Orka!
Jag är bevisken på mig själv... inte för att jag gjort någonting som jag ångrar, utan det är snarare så att jag ångrar att jag inte gjort någonting.
Jag vet inte hur pass engendomlig min personliga variant av slapphet är, men det går ut på följande:
Har jag intresse så går det mesta, jag är inte slö fysiskt sett utan snarare motsatsen. Jag tränar tre gånger i veckan och åker vid varje tillfälle från Hässelby till Slussen. Vi snackar om en resa på över en timme.. enkelväg - otroligt ambitiöst enligt min mening.
Värre är det med de saker som tilltalar mig desto mindre. Så fort jag slutade plugget (för ungefär ett år sedan) så fick jag ett heltidsjobb serverat, där jag sedan stannade fram till december. Gissa om jag är bortskämd! Nu sitter jag framför datorn och letar efter heltidsarbeten som inte kräver någon särskilld utbildning och som dessutom stämmer överens med mitt övriga schema. Jag kan avslöja för er att de är ganska så få och handlar nästan enbart om telefonförsäljning (en arbetskategori under min värdighet). På grund av detta så söker jag ganska så få jobb. Jag har försökt att ge mig in på att söka bredare, men det blir aldrig av. Så fort jag läser beskrivningen av sökresultaten så är jag farligt nära på att explodera av brist på intresse. Jag stänger av datorn och spelar pokémon i stället - fan så mycket mer givande!
Nu undrar säkert kritikerna varför jag klagar. Om jag nu är så fientligt inställt till att sysselsätta mig med någonting vettigt så har jag trots allt ett år framför mig att mysa tillsammans med min a-kassa. Sanningen är den att jag faktiskt inte har gjort en fullständig ansökan än. Att hålla den där ersättningen vid liv ska tydligen vara långt mycket mer omständigt än att arbeta, eftersom de till att börja med kräver en på en orealisktisk mängd ifyllda blanketter och intyg - jag orkar helt enkelt inte!
Det finns dagar då jag tycker att jag tillför världen, eller i varje fall mig själv, ganska så mycket.. men detta är helt klart inte en av dessa ljuspunkter i min allt mer dunkla vardag. Jag måste ta mig samman! ...fast det får bli i morgon.
Jag vet inte hur pass engendomlig min personliga variant av slapphet är, men det går ut på följande:
Har jag intresse så går det mesta, jag är inte slö fysiskt sett utan snarare motsatsen. Jag tränar tre gånger i veckan och åker vid varje tillfälle från Hässelby till Slussen. Vi snackar om en resa på över en timme.. enkelväg - otroligt ambitiöst enligt min mening.
Värre är det med de saker som tilltalar mig desto mindre. Så fort jag slutade plugget (för ungefär ett år sedan) så fick jag ett heltidsjobb serverat, där jag sedan stannade fram till december. Gissa om jag är bortskämd! Nu sitter jag framför datorn och letar efter heltidsarbeten som inte kräver någon särskilld utbildning och som dessutom stämmer överens med mitt övriga schema. Jag kan avslöja för er att de är ganska så få och handlar nästan enbart om telefonförsäljning (en arbetskategori under min värdighet). På grund av detta så söker jag ganska så få jobb. Jag har försökt att ge mig in på att söka bredare, men det blir aldrig av. Så fort jag läser beskrivningen av sökresultaten så är jag farligt nära på att explodera av brist på intresse. Jag stänger av datorn och spelar pokémon i stället - fan så mycket mer givande!
Nu undrar säkert kritikerna varför jag klagar. Om jag nu är så fientligt inställt till att sysselsätta mig med någonting vettigt så har jag trots allt ett år framför mig att mysa tillsammans med min a-kassa. Sanningen är den att jag faktiskt inte har gjort en fullständig ansökan än. Att hålla den där ersättningen vid liv ska tydligen vara långt mycket mer omständigt än att arbeta, eftersom de till att börja med kräver en på en orealisktisk mängd ifyllda blanketter och intyg - jag orkar helt enkelt inte!
Det finns dagar då jag tycker att jag tillför världen, eller i varje fall mig själv, ganska så mycket.. men detta är helt klart inte en av dessa ljuspunkter i min allt mer dunkla vardag. Jag måste ta mig samman! ...fast det får bli i morgon.
Kommentarer
Trackback
