Sthlm och den färglösa kameleonten
En genomgående resumé av dagen:
Jag visste direkt när klockradion gick igång att jag inte hade någon tid att förlora. Kl 11.00 var det bestämt att jag skulle infinna mig någonstans i centrala Stockholm för att möta upp dagens sällskap. Tillsammans med J så var det tänkt att jag åter igen skulle spendera en heldag i huvudstaden, med träning kl 19.00 som avslutande aktivitet. Det visade sig dock tidigt att min vän hade avvikande planer och att hon minsann beräknat att vara hemma långt mycket tidigare än vad jag hoppats på. Hur som helst så tog jag just då det hotet ganska så lättsamt.
Shoppingrutten började, om jag inte minns fel, på H&M och fortsatte sedan i ganska så rutinmässig anda ett par timmar frammåt. Bland annat så försökte jag under ett tillfälle se efter om det finns en möjlighet att återuppväcka min självdöda ipod, och till vilket pris, men tydligen så har apple monopol på service av sina produkter och där talar vi då om ett minst sagt vidrigt pris. Fuck that! Jag köper en ny när jag får arbete.
Efter en stunds kringvandrande så satte vi oss ner utanför stadsbiblioteket för att i lugn och ro ta del av det underbara vädret. Det blev lunch á la donken och underhållning i form av någon okänd överförfriskad man som med ölburk på huvudet (till och från) utförde någon form av experimentell fotbollsuppvisning.
Runt fyratiden blev jag som tidigare utlovat övergiven, någonting som jag kanske inte hade haft lika stor motvillja inför om det inte vore för att detta innebar att jag nu skulle vara tvungen att spendera 3 timmar på egen hand innan träningen. Till att börja med så köpte jag mig en tidning som jag satte mig för att läsa, men det blev en relativt kortvarig upplevelse då jag ganska så snart tröttnade på innehållet och det allt mer kyliga vädret.
Jag bestämde mig därför för att återgå till promenerandet och fortsatte sedan i samma mönster i drygt en timme. Det är sant att jag är ganska så anpassningsbar, och jag gjorde det bästa för att njuta av min tid för mig själv, men i bland så föredrar jag att ha någon annan än mig själv att anpassa mig efter.
Slutligen så var det dags för att inta träningslokalen och efter en förhållandevis aktiv dag så var jag minst sagt uppvärmd. Att jag så ihärdigt höll ut under eftermiddagen visade sig i alla fall vara väl värt mödan - detta träningspass var ett av de bästa på länge! Bande dollytjagi, som jag så länge visat mig helt värdelös i att utföra lyckades jag nu åtminstone förstå mig på en aning. För en gångs skull så kände jag mig inte så efterbliven som jag tidigare gjort i en aningen för avancerad grupp.
Så, när jag väl satt punk för dagen och utmattad stegade ut i den svala marskvällen, som temperatursmässigt var som hämtad ur en genomsnittlig sommarnatt, så kände jag mig slutligen nöjd. Blickandes tillbaka på dagen som varit så kände jag för en stund att trots mitt livs alla uppenbara brister så var min tillvaro just i denna stund så gott som fullständig.
