Älskade/Hatade Apple

Min ipod fortsätter ständigt att fascinera mig. Den börjar möjligtvis bli aningen gammal (med tanke på hur mycket Apple hunnit utveckla sina produkter sedan jag köpte mitt exemplar), men vid endast 1½ års ålder så tycker jag ändå att min ipod borde fungera felfritt. Jag kan erkänna att jag faktiskt har tappat den i golvet... två eller tre gånger, men jag tycker personligen att maskinen borde vara förberedd på sådanna ofrånkomliga inslag av vanskötsel.
  Vi tala här om en modell av typen ipod photo (dvs 20g med funktionen att spela musik men även visa bilder i färg). Det är en vit historia med en text ingraverad på baksidan, "Det ordnar sig". Välpassande ord det där. Min ipod har nämligen upphört att fungera ett flertal gånger tidigare, men efter bara någon dag återhämtat sig för att sedan fungera i stort sett felfritt. Irriterande, visst, men någonting som jag lärt mig leva med. För ett par veckor sedan så verkade det dock som om den slutligen bestämt sig för att självdö för att aldrig mer återvända.
  Men så hände det i dag, återigen, att det hela plötsligt "ordnade sig". ipoden lyder mitt kommando, den spelar musiken utan att tjafsa emot och får än en gång  kontakt med datorn. Det enda jag gjort är att låta den vara för en vecka. Min teori är att jag helt enkelt använder musikspelaren för ofta. Jag lyssnar på de både hemma samt till och från träningen, någonting som i längden kanske tröttar ut batterierna.

Nåväl, för tillfället så fungerarar allt väl... men jag kan aldrig vara säker på hur länge min ipod tänker fungera utan motsättningar. När som helst och vart som helst så finns risken att den åter igen sviker mig. Detta är terror i sin renaste form, sanna mina ord!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0