antipole - Sommaren är kort

Vandrar långsamt, utmattat på gångvägen från busshållplatsen. Efter ännu en slitsam dag i den hängivne självplågarens tecken så ber jag inte om mycket annat än dagen arbetslivets blytunga kedjor tillfälligt släpper taget om mig. Det blir i October - det har jag bestämt! I October är jag fri, fri av egen vilja och på grund av ett gott syfte. I October blommar mitt liv. Vad som händer därefter vill jag ännu inte tänka på.
Ur hörlurarna strömmar otomjordiskt vacker musik - 자우림(Jaurim) - Beautiful Girl - det är som om tiden står stilla. I 7 minuter och 23 sekunder avstår jorden ifrån att snurra. Visst fortlöper kalabaliken runt omkring mig, med det är inte längre någonting som berör mig. I min värld är det mitt eget sinnes ro som lägger grunden för hur jag upplever verkligheten.
När tiden åter igen fattar grepp om mig så går det alldeles för fort. Juli når om några dagar sin mitt och i augusti så dör sommaren ut. Det faktum att vi ännu en gång är påväg mot mörkret och kylan är nästan för mycket att smälta för mig. Vad hände med sommaren 2007? Existerade den ens? Jag börjar bli tveksam.
Men hur hemsk hösten och vintern och våren än ter sig vara så har jag för första gången på länge någonting att se fram emot. Jag längtar för första gången i mitt liv till månaden october, och vägen dit tänker jag göra till en av de bättre perioderna i mitt liv. Vad som krävs av mig är enbart att jag lär mig uppskatta vad jag har för stunden, nu när jag är medveten om att de bättre tiderna stundar. Svårare än så ska det väll inte vara?

Livet suger, om man så vill. Men jag accepterar det inte! Varför skulle jag?