antipole

Jag och Sidde anlande nyss till ett centralt internet i Kyoto for att aterigen tillbringa halva natten skrivandes, halva natten sovandes till ett pris av circus 150kr. Tidigare i kvall sa traffade vi Kana och at yakiniku tillsammans. Vi gillar Kyoto, kanske inte mest utav alla stader, men fullt tillrackligt.
  Den senaste veckan har varit valdigt olik varan tid i Tokyo och vi har under endast fem dagar hunnit mer med fler egentliga sevardigheter an vad vi avverkade i huvudstaden. Jag vet inte riktigt vart jag ska borja, sa jag utgar ifran dar jag senast satte punkt..

Efter en kort vistelse i Kobe sa var det dags att bege sig till Japans nast storsta stad, Osaka. Val framme i storstaden sa motte vi upp Siddes foraldrar och begav oss med lokaltag ca en timmes resa utanfor stadskarnan. Pa stationen vantade redan Emiko, som efter ett hastigt valkomnande tog oss ut till tva stycken bilar som stod parkerade utanfor. Sidde med familj akte i Emikos bil och jag fick aka med hennes brorson som jag med en mix av japanska och engelska lyckades samtala med.
  Vi anlande inte langt darefter vid Emikos hus och fick mota hennes man som valkomnade oss i dorroppningen. En hastig teceremoni foljde och strax darafter sa satte vi oss runt bordet i vardagsrummet. Chabu chabu stod pa menyn tillsammans med sushi, misosoppa mm. Vad jag at tyckte jag efter Tokyos snala kost vara mycket men jag skulle under de kommande dagarna gora mig van med att standigt fylla min mage.

Kvallen avverkades ganska sa hastigt da vi hade ratt mycket att samtala om. Emiko och hennes man kunde betydligt mer engelska an vad jag hade blivit informerad om och jag behovde sallan satta mig in som tolk. Med mig sa pratade dock Emiko som regel japanska, vilket faktiskt funkade ganska sa bra. Jag kunde inte forsta avancerade meningar, men jag fattade det vesantliga.
  Efter middagen sa fick Emiko mottaga en rad presenter ifran Sverige. Dalahast, Akvavit snaps och en mangd dukarav varierande farg utgjorde endast ett fatal av de gavor som gavs bort.
Vi gick och la oss ganska sa tidigt den kvallen. Efter enbart ett par timmar somn natten darinnan sa fanns mycket energi att aterhamta.

Dagen darafter var ganska sa handelserik. Vi besokte Osaka Aquarium och sag alltifran uttrar till valhajar, vi tog oss en rundtur pa Osakas historiska museum och vi at okonomiyaki till middag, som tillagades pa en stor stekplatta mitt framfor oss pa en lokal resturang i narheten av Emiko. Pa kvallen sa reste vi till ett hus, ocksa i Emiko och hennes manns ago, som ligger ungefar en halvtimmes resa ifran deras hem. Dar skulle vi tillbringa natten samt aven nasta dag da en liten "fest" var planerad.
  Huset var valdigt intressant eftersom det var byggt pa gammalt typiskt japanskt vis med skjutdorrar och tatamimattor. Huset hade vissa moderna funktioner men kandes anda som valdigt gammalmodigt. Som sagt, en berikande upplevelse.
  Vi fick aven tillfalle att mota Masako, en van till Emiko som skulle vara med oss under de narmaste dagarna. Just da var jag omedveten om hur mycket tid och bensinpengar hon skulle lagga ner pa oss, men nu i efterhand sa ar vi alla valdigt tacksamma for att hon hjalpte till att skjutsa oss vart vi an ville aka.
  Efter middagen sa begav vi oss till ett badhus i narheten. Till skillnad fran simhallarna som ar vanliga i Sverige sa ar inte dessa lampade for just simning. Sma bassanger med vattentemperaturer runt 40 grader ar vad som erbjuds i stallet, perfekt for en avslappnande nedvarvning elle uppvarmning. Vad som ar lite trakigt ar att avdelningarna i badet separerar tjejer och killar - inte forvanande eftersom bafklader inte ar tillatna, men negativt i min mening.

Dagen darpa, den 19e october om jag minns det hela ratt, sa hade vi redan da dagen tog sin borjan relativt mycket att gora. Visserligen var det snarare Emiko, samt ett par vanner som kommit tidigare for att hjalpa henne, som skotte de mesta sysslorna, men aven jag och Sidde fick hjalpa till med att bland annat bara bort vaggar i huset och bara fram bord. Det var imponerande att fa se prov pa hur flexibelt huset var. Efter att ha burit bort ett gang skjutdorrar sa hade vi byggt om tva sma rum till ett stort och hade helt plotsligt plats for alla de 26 och hade helt plotsligt plats for alla de 26 personer som skulle delta vid lunchen.
  Runt tvatiden sa samlades gasterna. De var nastan uteslutande aldre tanter, men faktiskt em angenam skara mannisk samlades gasterna. De var nastan uteslutande aldre tanter, men faktiskt em angenam skara manniskor - det var en stamning liggande over tillstallningen som skilljer sog markant fran vad jag hade forvantat mig, De flesta av de inbjudna gasterna hade med sig mat som vi alla delade pa, vilket betydde att det fanns en bra massa ratter att valja mellan. Som vanligt sa erbjods vi mer mat an vad vi kunde ata, men tillrackligt god sadan for vi kunde ata, men tillrackligt god sadan for att tanja granserna till det yttersta.  Jag tyckte det var lustigt att fa bekraftelse pa att folk forvaxlar Sverige med Schweiz, men aven Norge var en vanlig missuppfattning.
  Efter middagen sa fick vi lyssna pa gammal japansk musik spelad pa det traditionella stranginstrumentet koto samt en slags sarskilld japansk flojt. Det var fin musik vi fick hora och till vissa melodier sa bidrog gasterna aven med sang. Vi fick aven testa pa nagon slags japansk ringdans som formodligen fick oss att se ut som vilsna muppar, men den var ganska sa kul for stunden.
  Ganska sa tidigt sa borjade folk avlagsna sig. Det var som sagt en gemensam luch som var tankt och tillstallningen var inte tankt att aga rum mer an ett par timmar. Darafter sa kopplade vi av ett en stund och varvade ner efter den stillsamma maltiden. Jag spelade som vanligt Oendan, trollbunden och manisk.
  Jag vill forresten passa pa att presentera detta masterverk som ar konstruerat for den portabla konsolen Nintendo DS. Oendan ar ett musikspel som handlar om att hitta ratt rytm i latarna. Med hjalp av touchscreen sa trycker man pa olika punkter och bidrar trumljud som bygger pa melodierna. Speliden ar simpel men otroligt beroendeframkallande. Haller man inte takten sa avbryts laten och det tar ofta manga manga forsak innan man lyckas klara av melodin.
  Halva nojet ligger i detta, resten forgylls av det underbara concept som storyn bygger pa. Man ar sakallade Oendan, en organisation bestaende av manliga cheerleaders som har som uppgift att hjalpa till med att cheera upp folk i olika vardagliga situationer - allt ifran att hjalpa en pojke, som druckit en massa vatten innan han ska ga och lagga sig och nu riskerar aｔｔ kissa i sangen och aterigen bli mobbad av sin lillebrorsa, till att ge eｔｔ par medelalders hangivna popfanstanter styrka att radda deras idol som kidnappats av en maskerad viking.
  Latarna som man spelar till varierar fran Ken Hirais smorpop till Hydes hardrock och det ar inte ovanligt att man efter att ha hort en och samma lat ett flertal upprepade ganger antingen borjar hata eller alska den. Sjalv sa har antingen borjar hata eller alska den. Sjalv sa har jag fastnat for Hydes Countdown, som jag nu nagot efterblivet borjat tycka om valdigt mycket. Ett ammat hett tips ar Porno Graffitis Music hour som passar takten i spelet perfekt.

Givetvis sa har det hant mycket sedan den 19e, men pa grund av brist pa tid och ork (mest ork) sa valjer jag att beratta resten en annan gang. Hall ut tills dess!