Material boy
Pengarna rasar in och jag gör mitt bästa för att få dem att rasa ut i en likartad fart. Faktiskt så lägger jag undan en hel del pengar till en förebyggande kassa och betalar samtidigt en överkomlig summa till mina föräldrar, men övriga Gustav Vasa-lappar kan jag praktiskt sett göra vad jag vill med. Under en genomsnittlig arbetsmånad så skulle jag exempelvis kunna unna mig ungefär 5.000 Banana Skids - hade jag som barn haft den möjligheten så skulle jag med all säkerhet inte ha den kropp jag har i dagsläget.
Åter igen så växer den efterlänktade vetskapen i mig - vetskapen om att vara snuskigt rik. Att arbeta är visst ganska så omständigt, men när man efter ett pass kan gå hem med gott samvete och dreglar över sina växande besparingar så kan jag omöjligen påstå att den tiden jag arbetat är onödigt bortkastad. Pengar är en grundläggande drivkraft, någonting som är nödvändigt för att jag ska lyckas genomföra mina framtida planer - det här är vad som krävs för att jag ska nå dit jag vill, och om det betyder att jag är tvungen att arbeta så är det vad jag är beredd att göra.
Ibland så känner jag mig vidrigt lyckligt lottad. Jag saknar avancerad utbildning samt erfarenheter och mitt arbete är dessutom långt ifrån slitsamt - ändå så tjänar jag långt mycket mer pengar somliga av mina medmänniskor någonsin kommer att göra. I dag så läste jag i tidningen om kinesiska fabriksarbetare som jobbar 15 timmar, 7 dagar i veckan för motsvarande 4kr/h. Utöver dessa så finns det därtill miljontals människor som arbetar under ännu sämre förhållanden. Kan jag verkligen vara glad över mina pengar när jag vet att folk i övriga världen svälter. Jo, jag antar det. Jag vet att jag skulle kunna skänka en stor del av min lön till välgörenhet, utan att egentligen själv behöva leva fattigt, men samtidigt så tror jag att jag bara får lite tid och fritt spelrum så kan jag i framtiden göra ännu större nytta. Gäller bara att inte skjuta på dessa ambitioner allt för länge.
Jag fick förresten ett paket från Hongkong i dag. Min order från Yesstyle har äntligen anlänt! Skärpet är ännu snyggare än vad jag först trott och kommunisttröjan sitter förvånande bra (jag har varit oroad av att den inte ska passa). Vad som dock var något av en besvikelse för skjortan. Den är lite väl tajt, och riskerar även att krympa ytterligare i tvätten. Jag får se hur det blir med den saken. Jag är som bekant kreativ.
