antipole

Nar jag akte hit till Japan sa hade jag drommar om att i framtiden fa jobba i landet. Inte trodde jag att jag skulle fa tillfalle att gora det redan nu. Jag och Sidde var i gar pa betalt studiebesok pa NHK, japans motsvarighet till SVT. Till skillnad fran det steriotypiska japanska arbetslivet sa var de tva timmarna vi jobbade bade avslappnade och stimulerande, och valbetalda dartill! 5000¥ + middag var absolut over forvantningarna. Men ok.. jag ska forklara det hela lite narmare.

  Satoko, min japanska van som jag larde kanna for knappt en manad sedan ar som bekant otroligt duktig pa svenska. Sa pass bra att hon genom kontakter fick uppdraget att oversatta ett program at NHK. Programmet ar inspelat i Jarfalla, Stockholm och handlar om aldreboenden. Da det japanska tv-teamet var pa besok i Sverige sa samtalade de med den svenska personalen med hjalp av tolk, men det blev trots det mycket ord som sades som de nu i efterhand inte hade oversatta. Dar kom Satoko in i bilden. Hennes uppdrag var att tolka de meningar som ingen annan forstod sig pa. Det mesta kunde hon overtsatta pa egen hand, men en del av det som pensionarerna sade och en del av den byrokratiska svenska som forekom kunde hon inte forsta. Till sin hjalp sa hade hon tidigare haft en annan svensk kille, men eftersom han lamnat Tokyo sa hade hon problem nu nar det endast ar ett par dagar kvar innan sandning. Da hon berattade det har nar vi traffades i Sondags sa var jag inte sen att erbjuda min hjalp.

  Vi kom fram till NHKbyggnaden runt 18.25 och fick tillbringa den forsta tiden i caffeterian tillsammans med mr. Hashimoto, en assistent anstalld pa foretaget. Dialogen var ratt splittrad da Satoko var den enda som talade och forstod de bada spraken flytande, men jag forstod atminstone an liten bit av vad som sades japanerna emellan. 

  Darafter sa begav vi oss till ett redigeringsrum dar vi traffade ytterligare tva anstallda - en redigerare ocksa projektledaren. Under drygt tva timmar sa slutforde vi oversattandet och i de flesta fallen sa var jag och Sidde eniga om vad som sades.

  Efter jobbet var avklarat sa at vi middag tillsammans innan vi lamnade byggnaden. Klockan var da strax innan 22.00, men av folkvimmlet att doma sa verkade vi ha hamnat i rusningstrafiken. Det gick hur som helst bra att komma hem igen och vi hade inga problem med att sova efter en handelserik dag.

------------------------------------------------------------------------------------------

Pa begaran sa ska jag forsoka beskriva det japanska folket sa gott som jag kan. Vi kan borja med langden.

  De som tror att samtliga japaner ar 150cm kommer bli forvanade om de bosoker Tokyo. Jag ar med mina 170cm ungefar medellangd har. Bland mannen sa finns det bade gott om folk som ar langre och kortare an mig.  Nar det kommer till kvinnorna sa ar de ungefar lika langa som mannen, eftersom de flesta av dem tycks bara hogklackat till vardags. Det ar inte svart att kanna sympati for dem eftersom det maste vara ratt jobbigt att springa runt sa mycket som de gor med den sortens skor. 

  En annan notis gallande utseendet ar att folk har generallt ar valdigt valkladda. Nu har Stockholmsborna visserligen ocksa rykte av sig att vara val medvetna om hur man ska kla sig, men har ar det annorlunda. Vid 18-20 ars alder sa ar det inte alls ovanligt att bara kostym till jobbet. Pa grund av kostymens popullaritet sa ar manga man har enligt mig ganska trakigt kladda, men det finns givetvis undantag. Kvinnorna klar sig ocksa i regel mer propert an vad man ar van vid, men a andra sidan sa varierar de kladstil desto mera. Den storsta olikheten jamfort med det svenska sattet att kla sig ar att har bar de oftare kjol an byxor. Snyggare tycker jag, men jag ar ratt saker att med ett svenskt klimat sa skulle de ocksa ta efter vara vanor.

  Bland ungdomarna sa at de extrema subkulturerna ovanliga. Gothare, lolitas, fruits, punkare mf. kan man nastan enbart se i Harajuku, men gamfort med plattan sa ar anda folket dar langt mycket mer respektabelt kladda. Vanligt mode bland killarna ar tajta morka jeans, t-shirts (ofta v-ringat), cardigan och spetsiga laderskor. Tjejerna bar en aningen kortare kjol/shorts, stovlar och linne.

Det som dock framst skiljer japanerna fran oss svenskar ar dock inte sattet de klar sig pa utan hur de beter sig. I sverige sa ar vi uppfostrade efter laran att alla manniskor ar jamnlika och att man inte ska behova kanna sig tvungen att anpassa sitt beteende efter nagon annan. Har rader daremot en sorts hierarki som jag anser vara bade positiv och negativ.  Folk ar rangordnade efter alder, kon, social status mm. Nar man exempelvis gar in i en affar eller resturang sa ar det naturligt for personalen att halsa en valkommen, att anvanda den artigaste formen av japanska och att tacka en nar man gar - aven om man inte handlar nagonting! Sjalv sa forvantas man dock varken halsa tillbaka eller tacka for maten. 

  Vad som dock bor noteras ar att utlanningar star utanfor det har systemet och darfor kan uppfara sig lite som de vill (inom vissa givna granser forstass)