antipole

Ganska sa bristfalligt utvilade sa lamnade vi oss lagenheten bakom oss i Tokyo och satte varan kurs at de sodra delarna av Honshu. Efter drygt tva veckor i huvudstaden sa var det pa satt och vis skont att fa resa till en mindre stad, men jag kunde trots det inte undga att kanna att vi inte alls varit i Tokyo tillrackligt lange. Den massiva staden gar inte att helt och hallet lara kanna - atminstone inte som turist. Trots att vi tillbringat en halv manad dar sa hade vi faktiskt inte ens hunnit utforska sarskillt mycket ens i de stadsdelarna som vi befunnit oss i nastan varje dag.

Nar vi steg pa Shinkansen sa var det nastan som om vi gav staden ett sista farval, for vi ar val medvetna om att nar vi val kommer tillbaka efter varan resa runt om i ovriga Honshu sa kommer de sista dagarna i Tokyo att ga i rasande fart.
  Val pa taget sa uppnade vi upp vara bentolador och at en stadig frukost samtidigt som vi i hog hastighet sag landskapet pa andra sidan fonstret passera. Jag vet inte hur pass snabbt vi fardades men faktiskt sa kandes det inte sarskillt sa markvardigt att resa med ett av varldens snabbaste tag - men jag antar att det ar det som ar tanken.

Vi anlande till Shin-Kobe efter en resa pa drygt tre timmar och dess olikhet i jamforelse med Tokyo var gensast slaende. Stationen var omgiven av branta berg och det tycktes nastan vara gomd mitt i skogen. Genom en underjordisk gang kunde man sen ta sig ut emot en stad langt mycket mer luftigt byggd an den vi gjort oss vana vid att se.
  Pa stationen mottes vi av Ryuei, som darefter tog oss till centrala Kobe. Ryuei hade varken jag eller Sidde mott tidigare, men det drojde inte lang tid innan vi verkligen borjade gilla honom. Efter ett ar som utbytesstudent i sodra Sverige sa talade han valdigt bra skanska, vilket var ratt underhallande. Han hade uppenbarligen blivit manipulerad till att tro att Skane var den basta delen utav Sverige - nagonting som vi gjorde varat basta med att motbevisa.  Han verkade utover denna missuppfattade bild utav Sverige ha valdigt vettiga inttressen och en allmant skon personlighet.
  Vi vandrade runt en stund i Kobe och kollade in ett par affarer. Staden var som sagt valdigt annorlunda mot Tokyo. Mycket mycket mindre, men anda med det mesta som kan tankas onskas. Tempot ar dartill anmarkningsvart lagre an i Tokyo, nagonting som jag som svenks tycker ar ganska sa skont. Jag och sidde har trots att vi varit aktiva varje dag hallt ett ganska sa lagt tempo, men att folk standigt svarmar omkring oss har anda en viss utmattande effekt.
  Vid femtiden sa motte vi Cecilia, en Svenska bosatt i Japan - hon som fick mig och Sidde att ta kontakt med Ryuei. Vi satte oss ner och tog en fika tillsammans men vandrade sedan vidare lite senare och at aven middag ihop. Sidde och Cecilia at tempura, Ryuei at Sashimi och jag at grillad al. Jag hade tidigare bara atit al friterad och ville testa pa hur den smakade tillagad pa annat vis. Jag blev dock ganska sa besviken da den inte hade en sarskillt utmarkande smak. Men liksom alltid med japanska maltider sa kunde jag njuta av mycket annat som ocksa ingick i menyn. Vad som ocksa ar var att notera ar att jag for forsta gangen at sittandes pa golvet, nagonting som valdigt tidigt blev valdigt obekvamt. Utover det sa var det ett valdigt trevligt stalle vi tillbringade middagen pa. I bakgrunden sa spelades traditionell japansk musik och rummet var inrett i samma anda. Sidde slog huvudet i en takbjalke och fick formodligen en rejal bula.

Efter att vi atit fardigt och tagit farval av Cecilia sa var det dags att ta oss an tva av de saker vi infor resan till Japan sett fram emot mest men som vi hittills inte fatt gjort - Purikura och Karaoke.
  Purikura ar fotoautomater i sarskilld japansk stil som man besoker tillsammans med kompisar eller flick/pojkvan. Efter att man fatt fotografera en serie bilder sa har man sedan mojligheten att redigera bilderna i ett sockersott bildredigeringsprogram som finns installerat i automaterna. Ett problem ar dock att man inte far anvanda automaterna om man inte ar tjej eller atminstone har med sig nagon sadan i sallskapet - grupper med  enbart killar ar inte tillatna att anvanda automaterna. Eftersom det inte fanns nagon bevakning sa brot vi mot lagen och tog ett parti bilder anda. De var latt varda priset pa 400yen.
  Efter fotograferingen sa begav vi oss till narmaste Karaoke. Vi hyrde ett rum for tva och en halv timmar och avverkade en rad olika latar - allt ifran Guns n' Roses Welcome to the Jungle till Aquas Barbie Girl. Sidde holl en standig basstamma och jag och Ryuei misshandlade vara halsar tills dess att vi blev hesa. Favoritnummret var My Chemical Romance med Black Parade, en duett framford med total overemotionell hangivelse. Finaste laten var mojligtvis Ryuei och Siddes tolkning av Oasis Don't look back in anger.

Nar sangrosten var slut sa var vi ganska sa hungriga och torstiga, sa vi beslutade oss for att dra till en Izakaya, en japansk pub med sushi och yakitori pa menyn. Eftersom Ryuei ar 19 ar sa ar han egentligen for ung, men liksom i Sverige sa ar det inte alla som foljer de restriktionerna sarskillt strikt. Vi hade trots det ganska sa svart att hitta nagon lamplig krog klockan ett pa natten eftersom oppettiderna i Japan ar ratt sa olika de i Sverige. De flesta stallena hade redan stangt vid den tidpunkten och de flesta manniskorna som skotte affarsverksamheter langs gatorna tillhorde den ljusskygga typen.
  Till slut sa hittade vi dock en krog som hade oppet lange, sa vi satte oss for att varva ner och bestallde in lite mat samt dricka. Aterigen sa valde jag umeshu, en gammal dryck med smak av plomon och som jag pa kort tid foralskat mig i. Jag hoppas att systembolaget kan trolla fram en flaska eller tva, for den har drycken kommer jag definitivt sakna. Till detta sa at jag forst ett par spett yakitori och avslutade med ett fat sashimi. 
  Jag kommer faktiskt sakna izakaya i sin helhet, for att umgas tillsammans i en upplivad men anda anstandig miljo, atandes japansk mat med tillhorande dryck - det slar klubblivet manga ganger om! Jag har en kansla av att nar jag val atervander till Japan for att stanna sa ar den sortens festande som ar vanligast forekommande i Stockholm ett minne blott.

Efter ett par timmar sa var atminstone jag otroligt trott. Jag hade inte fatt sarskillt mycket vila pa senaste tiden och dagen hade varit handelserik. Energinivan lag i botten och jag var nast intill utslagen da vi hittade ett internetcafe vart att spandera natten. Efter att ha hjalp oss med att checka in sa var det dags for Ryuei att ta sig hem och vi tackade honom for dagen. Vi kom overens om att ses igen i dag innan vi aker ifran Kobe.
  Media Cafe Pop Eye, som jag nu befinner mig pa tillhor de markligaste jag varit med om i Japan. Jag hade tidigare fatt hora att folk faktiskt bor pa platser som denna. Efter att ha tillbringat natten pa detta internetcafe sa ar jag dock inte langre sarskillt chockerad over detta. Till ett pris av strax under 2000yen sa har jag tillgang till ett eget bas, en modern dator med senaste operativsystemet och bra internetuppkoppling, en tv med filmkanaler, en fotolj med massagefunktioner och som man kan justera till liggande lage da man vill sova, automater dar man kan kopa mat och dryck, bland annat finns en meny pa drygt 50 olika kostnadsfria drycker samt muggar, atpinnar, servetter mm utan extra kostnader. Lokalerna ser ut att vara nyrenoverade, personalen ar artig och hjalpsam, den overliggande stamningen ar stillsam och rofylld. Toletterna ar frascha och det finns tillgang till dusch.
  Jag hoppas att det finns liknande alternativ i Kyoto, i samma kvalitetsniva som detta!

I dag sa ska vi aka vidare till Osaka. Vi ska traffa Siddes foraldrar igen och vi ska traffa Emiko. Mina japanskakunskaper kommer formodligen under den har veckan bli viktigare an nagon gang tidigare da vi alla ska bo i en familj utan tillrackliga kunskaper i varken svenska eller engelska.
  Jag har halva resan bakom mig och resten kvar att uppleva. An finns det mycket att se fram emot och jag ska se till att gora er val medvetna om vad ni dar hemma i Sverige gar miste om.