Zerstören
Jag gjorde väll som många andra när jag som ung och oförstående 5:e-klassare valde att läsa tyska på grund av att det är "lätt och likt svenskan". Nu i efterhand så är jag givetvis bitter över att jag inte valde franska i stället.. fast jag tvivlar på att det hade förändrat saken, för jag lärde mig ändå aldrig något tredje språk i högstadiet.
Språk har visserligen aldrig varit mitt starkaste ämne, fast i det här fallet så gjorde jag inte ens något ärligt försök i att klara av att bemästra skiten. I stället så satt jag ständigt och vässade mina färdigheter i att teckna. Min lärare, Anna var kanske inte heller särskillt lämplig för en klass som helt och hållet saknade motivation till att lära sig ett nytt språk. Hon ville väll i första hand se till att vi trivdes på lektionerna, och det gjorde hon bäst genom att undvika att undervisa oss i tyska. Därför rådde ständig anarki och öppen studievägran... någonting som stundvis fick mig att tycka lite synd om läraren som faktiskt bara ville oss väl.
Ett tyskt ord minns jag dock utan problem.. Obstsalat, "fruktsallad" var nämligen höjdpunkten under de annars ganska så inaktiva lektionerna. De flesta känner säkert redan till den här leken, men för att beskriva den kort så utses varje deltagare till en frukt och sätter sig sedan på stolar i en ring runt den ensamma deltagaren i mitten. Den ensamma frukten ska därefter roppa exempelvis "Kiwi" (fast på tyska) och då måste alla kiwifrukter byta plats... en blir dock alltid utan stol och gör därefter detsamma som förgående. Om någon skriker "Obstsalat" så springer alla samtidigt. Självklart så var detta vad alla valde att ropa, dels för en ökad chans till sittplats men även för att skapa största möjliga kaos i klassrummet. I slutändan var det kroppsmassa och hårda armbågar som avgjorde om man hade en chans eller inte - någon förståelse för de tyska frukterna behövde man inte när man alltid kunde förvänta sig fruktsallad.
Hur som helst så lyckades jag i slutändan faktiskt skaffa mig ett icke förtjänat VG i ämnet. Jag tror dock att detta i första hand berodde på att jag var förhållandevis lugn under samtliga lektioner, till skillnad de problembarnen som gjorde oss sällskap.
På senare dagar så har dock min inställning till det tyska språket mildrats, fast det är då i första hand Rammstein som är ansvariga för detta. Tyska lektionerna kommer jag aldrig gå tillbaka till.
