Random
Att Plastic Tree väljer att spela inför Svensk publik ungefär en timme innan jag landar på Arlanda är smått ironiskt. Ärligt talat så berör det mig dock inte allt för mycket. Jag vill onekligen se dem spela igen, men då helst på hemmaplan. Den övergripande stämningen som jag kan tänka mig omfattar den svenska spelningen är inte av den typen jag föredrar. Nej, jag väntar tålmodigt på atten ny chans såsmåningom ska dyka upp. Det gör den, utan tvekan.
Vad som däremot är positivt är att när jag återvänder hem till Sverige så har jag fortsatt jobb garanterat. Från den första November till den sista December fortsätter min anställning att gälla. Det här är viktigt, eftersom jag vid hemkomsten kommer vara beroende av att snabbt bygga upp en stark ekonomi igen. Jag vill ha valmöjligheter och sådana är beroende av pengar.
På tal om pengar så känner jag nu att jag snart inte klarar av att hålla i dem längre. Snart måste jag köpa någonting. Jag måste köpa mig någonting som själ mig uppmärksamhet för en stund och dämpar den allt mer tilltagande längtan efter 3e Oktober.
Jag är för övrigt inte ensam om att lämna Sverige bakom mig. Under den närmaste tiden så har två stycken av mina mest betydelsefulla vänner rest till avlägsna länder, och de är där för att stanna! Korvar bosätter sig i den Amerikanska södern samtidigt som Jeanette tar sig an Shanghai. Jag känner ett behov av att göra detsamma, men det blir inte av just för tillfället. Jag har varken det stipendiestödet som Korre har eller den blanding av optimism och gamblerattityd som Jeanette dras med. Nej, jag måste binda min tid. Sakta men metodiskt skapar jag mig min väg bort härifrån. Jag har inte bråttom, inte än!
