antipole

Började för ungefär ett halvår sedan... ville skapa ett evigt minne av en utav de bästa konserterna jag upplevt. Till en början gick det åt helvete, efter ett tag såg det genast bättre ut och ju mer jag jobbade på projektet, deso bättre såg det slutliga resultatet ut att bli. Men rätt som det var så slutade jag måla, och trots att jag försökte övertala mig själv att det inte nödvändigtvis var mycket kvar av grovjobbet så förmådde jag inte greppa penseln och slutföra mitt arbete.
  Det jag vill komma fram till är att tavlan nu står där på golvet, ofullständig, och hemsöker mitt annars obefläckade samvete. Jag känner Ryutaros livlösa blick som ständigt påminner mig om vad som fortfarande finns kvar att göra innan jag kan vara nöjd med mig själv. Jag vill inget annat än att sätta upp den där tavlan på väggen, men jag känner att jag för tillfället helt saknar ambition. Lättja, kanske? I vilket fall som helst så vet jag vad som återstår innan jag problemfritt kan somna om nätterna.