antipole

Jag kravlar mig ur sängen likt en invalid daggmask. Inte på grund av att jag vill eller orkar, utan för att  vattnet vid min sida sedan länge är slut och om jag inte inom kort får i mig mer vätska så kommer jag utan tvekan gå under. När jag ställer mig på det härligt kyliga källargolvet så fokuserar jag mig uppmärksamhet på två saker.

Notis nr 1) Jag drack upp allt jag hade med mig i går. En flaska vin á la Drosty Hoff samt tre stycken Smirnof Ice. Desutom drack jag ett glas av, vad Sidde påstod det vara, vodka samt en halv 50cl-flaska okänd blandning som jag fick av Emir. Jag vill för all del inte skryta med mina bedrifter, men jag vill understryka att detta är mer än vad jag i vanliga fall har lyckats hålla i magen under en och samma stund.
  Jag märker av det. När jag stiger ur sängen så är mitt balanssinne aningen förvrängt och jag känner en lätt tryckande huvudvärk som utvidgar sig någonstans bakom pannbenet. Lysande! Nu är jag verkligen taggat inför att återgå till arbetet i morgon. Tack vare min mycket fördelaktiga ämnesomsättning så slipper jag i varje fall ligga med huvudet i (den förvisso nystädade) toalettstolen.

Notis nr 2) Jag har ett lysande blått hjärta i pannan. På magen har jag dessutom en skinande sol samt oidentifierbar text i samma kulör. Jag blev inte särskillt överraskad när jag märkte detta i morgon, eftersom jag faktiskt minns att Jenna med flera försökte våldsminka mig. Eftersom jag var ganska så motsträvig så lyckades de självklart inte uppnå sitt mål, men det slår mig faktiskt nu hur effektiv deras misshandel var.
  Jenna kan förvänta sig en random hämnd vid slumpmässigt utvalt tillfälle.

Festen var i många människors mening väldigt lyckad, men jag tror att en av dem som var mest nöjd var Sidde själv. Jag ska tala med mannen senare i dag, men det märktes i går på honom att han hade kul.
  I min mening så  var kalaset faktiskt inte alls som  jag förväntat mig. Det var onekligen trevligt, och de många välkända ansiktena bidrog till ett välbehagligt umgänge kvällen igenom, men det gick så våldsamt snabbt! Jag minns uppriktigt sagt inte vilken tid jag lämnade festen, men de många timmarna som  flöt förbi kändes knappast som mer än ett par stycken. Kanske var detta på grund av att jag ständigt höll mig mer eller mindre aktiv. Jag tränade kinesiska med Joyce & Maggie och diskuterade som vanligt musik med Emir men faktiskt även med Johan också. Visade sig att han har riktigt bra smak den gossen. Vill även klargöra att Andersson är den ultimata partyingrediensen. Har man den killen vid sin sida så har man aldrig tråkigt! 
  Liksom Sidde redan förklarat för mig redan i förhand så var det inte många människor som fäste någon vikt vid vad som spelades, utan det var i första hand jag och Oscar som ständigt kämpade om att få igenom just sin musikaliska plan för att behålla övriga gästers välmående.

Kvällens centrumperson var utan tvekan Gardell. Han var så jävla packad! Jag ska beskriva hans sista timme i mer eller mindre medvetet tillstånd som, trots att jag själv inte närvarade vid hans själva resa hem, gjort mig tårögd av komisk personriktad skadeglädje.
  Som sagt så blev Gardan som vanligt vansinnigt överförfriskad. Det var dock ingen nyhet att kvällen för hans del skulle sluta på det viset. Vid hans hemgång så bestämdes det därför att Sidde, Linn och syrran (min syrra närmare bestämt) skulle leda honom hem. Gardell såg däremot annorlunda på saken. Med ett självgott leende på läpparna så frågade han mig om det verkligen var lugnt att min syster skulle följa med honom hem (för att stanna). Han fick betala den kommentaren med tidernas bitch-slap! Syrrans hand kolliderade med hans vänstra kind med en sådan intensiv fart och finess att ljudet av handflata mit ansikte ekade genom hela huset - det till alla närvarande personers upprymda glädje! I bland kan min systers attityd verkligen förstöra min dag,  men i stunder som denna så kan man inte annat än älska henne. 
  Vid hans hemkomst så fick jag i efterhand höra att han återigen frågade först min syrra, därefter Linn och slutligen Sidde om ingen av dem ville sova över hos honom. Med varierande svar blev han återigen nekat och pressades in i huset. När han slutligen stänge dörren om sig så kollapsade han likt en döende skräcködla i sin korridor och avslutade på så sätt hans närvaro i ett underbart konststycke, läskigt typiskt honom.

Kvällens drunken master: Gardell var otvivelaktigt den absolut främsta, men det i gott sällskap med många många andra.
Kvällens nykterist: Kim inledde förvisso kvällen med julmust, men jag antar att han skärpte sig när han lyckats tigga åt sig annan dryck.
Kvällens theme song: Cara mia ingick verkligen inte i mitt eget urval, men varje gång någon bytte musik så var det vad som flödade ur högtalarna. Hemskt att folk medvetet utsätter sig för den lidelsen.
Kvällens romans (läs grovhångel): Jag skojar inte när jag påstår att folk var som djur. Som ett av de mest utmärkande fallen så kan jag nämna att Kattis satt fast i Martin i minst en halvtimme. Otippat!  
Kvällens poser: Gardell och Kim förtjänar tillsammans en förstaplats i kategorin. De är ansvariga för en serie bilder som effektivt dokumenterat kvällens sanna anda, precis så som den var.

Sammanfattningsvis så var kvällen både händelserik och någorlunda sansad. Gardell verkar ha fått ut mest av den, frågan är bara hur mycket av det han minns i dag.

Förvänta er ytterligare detaljer lite senare