Kvällens nykterist: Brorsan
Kvällens gourmand: Emir, som käkade en 800 grams köttklump och som därefter hjälpte mig med att göra slut på de sista grillspetten
Kvällens gourmet: Jag tycker personligen att min middag bestående av yakitori med ris, sallad och sake som måltidsdryck hörde till de mest avancerade rätterna (i alla fall i jämförelse med Pers grillkorvar med pizzasmak)
Kvällens new guy: Per (som för övrigt tog på sig den rollen med full entusiasm)
Kvällens kommentar: "Folk borde inspijejas.. insijeja....inspji.. äh va fan!" - Gardell
Kvällens theme song: Konishi Yasuharu and Pizzicato Five - Micky Mouse Club March
Nämnvärt
x) Den bristen på färska inlägg som rådit fram tills detta nu har inte enbart berott på slapphet och tidsbrist, utan även på att servern som bloggen är placerad på bestämde sig för att tjafsa med mig stora delar av gårdagen. Kände mig smått handikappad när jag inte längre kunde hålla kontakten med omvärlden. Känner på mig att skrivandet blir alltmer av ett behov för min del.
y) Fick ett nytt sf-presentkort i går... hehe, som om det är någonting jag behöver. Går aldrig på bio trots att jag har 400kr till goda att glo på film för. Känns som om jag bör passa på nu innan korten går ut.
z) Grillning i morgon! Trots att några personer hoppat av i sista stund så har jag och syrran redan bjudit fler gäster än vad vi kanske egentligen har plats med. Nåväl, de som får ta del av spektaklet ska känna sig lyckligt lottade och de som tackat nej har sannerligen gjort ett digert misstag. I egenskap av DJ så lovar jag bland annat ett exlusivt urval av den bästa tillgängliga musiken - fuck yeah!
å) Såg nyss Pingvinresan tillsammans med Per.. Väldigt underhållande. Pingviner är utan tvekan bland de häftigaste djuren man hittar söder om ekvatorn. Helt sjuka. Glider runt på Antarktis och flummar tills dess att de ska para sig. Då vandrar de i 20 dagar tillsammans i en lång karavan tills dess att de hittat en lämplig plats för att slå sig ner på och hitta sin partner. Därefter så står hanarna på en och samma plats i 5 månader utan att käka när de har som uppgift att vakta ägget.. och går då ner halva sin vikt medan morsorna vräker i sig fisk ute i havet - sedan växlar de av varandra.
Verkar inte vara något särskillt uppmuntrande liv de ska dras med. Sucks to be penguin!
ä) IKEA är sega som vanligt. Jag vill ha min anställning jobb bekräftad!
ö) Körde för första gången sparring på allvar under dagen träning. Jag är duktigt mörbultad. Bland annat så bjud ett knä i svanskotan på en minst sagt märkbar smärta, som jag kommer få dras med ett tag. Slarvade med stretchingen också, så i morgon så kommer jag vara invalid.
Blää
Det finns mycket jag har lust att berätta, men jag har helt enkelt inte tid. Enstaka fragment av fritid förekommer, men jag kan inte utnytja dessa korta stunder till att skriva... vill inte stressa. Sååå för stunden får ni nöja er med den vidrigaste seriestrippen jag kunde finna i min bildmapp.
(som för övrig är svår att läsa. åtminstone på min skärm.. men ni får väll anstränga er!)
Naruokura
Bland vita slipsar och svampar
Hur som helst så anlände jag som planerat 21.55 vid centralstationen men fick sedan vänta på övrigt sällskap. Jag satte mig ner på en bänk och såg mig omkring. Ständigt folk i rörelse, alla på väg någonstans. På väg mot skilda destinationer men med en och samma utgångspunkt. Jag kände plötsligt en stark törst efter att färdas här ifrån. Inte direkt till någon speciell plats, utan snarare med själva resan som mål. Känna att jag för en gångs skull är påväg någonstans. Mobilsignalen väckte mig snart ur mina djupa tankar - nu var det dags!
Det visade sig att Jeanette i sista sekunden lyckats dra med sig ett hemligt tillskott till det som nu blev en trio. Jag och Ludde presenterades som två av hennes bästa vänner - prestigefyllt! L har om jag förstått det hela rätt kännt J ett bra tag, men lite till och från. En trevlig människa, det där.. och uppenbarligen även en trogen läsare av min blogg (vilket förhindrar mig att påstå någonting annat).
Skivan visade sig vara microskopisk. Vi kom visserligen dit ganska så tidigt, men under tiden vi var där inne så märkte aldrig någonsin något väldigt flöde av ankommande gäster, utan snarare en och annan människa som droppade in lite då och då. Well well, det var åtminstone gratis... och det fanns gott om sittplatser. Visade sig vara en utmärkt plats för att inleda sin fylla på. Jag tänker inte nämna några namn, men en viss person gick som förväntat lite väl hårt frammåt och var efter två glas vin redan bra packad. Imponerande! Jag hade som sagt räknat med att hon skulle nå det stadiet någon gång under kvällen, men kanske inte efter bara en timme.
Något senare begav vi oss iväg till nästa plats, där vi snällt fick vänta i kön utanför i närmare en halvtimme. Tack vare Jeanettes väldiga nätverk av kontakter så lyckades vi faktiskt smita före åtminstone hälften av folksamlingen... en resa som annars hade tagit lång lång tid. Vi tog oss därefter problemfritt förbi Scarface, som kanske i själva verket är ganska så trevlig (han har trots allt bara bråkat med oss en gång tidigare). Ludde informerade oss dock om att den svarta tåren som han har tatuerad i ansiktet betyder att han dödat någon stackare. Inte helt otänkbart faktiskt.
Hur som helst så kom vi så småningom in på stället och vad som sedan skedde är väll inte direkt nämnvärt. Några intressanta möten skedde i och för sig: bland annat mötet med de två legendariska danskillarna. En stor ära att få möta dem båda!
Resten av kvällen var väldigt trevlig, men som vanligt aningen beige. Ingen illa menat, utan det vad jag normalt tycker om klubbesök såhär i efterhand. Kanske har jag större förväntningar på kvällen än vad jag borde ha, eller så involverar jag helt enkelt inte mig själv särskillt väl i festligheterna.
Trion lämnade av olika anledningar klubben någon timme före stängningstid, vilket visade sig vara perfekt tajming för tåget mot Hässelby. Just perfect!
Den tidigare nämnda svampen var nu tillräckligt fylld för att behöva stöd för att hålla huvudet 1.70 cm ovanför marken. Jag är tacksam över att Ludde närvarade, för jag var inte särskillt sugen på att annars försäkra mig om att människan på ett säkert sätt skulle lyckas ta sig hem. Nu skildes jag i stället från dem, som vanligt vid slussen, och fortsatte ensam resan hem.
Inga problem med att ta sig hem. Bussen stod redan inne när jag nådde H-strand, vilket betyder att jag kom hem i relativt god tid. Borstade tänderna, fyllde ett glas vatten och slocknade i en djup och drömlös sömn.
Precis som alla gånger förr.
