antipole

Har ni uppmärksammat Mr. Swanberg? Gubben som skriver i DNs kulturblad.. han är ett geni!

Texterna varierar ofta i genre, men är alla skrivna i högsta kvalitét och med en kännsla som få människor besitter. Swanbergs humor är även den så pass smakfull så att man själv känner ett behov att behöva tvätta händerna efter man rört tangentbordet, eftersom det man själv producerar är skit i jämförelse med hans texter. Ok, jag glorifierar möjligtvis mannen till det yttersta för stunden, men han är verkligen duktigt! Som smakprov på detta så kopierar jag här och nu hans Stockholmsnovell  från måndagens tidning. Enjoy!


Servitören böjde sig fram och hällde upp vinet i hans glas.
  Han nickade belåtet och log bekräftande. Det var rött. Precis som han beställt. Servitören slog i glasen, ställde flaskan på bordet och avlägsnade sig.
  -Du är som Strandvägen, sa han . Vacker att skåda, välvårdad, eftertraktad.
  Hon klippte smickrat med ögonfransarna.
  - Du är drömmen för många, fortsatte han. Men inte längre helt fräsch.

Hon satt tyst en stund.
  - Du är som Flemminggatan, sa hon sedan.
  Han väntade spänt på fortsättningen.
  - Du är lång, du är rak. Du vet vad du vill, du går spikrakt in i händelsernas centrum. Du är bred och bullrande men inbjuder inte till närmare bekantskap. En enda lång nedförsbacke.
  Hon såg uppmärksamt på honom för att tolka hans reaktion. Han dolde den väl. Med ett uttryckslöst leende lade han båda händerna på bordet och såg henne djupt in i ögonen.
  - Du är som Strömmens vatten, sa han. Du klunkar, du rör dig oavbrutet. Men du saknar djup. Du glittrar på ytan. Men där under finns bara kyla och otrivsel.
  Hon sög in luft, han höjde ena handen för att visa att han tänkte fortsätta repliken.
  - Om man inte är skapt som en nors, sa han.

Hon blinkade och sköt fram hakan.
  - Du är som slussen, sa hon. Du bullrar och vrider dig och du luktar illa. Du leder ingenstans och du ligger alltid i skuggan.
  - Du är som Vasavarvet, sa han. Spännande linjer sett från håll. Men inuti finns bara ett gammalt vrak.
  - Du är som Kaknästornet, sa hon.En påstådd hemvist för signaler och kommunikation. Men lägg handen på betongen; den är död och kall.
  - Du är som Förbifart Stockholm, sa han. Mycket tjafs fram och tillbaka men aldrig några klara besked.
  - Du är som Drottninggatan, sa hon. Avstängd, enkelriktad, delvis helt blockerad. Smutsig, belamrad med allsköns crap, känd av alla, önskad av ingen.

Hon såg hur Han bet sig i läppen. Hon behövde inte vänta längre på nådastöten:
  - En tokfan som tutar i ett munspel samtidigt som han hoppar omkring på trottoaren med en radio vid örat.
  Hon reste sig och stod ett ögonblick och såg föraktfullt ner på honom. Hennes blick hade kunnat konstfrysa skridskobanan i Kungsan i åratal. Sedan gick hon utan ett ord.

Han sträckte sig efter vinglaset. 
  - Det är samhällets fel, muttrade han för sig själv.