Lost in Translation v.1

Lordag 6/10 kl. 11.15 - Japan

Jag har nyss hittat ett internetcafe. En timme har jag pa mig att surfa, sa jag ska forsaka att skriva kortfattat...

Till att borja med sa har jag Kana att tacka for att jag sitter har. Eftersom jag sjalv har svart att orientera mig har i Tokyo sa har jag i nulaget varit ratt sa beroende av hennes hjalp och det ar inte utan eftertanke som jag pa telefonen har givit hennes nummer snabbkommandot 112.
  Som sagt sa ar inte Tokyo den lattaste av stader att befinna sig i. Trots att jag lagt ner min sjal pa att forsaka lara mig anvandbar japanska sa kan jag for tillfallet andast anvanda den till de mast simpla dialogerna. Faktiskt sa gar det battre an forvantat att gora mig forstadd, men vad jag far for svar har jag oftast ingen aning om. Det galler att lita pa sin intsinkt, gissa, och ha en bra massa tur. Utover spraksvarigheterna sa ar Tokyo en otroligt stor stad. Jag hade inte forvantat mig nagonting annat, men trots det sa ar jag anda lite tagen av hur massiv den ar. Jag var i varldsstaden London forra aret, som jag inte hade nagra problem med att orientera mig i, men det har ar nagonting helt i klass for sig.
  Japan ar namligen till skillnad fran Europa och i synnerhet Sverige otroligt sammanpackat. Under hela mig resa fran Nagita Airport fram till Shibuya i Tokyo sa sag jag konstant antingen bebyggelse, risfallt eller skog - och da menar jag inte skog som den vi har i Sverige, utan har ar till och med den sammanpressad. Det ror sig om klumpar av gront, splacerade runt om pa landsbyggden.Forrasten, pa tal om resa sa ska jag ta om allt fran borjan...

Lite forsenat sa narmade sig varat plan den hollandska flygplatsen i Amsterdam. Allt vi hade sett pa resan var moln och sa var aven fallet nu. Vi hade dock inte haft det trakigt, snarare tvartom, vara forvantningar av Japan lag redan pa topp och resan fran Sverige till Nederlanderna visste vi i forvag ar kort jammfort med den senare mot Narita, Japan.
  Ironiskt nog sa lag dimman tat over Amsterdam nar vi slutligen narmade oss land. Det var andast de sista sekunderna innan landning som man over huvud taget kunde se nagonting. Sammanfattningsvis sa gav landet intryck av att vara bade gratt och sunkigt, en uppfattning som maten vi senare at pa Burger King knappast lyckades andra pa. Vatten fanns inte att dricka och hamburgarna drypte av fett. Jag fick kort darefter genast ont i magen och var tvungen att spendera resten av vistelsen i landet lidandes. Dessutom sa gick min vaska, som jag trodde var av kvalitetsmarke, sonder. Axelbandet gick av och det bidrog ocksa till omstandigheter.
 
Val uppe i luften igen sa kandes allting genast battre. Pa ett japanskt plan, med huvudsakligen japanska passagerare, japanska flygvardinnor, japansk mat att ata och dricka, japansk film att se pa och japansk musik att lyssna pa sa hade jag inga som helst problem med att sysselsatta mig i 11 timmar.
  Rakt over gangen bredvid Sidde sa satt tva stycken steriotyper. En tjoch amerikanska och en australiensare som svepte alcohol i rasande takt. Jag tror att han lyckades avverka 8st (sma) flaskor vin, men de var trots allt gratis, sa varfor inte supa sig ordentligt full nar man har chansen?

Forrasten, se filmen "Kisaragi" - ett tips!

Slutligen sa nadde vi da antligen Japan, aningen hyper excentriska - atminstone fran min sida. Vistelsen pa flygplatsen var ganska sa kortvarig och allt darborta gick fint. Vi kopte biljetter till Shinjuku i centrala Tokyo och satte oss pa forsta mojliga tag.

fortsattning foljer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0