Transformersmiddagen

Gårdagens grillkväll var tänkt att bli en vara en lugn middag präglad av trevlig gemenskap och gott uppförande. Men oj vad fel jag hade! Det blev ett  fylleslag!

Kl. 18.30 var det fritt för gästerna att strömma in. Några av dem hade dykt upp tidigare än så, men de flesta skötte tidsplanen perfekt. Emir passade dessutom på att besöka grannarna innan han kom rätt. Trots att jag försökt understryka att man kan klara sig igenom en middag utan överdriven alkoholförtäring så hade flera av pojkarna ambitiöst nog redan börjat ladda upp hemma hos Gardan, och det märktes! Samtliga människor i huset var väldigt väldigt förväntansfulla. Inte minst jag själv.
  Hur som helst så började kvällen exemplariskt. Kanske var förfestandet endast positivt, eftersom det gjorde gästerna lite mer tillmötesgående med varandra. Per, som var ny inför majoriteten, hade inga större problem med att smälta in. Gardell tog med glädje och stollthet på sig rollen som grillmästare. Vilket var bra, eftersom jag dels slapp ta mig på den rollen men även slapp honom. Skämt åsido så var han faktiskt utan tvekan den mest högljudda människan i huset - ett riktigt asshole, men med ständig glimt i ögat.
  Middagen flöt på i grymt bra stämning. Maten smakade bra, musiken uppskattades och alla var till synes nöjda. Det var här kvällen låg på sin höjdpunkt... runt kl. 21.00. Därefter så var det dags för det ständigt efterfrågade ölspelet (som jag personligen alltid avslutar mycket mer packad än vad jag tidigare planerat att bli under kvällen). Denna gång gick det dock bra! Jag, Sidde och Mange utgjorde ett starkt lag som tog sig igenom spelet relativt smärtfritt. En personlig jihad utbröt någon gång under spelets gång mellan oss och bredvidsittande laget som bestod av Jenna och Malin. Ja, de fick nog i sig en hel del innan det hela var över.
  Därefter så körde vi en ny variant där varje deltagare skulle klara sig på egen hand. Som bekant så uppstod gradvis tre nya regler.
 
1) Ingen deltagare får använda sig av någon persons namn eller smeknamn.
2) Ingen deltagare får under några som helst omständigheter peka.
3) Varje gång en deltagare måste dricka så måste denne resa sig upp och säga: Hej! mit namn är -namn- och jag ska dricka  -antal- klunkar!

Varje gång en deltagare bröt mot reglerna så gällde omedelbar straff. Behöver jag alls förklara att detta blev allt mer underhållande destå längre tid spelet pågick?
  Som vanligt så slutade leken med att några personer började må ganska så dåligt, och det var här någonstans som kvällen började gå utåt. Som värd så hade jag ansvaret att se till att ingen spyde ner någonting, samt att plocka undan kvarglömda matrester... inte särskillt glamouröst. Men jag är glad över att jag påbörjade denna syssla redan då. Gästerna klarade sig ganska så bra på egen hand. 
  Därefter så bestod kvällen mestadels av fyllekonversationer... vilket var rätt så skönt, eftersom jag inte hade stått ut med en fortsatt hög ljudnivå liksom den som tidigare rådde. De flesta verkade hur som helst vara nöjda och relativt välmående. Skönt! Det hela avrundades runt kl. 2.00 någon gång. En grillfest som trots den oväntat höga alkoholhalten var riktigt trevlig.


Kvällens drunken master: Syrran
Kvällens nykterist: Brorsan
Kvällens gourmand: Emir, som käkade en 800 grams köttklump och som därefter hjälpte mig med att göra slut på de sista grillspetten
Kvällens gourmet: Jag tycker personligen att min middag bestående av yakitori med ris, sallad och sake som måltidsdryck hörde till de mest avancerade rätterna (i alla fall i jämförelse med Pers grillkorvar med pizzasmak)
Kvällens new guy: Per (som för övrigt tog på sig den rollen med full entusiasm)
Kvällens kommentar: "Folk borde inspijejas.. insijeja....inspji.. äh va fan!" - Gardell
Kvällens theme song: Konishi Yasuharu and Pizzicato Five - Micky Mouse Club March


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0