TEH SUPR3ME INTERNET SURVIVAL DEVIEC!11!111 WTF LOL
Per gjorde mig nyss medveten om en utav de mest nödvändiga verktygen som man kan tänkas finna på internet....
För er som inte redan talar flytande 1337 så är denna sida fullkomligt oumbärlig, om ni har för avsikt att nå ut till de mest inbitna användarna av nätet.
Enjoy!
För er som inte redan talar flytande 1337 så är denna sida fullkomligt oumbärlig, om ni har för avsikt att nå ut till de mest inbitna användarna av nätet.
Enjoy!
Att dö som Ingmar Bergman
Nej, jag kan utan att skämmas det minsta hävda att jag inte sett någon av hans filmer, inte sett någon utav hans teaterpjäser, inte läst någon utav hans böcker. Mästerkonstnären Ingmar Bergman var för mig enbart känd genom rykte och lovord. En av vår tids största, heter det tydligen. Jag kan inte annat än hålla med.
Det är svårt att förstå sig på en sann konstnär - även om man själv anser sig vara en. Särskillt problematiskt är det att handskas med den introverta typen, vilket Bergman enligt min uppfattning bör ha klassats som. Ofta tar dessa människor avstånd från diverse inslag i samhället, ibland ifrån alltsammans. I stället så ligger intresset djupt rotat inom en själv - dit man i stället måste nå för att kunna plocka fram ens förmåga att skapa.
Tidningarna har berättat för mig att Bergman hade sina inre demoner att kämpa mot, men vilka han även använde för att inspirera sin konst. Så sant - ingen konst utan lidelse. Det är inte ovanligt att de största genierna har problem med att hantera sig själva. Faktiskt är behovet av att kunna sköta sina egna inre konflikter ibland så pass stort att man inte har varken tid, ork eller lust att engagera sig i andra människor. Jag vet inte riktigt hur pass väl det stämmer in i detta fall, men det faktum att konstnären under den senar tiden av sitt liv isolerade sig på Fårö, Gotland, talar för att det finns tydliga kopplingar till hans introverta natur.
Vad jag då frågar mig själv är om människan var lycklig? Hans verk tycks ha präglats av en bitter syn på livet, en kritik som folk tog till sig, men som jag tvivelaktigt tror var avgörande (förutom inom hans innersta beundrarkrets) för att de ska ha ändrat deras egen syn på livet. Var det ens det han ville?
Jag tror att samtliga konstnärer, oavsett deras inställning till omvärlden, har som största behov av att få dela med sig av sina verk. Utan någon som observerar det man gör så är ens möda utan någon större funktion. Visst kan man själv uppskatta det, men det är svårt att fortsätta utan att man blir uppmärksammad. Bergman blev det. Han talade med världen, satte sitt spår i historien. Han gjorde sitt namn till en myt, ett begrepp, någonting som man, oavsett om intresset fanns där eller inte, åtminstone kännde igen. Jag har som sagt aldrig tagit del av hans verk, men är trots det berörd av hans storhet. Att få se allt folk som sörjer honom djupt, och för all del även alla dom som gör det av ren princip, väcker beundran.
Många människor uppskattas först efter dess död, andra redan innan. Jag känner redan till en handfull personer som jag vet kommer väcka minst lika stor uppståndelse då de lämnar oss. Individer som kommer älskas, hatas, beundras, föraktas, inspirera och influera - i generationer frammåt, kanske för evigt. Oavsett vad de uträttat i livet så kommer folk att minnas dem. Förhoppningsvis som ett tillskott som fört mänskligheten frammåt.
I stunder som denna tydliggörs saker och ting..
Att föra sitt inflytande bortsom tidernas gränser, att dö som Ingmar Bergman, det är meningen med livet!
Det är svårt att förstå sig på en sann konstnär - även om man själv anser sig vara en. Särskillt problematiskt är det att handskas med den introverta typen, vilket Bergman enligt min uppfattning bör ha klassats som. Ofta tar dessa människor avstånd från diverse inslag i samhället, ibland ifrån alltsammans. I stället så ligger intresset djupt rotat inom en själv - dit man i stället måste nå för att kunna plocka fram ens förmåga att skapa.
Tidningarna har berättat för mig att Bergman hade sina inre demoner att kämpa mot, men vilka han även använde för att inspirera sin konst. Så sant - ingen konst utan lidelse. Det är inte ovanligt att de största genierna har problem med att hantera sig själva. Faktiskt är behovet av att kunna sköta sina egna inre konflikter ibland så pass stort att man inte har varken tid, ork eller lust att engagera sig i andra människor. Jag vet inte riktigt hur pass väl det stämmer in i detta fall, men det faktum att konstnären under den senar tiden av sitt liv isolerade sig på Fårö, Gotland, talar för att det finns tydliga kopplingar till hans introverta natur.
Vad jag då frågar mig själv är om människan var lycklig? Hans verk tycks ha präglats av en bitter syn på livet, en kritik som folk tog till sig, men som jag tvivelaktigt tror var avgörande (förutom inom hans innersta beundrarkrets) för att de ska ha ändrat deras egen syn på livet. Var det ens det han ville?
Jag tror att samtliga konstnärer, oavsett deras inställning till omvärlden, har som största behov av att få dela med sig av sina verk. Utan någon som observerar det man gör så är ens möda utan någon större funktion. Visst kan man själv uppskatta det, men det är svårt att fortsätta utan att man blir uppmärksammad. Bergman blev det. Han talade med världen, satte sitt spår i historien. Han gjorde sitt namn till en myt, ett begrepp, någonting som man, oavsett om intresset fanns där eller inte, åtminstone kännde igen. Jag har som sagt aldrig tagit del av hans verk, men är trots det berörd av hans storhet. Att få se allt folk som sörjer honom djupt, och för all del även alla dom som gör det av ren princip, väcker beundran.
Många människor uppskattas först efter dess död, andra redan innan. Jag känner redan till en handfull personer som jag vet kommer väcka minst lika stor uppståndelse då de lämnar oss. Individer som kommer älskas, hatas, beundras, föraktas, inspirera och influera - i generationer frammåt, kanske för evigt. Oavsett vad de uträttat i livet så kommer folk att minnas dem. Förhoppningsvis som ett tillskott som fört mänskligheten frammåt.
I stunder som denna tydliggörs saker och ting..
Att föra sitt inflytande bortsom tidernas gränser, att dö som Ingmar Bergman, det är meningen med livet!
Design
Vill informera er om att det nu finns en ny kategori bland inläggen. Den är för tillfället döpt design, men kommer såsmåningom innehålla det mesta som jag själv skapat - allt ifrån musik till målningar. Fotografier ingår inte i kategorin, så länge jag inte väljer att betrakta dem som konstverk.
Förvänta er mer inom ämnet!
Förvänta er mer inom ämnet!
Inspiration
Gårdagen var väldigt givande för min del. Inte nog med att jag under dagen lyckades slutföra ännu en del i Power Rangers for Peace, utan på kvällen så fick jag även chansen att få träffa två personer som jag allt för länge har varit ifrån.
Redan senast jag träffade Maria och Emil så fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att dyka upp på den förstnämndes födelsedagsfirande, men därefter så dröjde det som sagt länge innan jag hörde någonting av henne igen. För drygt en vecka sedan kontaktade hon mig och jag såg genast till att begära ledigt i dag. Ett klokt val, eftersom jag enligt förväntingarna kom hem ganska så sent.
Festen var väldigt angenäm - inte vild och kaotisk på något sätt och vis, men inte heller stel och tråkig. Jag fick intrycket av att de flesta gästerna sedan tidigare kände varandra på något sätt och vis, och att jag själv stod utanför, men det var inte mycket av ett problem eftersom folk var trevliga och lätta att föra konversation med. Inte för att jag gjorde det särskillt mycket, men i alla fall. Jag försökte förgäves övertyga ett par personer om att sallad perfekt mat på fyllan.. en ordentlig sådan tillsammans med en rejäl flaska vin, det är grejer!
Hur som helst så samtalade jag destå mera med min goda vän och rådgivare, Emil. Han har haft en stor påverkan inom tidigare projekt, och jag kände att nu när jag så entusiastiskt givit mig in i ett nytt område så kommer goda råd vara högst välkomna. Han hade, inte direkt till min förvåning, mycket att bidra med. Bland annat så kan jag kanske få tillgång till mer sofistikerad tryckteknik - om det visar sig att min design skulle efterfrågas.
Jag har en tendens att hoppa av dessa former av arbeten, men den här gången kanske jag kan nå tillräckligt långt för att för en gångs skulle kunna få lite betydelsefullt gensvar. Tills dess så förlitar jag mig på er som i vilket fall som helst stöttar mig. Utan er så skulle jag aldrig orka ge mig in på det här.
Ranger nummer två är först och främst känd på grund av hennes man. Tillsammans så har de inspirerat miljontals av människor till ett engagemang kring kampen om fred.
Redan senast jag träffade Maria och Emil så fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att dyka upp på den förstnämndes födelsedagsfirande, men därefter så dröjde det som sagt länge innan jag hörde någonting av henne igen. För drygt en vecka sedan kontaktade hon mig och jag såg genast till att begära ledigt i dag. Ett klokt val, eftersom jag enligt förväntingarna kom hem ganska så sent.
Festen var väldigt angenäm - inte vild och kaotisk på något sätt och vis, men inte heller stel och tråkig. Jag fick intrycket av att de flesta gästerna sedan tidigare kände varandra på något sätt och vis, och att jag själv stod utanför, men det var inte mycket av ett problem eftersom folk var trevliga och lätta att föra konversation med. Inte för att jag gjorde det särskillt mycket, men i alla fall. Jag försökte förgäves övertyga ett par personer om att sallad perfekt mat på fyllan.. en ordentlig sådan tillsammans med en rejäl flaska vin, det är grejer!
Hur som helst så samtalade jag destå mera med min goda vän och rådgivare, Emil. Han har haft en stor påverkan inom tidigare projekt, och jag kände att nu när jag så entusiastiskt givit mig in i ett nytt område så kommer goda råd vara högst välkomna. Han hade, inte direkt till min förvåning, mycket att bidra med. Bland annat så kan jag kanske få tillgång till mer sofistikerad tryckteknik - om det visar sig att min design skulle efterfrågas.
Jag har en tendens att hoppa av dessa former av arbeten, men den här gången kanske jag kan nå tillräckligt långt för att för en gångs skulle kunna få lite betydelsefullt gensvar. Tills dess så förlitar jag mig på er som i vilket fall som helst stöttar mig. Utan er så skulle jag aldrig orka ge mig in på det här.
Ranger nummer två är först och främst känd på grund av hennes man. Tillsammans så har de inspirerat miljontals av människor till ett engagemang kring kampen om fred.
Power Rangers for Peace
I dag tänker jag för första gången presentera mitt nuvarande projekt officiellt. Det handlar om tryck på textil och blir mitt första inom området.
Power Rangers for Peace kommer, liksom namnet antyder, kretsa runt ett fredsbudskap. Detta har jag försökt framföra genom att använda kända fredsikoner som ansikten utåt, och för att markera hur betydelsefulla de varit för oss så har jag valt att klä dem i de uniformer som vanligtvis bärs utav superhjältarna Power Rangers. (I själva verket finns det flera upplagor av serien med olika dräkter, men dessa är från den jag såg, och älskade som liten - Mighty Morphin Power Rangers )
Först ut är den blåa Rangern. Jag tänker inte ge er namnet på gubben innanför spandexdräkten, men jag kan garantera att han har varit av enorm betydelse för den allmäna kampen mot våld.
Farbror blå.. (ett foto på det monterade trycket dyker upp inom kort)
Dagens dialog
Jag befinner mig på systemet. Har bestämt mig för vad jag ska ha och ställt mig i kassan. Kassörskan kastar en skeptisk blick på mig, men jag är utav vana redan påväg att räcka fram id-kortet
- Ok! säger hon i barsk ton
Jag säger ingenting
- Det blir nittioåtta och femtio
Jag ger henne en hundralapp och får ett ögonblick därefter växeln tillbaka
- Tack! säger jag
- Kvittot.. tillägger hon och blickar menande mot papperslappen som ligger hos flaskorna i slutet av rullbandet
Jag plockar upp kvittot och lämnar plats för nästa kund
Kassörskan kastar en blick mot medelålderskvinnan framför henne
- Jaha, det blir en miljon
- Ok! säger hon i barsk ton
Jag säger ingenting
- Det blir nittioåtta och femtio
Jag ger henne en hundralapp och får ett ögonblick därefter växeln tillbaka
- Tack! säger jag
- Kvittot.. tillägger hon och blickar menande mot papperslappen som ligger hos flaskorna i slutet av rullbandet
Jag plockar upp kvittot och lämnar plats för nästa kund
Kassörskan kastar en blick mot medelålderskvinnan framför henne
- Jaha, det blir en miljon
Svensk wannabetysk arbetsmusik
För drygt en och en halv vecka sedan så beställde jag äntligen Slagsmålsklubbens mästerverk "Sagan om konungens årsinkomst". Länge hade jag med full hängivenhet lyssnat till genialiska musikala skapelser som exempelvis "Smart drag mr Christer", "Rakade ögonbryn ska det vara" mf, men aldrig tagit initiativet till att faktiskt stötta bandet genom att handla något av deras album. Nu var det dock äntligen dags! Eftersom omslaget till just Sagan om konungens årsinkomst är designat av favoritmärket Fienden så var det en självklarhet att det var just den plattan jag bestämt skulle ha.
Så.. i dag, när jag stod vid arbetsbordet på jobbet så satte jag igång första spåret och arbetade mig därpå igenom hela plattan. Kunde genast konstatera att den är vansinnigt läcker! Med låttitlar som "DJur Don't Love MIR Yet" och "Spring För Livet Gottegris" så hade jag dock inte trott annat. Musiken fungerat desutom perfekt som arbetsmusik - inspirerande och påmanande, i klassisk tyskt anda.
Slagsmålsklubben är ett band som tilltalar mig på ett väldigt personligt stadie. De är minst sagt originella i både image och musik, vilket betyder att det finns mycket hos dem som jag kan ta lärdom av.
Hmm kanske är jag nu tvungen att beställa även den färskaste skivan "Boss for leader"...
Så.. i dag, när jag stod vid arbetsbordet på jobbet så satte jag igång första spåret och arbetade mig därpå igenom hela plattan. Kunde genast konstatera att den är vansinnigt läcker! Med låttitlar som "DJur Don't Love MIR Yet" och "Spring För Livet Gottegris" så hade jag dock inte trott annat. Musiken fungerat desutom perfekt som arbetsmusik - inspirerande och påmanande, i klassisk tyskt anda.
Slagsmålsklubben är ett band som tilltalar mig på ett väldigt personligt stadie. De är minst sagt originella i både image och musik, vilket betyder att det finns mycket hos dem som jag kan ta lärdom av.
Hmm kanske är jag nu tvungen att beställa även den färskaste skivan "Boss for leader"...
... för den är onekligen läcker!
Sakta men säkert..
Vill påminna er om projektet som jag arbetar på. Snart får ni se resultat.
Dad's home!
I dag tänker jag göra någonting väldigt radikalt! Jag tänker visa er två stycken videos som inte har det minsta att göra med mitt musikintresse (vilket brukar vara normen). De är dock väldigt väldigt sevärda.
Så... Låt mig presentera Dad's Home!
... samt uppföljaren Dad's at Work
(Jag vet att ljudet i första videon är felplacerat, men jag orkar inte göra någonting åt saken just nu)
Så... Låt mig presentera Dad's Home!
... samt uppföljaren Dad's at Work
(Jag vet att ljudet i första videon är felplacerat, men jag orkar inte göra någonting åt saken just nu)
Skrytbyggen är dömda att falla samman
Det är vad jag antar. Min mobil har till exempel återigen börjat tappa färg - efter 3 lager spraylack!
Jag tycker personligen att 3 gånger borde räcka, men tydligen är så inte fallet. Frågan är om det hjälper att lacka över huvud taget, för ytan jag målat på är uppenbarligen inte anpassad för att bli målad på utan gör sitt bästa för att motarbeta min modellfärg. Och jag börjar tröttna.
Har väll inte mycket annat till val än att sätta mig ner och renovera, men nu när jag har så mycket lack på telefonen så kommer den ursprungliga mälningen snart inte synas igenom.
Varför ska alla livets jävligheter drabba just mig?
Jag tycker personligen att 3 gånger borde räcka, men tydligen är så inte fallet. Frågan är om det hjälper att lacka över huvud taget, för ytan jag målat på är uppenbarligen inte anpassad för att bli målad på utan gör sitt bästa för att motarbeta min modellfärg. Och jag börjar tröttna.
Har väll inte mycket annat till val än att sätta mig ner och renovera, men nu när jag har så mycket lack på telefonen så kommer den ursprungliga mälningen snart inte synas igenom.
Varför ska alla livets jävligheter drabba just mig?
Att bryta sig loss
Nej, det här var acceptabelt till en början och därtill faktiskt även rätt så komiskt, men nu känner jag att det börjar gå för långt. Jag måste sluta att äta så här mycket smörgåsar! Jag känner speciellt nu, när träningen är inställd för sommaren, att jag bryter ner min hälsa i ett stadigt tempo. Men inga konkreta bevis har jag! Inte än. Jag går inte upp några extra kilon och tycks inte heller på något annat sätt ha förlorat mitt fysiska välmående. Vad som får ta stryk är i stället mitt eget samvete, och det har utan tvekan fått nog. Samtidigt så är det så mycket som talar för denna magiska typ av föda:
Bröd är så perfekt på alla sätt och vis - det är förhållandevis billigt, lättgängligt, för att inte tala om lättillagat och gott. Det mättar väl och går utmärkt att äta framför datorn.
På medeltiden så utgjorde bröd (för bönderna) majoriteten av den dagliga matransonen. De verkade ju trots allt överleva förhållandevis bra.
Nej, det är dags att börja ta ansvar. Förr eller senare når jag slutet på ungdomens dagar och om jag då äter som jag gör nu så kommer jag bli vansinnigt tjock och eländig. Och det var ju aldrig tanken...
(åt nyss tre goa mackor med ost. det var vad som motiverade mig till att klaga)
Bröd är så perfekt på alla sätt och vis - det är förhållandevis billigt, lättgängligt, för att inte tala om lättillagat och gott. Det mättar väl och går utmärkt att äta framför datorn.
På medeltiden så utgjorde bröd (för bönderna) majoriteten av den dagliga matransonen. De verkade ju trots allt överleva förhållandevis bra.
Nej, det är dags att börja ta ansvar. Förr eller senare når jag slutet på ungdomens dagar och om jag då äter som jag gör nu så kommer jag bli vansinnigt tjock och eländig. Och det var ju aldrig tanken...
(åt nyss tre goa mackor med ost. det var vad som motiverade mig till att klaga)
Ska det inte vara det ena så är det det andra...
Pest eller Kolera...
Svart eller Vitt
Batman eller Robin
Öst eller Väst
Nudlar eller Spagehtti
Höger eller Vänster
Telefonförsäljare eller Gatuförsäljare
Schweiz eller Österrike *
Engelska eller Svengelska
Turtles eller Power Rangers
Isbjörnar eller Pingviner
Tondöv eller Färgblind
Hiphop eller Blipblop
Klottrare eller Blottare
Blåa Pillret eller Röda Pillret
Katt eller Hund
Michael Madsen eller Mads Mikkelsen
Kallt eller Varmt
Turister eller Terrorister
Frukt eller Godis
Astronauter eller Kosmonauter eller Taikonauter
Michael Jackson eller Peter Pan....
..........
...
* Ärligt talat, är det någon skillnad?
PS. 66688 måste vara ett av de mest ondskefulla ordernummer jag kommit i kontakt med
Svart eller Vitt
Batman eller Robin
Öst eller Väst
Nudlar eller Spagehtti
Höger eller Vänster
Telefonförsäljare eller Gatuförsäljare
Schweiz eller Österrike *
Engelska eller Svengelska
Turtles eller Power Rangers
Isbjörnar eller Pingviner
Tondöv eller Färgblind
Hiphop eller Blipblop
Klottrare eller Blottare
Blåa Pillret eller Röda Pillret
Katt eller Hund
Michael Madsen eller Mads Mikkelsen
Kallt eller Varmt
Turister eller Terrorister
Frukt eller Godis
Astronauter eller Kosmonauter eller Taikonauter
Michael Jackson eller Peter Pan....
..........
...
* Ärligt talat, är det någon skillnad?
PS. 66688 måste vara ett av de mest ondskefulla ordernummer jag kommit i kontakt med
Jaurimjunkie
Jag hatar när halsen sväller och svider. Det gör den nu. Det gör den ofta.
En tillfällig lindring finns i de blåa halstabletterna. Jag missbrukar dem, helt klart. När jag är sjuk så transformeras jag genast till en Vicks Blå Junkie.
"Överdriven konsumtion kan ge laxerande effekt" står det på förpackningen.
Jag är nu snart halvvägs in på min andra ask. Det mesta är att föredra framför än en smärtande hals.
De innehåller åtminstone inget socker.
---------------------------------------------------------------------------------------------
På tal om beroende...
...så är den koreanska gruppen 자우림 (Jaurim) numera numera en grundförutsättning för mitt välmående. Bandet har varit verksamma i drygt 10 år och har under dess tid skiftat mellan en rad olika sounds. Jag har själv inte hunnit få tag på ens hälften av deras album, så jag har fortfarande mycket material kvar att utforska. Videon här ovan hör till låten 청춘예찬 (Cheongchunyechan) från deras cover-album The Youth Admiration. Det är en koreanska versionen av deras tidigare låt #1, och i min mening faktiskt ännu bättre än originalet.
Spänningen, olidlig?
I natt så drömde jag någonting jag aldrig drömt förut. Jag drömde att jag stod i en nattöppen bokhandel, hållandes Harry Potter and the Death Hollows framför mig. Jag är omringad av diverse vänner som tycks dela samma entusiasm som mig själv - samtidigt som jag otäligt sliter bort plasten (av någon anledning är boken inplastad) så kan jag känna hur spänningen ligger tät i luften. Men därefter vägrar jag att gå längre. För att skjuta på den efterlängtade läsningen in i det sista så börjar jag i stället att föra en filosofisk diskution rörande religion med kamraterna, och snart är stackars Harry Potter helt bortglömd. Som åskådare av drömmen börjar jag desperat inse att om jag inte öppnar boken snart så vaknar jag upp ovetandes om innehållet. Helt riktigt så går klockradion ett ögonblick därefter igång och jag slits våldsamt tillbaka till verkligheten. Som alltid.
Visst har falska versioner av Harry Potter and the Death Hollows cirkulerat runt på nätet ett tag nu och jag tror faktiskt även att jag har råkat ut för ett par spoilers som mycket väl kan vara sanna. Men det är först nu, när den faktiskt är officiellt släppt som de riktiga problemen uppstår..
Det är nämligen så att internet i detta nu är en enormt hotfull plats att vistas på om man vill hålla sig ovetande om vad den sista boken i serien har att berätta. När den föregående Harry Potter and the Half-blood Prince släpptes så fick jag motvilligt, på ett extremt brutalt vis, reda på vem det omtalade dödsfallet rörde innan jag själv fått möjligheten att läsa boken. Därför jar jag den här gången förbjudit mig själv att besöka en del svartlistade forum. Dessutom tänker jag inte vara så bekväm som jag tidigare varit och väntat till den svenska översättningen. Nej, antagligen får jag den engelska versionen hem i brevlådan och då är det bara att sätta igång att streckläsa. Jösses - det blir i sanning inte lätt att hålla sig i skinnet under arbetstimmarna nästa vecka. Börjar jag inte, nu när jag känner efter, faktiskt känna mig lite smått febrig.
Vad boken innehåller har det spekulerats oerhört mycket i, och de flesta har en personlig teori om vilka som förväntas dö och hur världen för övriga karaktärer antas förändras. Jag tänker inte presentera min egen gissning eftersom den bland annat är påverkad av vad som kan tänkas vara spoilers. Jag kommer förmodligen kunna uppge hur pass nära sanningen jag var när jag någon gång nästa vecka läst klart berättelsen. Tills dess så ska jag göra mitt bästa för att varken berätta någonting utöver spekulationerna för någon annan, eller att själv falla offer för alla illasinnade eller glappkäftade människor som finns där ute.
Visst har falska versioner av Harry Potter and the Death Hollows cirkulerat runt på nätet ett tag nu och jag tror faktiskt även att jag har råkat ut för ett par spoilers som mycket väl kan vara sanna. Men det är först nu, när den faktiskt är officiellt släppt som de riktiga problemen uppstår..
Det är nämligen så att internet i detta nu är en enormt hotfull plats att vistas på om man vill hålla sig ovetande om vad den sista boken i serien har att berätta. När den föregående Harry Potter and the Half-blood Prince släpptes så fick jag motvilligt, på ett extremt brutalt vis, reda på vem det omtalade dödsfallet rörde innan jag själv fått möjligheten att läsa boken. Därför jar jag den här gången förbjudit mig själv att besöka en del svartlistade forum. Dessutom tänker jag inte vara så bekväm som jag tidigare varit och väntat till den svenska översättningen. Nej, antagligen får jag den engelska versionen hem i brevlådan och då är det bara att sätta igång att streckläsa. Jösses - det blir i sanning inte lätt att hålla sig i skinnet under arbetstimmarna nästa vecka. Börjar jag inte, nu när jag känner efter, faktiskt känna mig lite smått febrig.
Vad boken innehåller har det spekulerats oerhört mycket i, och de flesta har en personlig teori om vilka som förväntas dö och hur världen för övriga karaktärer antas förändras. Jag tänker inte presentera min egen gissning eftersom den bland annat är påverkad av vad som kan tänkas vara spoilers. Jag kommer förmodligen kunna uppge hur pass nära sanningen jag var när jag någon gång nästa vecka läst klart berättelsen. Tills dess så ska jag göra mitt bästa för att varken berätta någonting utöver spekulationerna för någon annan, eller att själv falla offer för alla illasinnade eller glappkäftade människor som finns där ute.
Delicious baby is delicious
Vardaglig konversation på jobbet
A - Var hittar jag män som hatar kvinnor?
B - Gång 17. Finns bara 10 stycken kvar dock
A - Dags att beställa in fler kanske. Ber om att få dem skickade tillsammans med Bert och badbrudarna
B - OK.. Förresten, har du sett Bitterfittan? Verkade inte finnas kvar på sin vanliga plats.
A - Jag tror att jag plockade den sista i går. Ja, det gjorde jag nog.
B - På så vis. Aja, jag återvänder senare. Säg till när Bitterfittan kommit! Pulver behöver jag för den delen också.
B - Gång 17. Finns bara 10 stycken kvar dock
A - Dags att beställa in fler kanske. Ber om att få dem skickade tillsammans med Bert och badbrudarna
B - OK.. Förresten, har du sett Bitterfittan? Verkade inte finnas kvar på sin vanliga plats.
A - Jag tror att jag plockade den sista i går. Ja, det gjorde jag nog.
B - På så vis. Aja, jag återvänder senare. Säg till när Bitterfittan kommit! Pulver behöver jag för den delen också.
Kvällens spontana haiku (tillägnad alla Sveriges blogsugare)
En eländig pest
förpestar sommarnatten
snälla bara dö
förpestar sommarnatten
snälla bara dö
Entrar musikverksamheten
Jag gjorde i går mitt bästa köp på länge. Nanoloop 1.3 - som jag har väntat!
Åvanstående produkt är ett tyskt program anpassat för Nintendos Game Boy. Med programmet så kan man tillverka sin egen 8-bitarsmusik. Visst går detsamma även att göra på en genomsnittlig dator, oerhört mycket enklare dessutom, men charmen att använda sin Game Boy Color som intrument är oslagbar! När man väl har skapat en musikalisk grund i Nanoloop så är det därtill sedan passande att förena ytterligare instrument för att få en mer helhetlig musik. Slutprodukten kan, om man är duktig, bli lika läcker som unik.
Eftersom jag beställt från Tyskland så borde Nanoloop vara framme redan tidigt nästa vecka. Därefter är det bara att börja nöta. Behöver jag nämna att jag är förväntantsfull?
Fem nyanser av _______
Nu är det dags! Jag avslutade nyss ett ca fyra timmar långt pass av estetisk verksamhet, och jag måste säga att jag är tämligen nöjd med resultatet så här långt...
Yes, jag talar om det nya projektet. Denna gång arbetar jag med nytt slags material, men på ett gammalt tema. Tanken är att jag ska göra fem olika "produkter" i en och samma serie. Den första av dem (som jag sliter med för tillfället) avgör om jag också tar mig an de andra.
Inom en snar framtid så ska ni få en större inblick i vad jag sysslar med, tills dess så får ni gärna fantisera villt. Jag ser fram emot att kunna lägga mer ljus på verksamheten.
Yes, jag talar om det nya projektet. Denna gång arbetar jag med nytt slags material, men på ett gammalt tema. Tanken är att jag ska göra fem olika "produkter" i en och samma serie. Den första av dem (som jag sliter med för tillfället) avgör om jag också tar mig an de andra.
Inom en snar framtid så ska ni få en större inblick i vad jag sysslar med, tills dess så får ni gärna fantisera villt. Jag ser fram emot att kunna lägga mer ljus på verksamheten.
Do the dance
Ja, vad gör man när livet står stilla? - det bästa av situationen förslagsvis!
Franska Justice ansvarar för tillfället för en av de hetaste låtarna på poden. D.A.N.C.E och tillföljande musikvideo är ett nöje att skåda.
Franska Justice ansvarar för tillfället för en av de hetaste låtarna på poden. D.A.N.C.E och tillföljande musikvideo är ett nöje att skåda.
Samlade tankar om kvällen som var (samla gamla visa som alltid)
Kim - "Jag vill inte låta gay, men ska vi åka och kolla kläder på lördag?" - lät sig sminkas i går! Det var minst sagt otippat. Visst har han utvecklat sin visuella stil rätt mycket under senaste tiden, men att han skulle våga sig på detta hade jag inte förväntat mig. Eftersom mannen är ljust blond så blev effekten av det tillagda svarta minst sagt iögonfallande.
Gardell hängde också på trenden, men på honom såg man ingen skillnad
Att besöka krogen är för mig någonting som ofta, till en början, låter som en bra idé, men som sedan vanligtvis misslyckas med att imponera mig. Det är dyrt, man hör sällan vad ens kamrater har att säga (på grund av den skitmusik som man regelmässigt blir överöst), och det finns inte en själ, vid sidan om ens eget sällskap, som man önskar stifta någon närmare bekanntskap med. Visst finns det undantag till dessa sanningar, men de är allt för få
Det var utan några förhoppningar alls som jag frågade DJ:n om han hade någonting av Daft Punk eller Basement Jaxx att erbjuda. Jag hörde inte vad han svarade mig, men han nickade trots allt och sade någonting som såg ut att betyda "Kommer strax", vilket för stunden boostade mitt humör
En av de få låtarna från i går som gjorde ett positivt intryck på mig var I believe in the thing called love. Jag kunde knappt koncentrera mig på att beställa när den ljuva musiken pumpades ut ur högtalarna. Jag har alltför starka minnen förknippade med den låten. Nästa gång Maggie, då jävlar!
Uttrycket, att göra en "Lindström", myntades så sent som för ett par dagar sedan av Kim, men ser redan ut att sprida sig inom vänskapskretsen
Mina nya, fina, vita skor är inte längre som de nya, fina, och vita skor de en gång varit, utan snarare nya och vita med ett skymmande lager av smuts däröver - som gör dem allt annat än fina
Jag har inte bestämt mig för om jag hade räknat med att Gardell skulle bli utslängd eller inte. Hur som helst så lyckades han även denna gång med att bli det. Vi möttes upp i Hässelby Strand senare på hemvägen och det visade sig att han hade klarat sig bra på egen hand (eller snarare mött upp ett annat sällskap)
Jag har en tid undrat om den Kattis som Gardell känner är Kattis - alltså det vill säga den Kattis som jag känner sedan tidigare. Och ja, uppenbarligen så är det Kattis som Gardell talar om när Gardell nämner Kattis, vilket först konfunderade mig en smula, då jag frågade mig själv hur Gardell känner Kattis, men tydligen så är det på det viset att Kattis polare har umgåtts med Gardell sedan en tid tillbaka vilket beyder att när Gardell träffar Kattis polare så hänger ofta även Kattis med på ett hörn.
Känns bra att få saker och ting utredda
DJ:n lirade aldrig något av mina önskemål
oh, föresten.. jag tänker inte beskriva Harry Potter och Fenixordern närmare än att försäkra er om att om ni har sett någon av den 3:e eller 4:e filmen i serien så vet ni exakt vad ni har att förvänta er av filmen. Två och en halv timme var för mycket för min del (trots att det absolut inte räcker för att ta upp allt vad boken har att berätta). Att det är två filmer kvar att räkna med väcker knappast några varma känslor hos mig.
Gardell hängde också på trenden, men på honom såg man ingen skillnad
Att besöka krogen är för mig någonting som ofta, till en början, låter som en bra idé, men som sedan vanligtvis misslyckas med att imponera mig. Det är dyrt, man hör sällan vad ens kamrater har att säga (på grund av den skitmusik som man regelmässigt blir överöst), och det finns inte en själ, vid sidan om ens eget sällskap, som man önskar stifta någon närmare bekanntskap med. Visst finns det undantag till dessa sanningar, men de är allt för få
Det var utan några förhoppningar alls som jag frågade DJ:n om han hade någonting av Daft Punk eller Basement Jaxx att erbjuda. Jag hörde inte vad han svarade mig, men han nickade trots allt och sade någonting som såg ut att betyda "Kommer strax", vilket för stunden boostade mitt humör
En av de få låtarna från i går som gjorde ett positivt intryck på mig var I believe in the thing called love. Jag kunde knappt koncentrera mig på att beställa när den ljuva musiken pumpades ut ur högtalarna. Jag har alltför starka minnen förknippade med den låten. Nästa gång Maggie, då jävlar!
Uttrycket, att göra en "Lindström", myntades så sent som för ett par dagar sedan av Kim, men ser redan ut att sprida sig inom vänskapskretsen
Mina nya, fina, vita skor är inte längre som de nya, fina, och vita skor de en gång varit, utan snarare nya och vita med ett skymmande lager av smuts däröver - som gör dem allt annat än fina
Jag har inte bestämt mig för om jag hade räknat med att Gardell skulle bli utslängd eller inte. Hur som helst så lyckades han även denna gång med att bli det. Vi möttes upp i Hässelby Strand senare på hemvägen och det visade sig att han hade klarat sig bra på egen hand (eller snarare mött upp ett annat sällskap)
Jag har en tid undrat om den Kattis som Gardell känner är Kattis - alltså det vill säga den Kattis som jag känner sedan tidigare. Och ja, uppenbarligen så är det Kattis som Gardell talar om när Gardell nämner Kattis, vilket först konfunderade mig en smula, då jag frågade mig själv hur Gardell känner Kattis, men tydligen så är det på det viset att Kattis polare har umgåtts med Gardell sedan en tid tillbaka vilket beyder att när Gardell träffar Kattis polare så hänger ofta även Kattis med på ett hörn.
Känns bra att få saker och ting utredda
DJ:n lirade aldrig något av mina önskemål
oh, föresten.. jag tänker inte beskriva Harry Potter och Fenixordern närmare än att försäkra er om att om ni har sett någon av den 3:e eller 4:e filmen i serien så vet ni exakt vad ni har att förvänta er av filmen. Två och en halv timme var för mycket för min del (trots att det absolut inte räcker för att ta upp allt vad boken har att berätta). Att det är två filmer kvar att räkna med väcker knappast några varma känslor hos mig.
America, fuck yeah!
Total Outlays (Federal Funds): $2,387 billion
MILITARY: 51% and $1,228 billion
NON-MILITARY: 49% and $1,159 billion 
Cirkeln visar vart de amerikanska skatterna går
Källa: http://www.warresisters.org/piechart.htm
God bless America!
Dagens slutsatser
a) Kärsbär är gott. Väldigt gott faktiskt, och i vissa fall i den grad att det överstiger vad som är lämpligt för ens eget bästa. Jag har ätit många körsbär i dag.
b) Det krävs ett glas vin, ett sug efter nostalgi samt ett jävligt bra humör för att sätta sig ner och se två pokémonfilmer på raken. Det krävs två pokémonfilmen på raken för att punktera ens humör, mätta ens nostalgibehov ordentligt, samt vända vinets effekt till det sämre.
c) Hana yori dango - Hana yoru dango - Hana yori dango - (måste sätta igån med säsong 2 nu innan min j-dramaabstinens bryter ner mig totalt)
d) Lita aldrig på en spjutkastare. Hur harmlös denne än ser ut att vara så kommer han/hon vid första bästa tillfälle hugga dig i ryggen. Detsamma gäller förresten även hetsade tjurar.
....... ja, det var väll i stort sett allt.
b) Det krävs ett glas vin, ett sug efter nostalgi samt ett jävligt bra humör för att sätta sig ner och se två pokémonfilmer på raken. Det krävs två pokémonfilmen på raken för att punktera ens humör, mätta ens nostalgibehov ordentligt, samt vända vinets effekt till det sämre.
c) Hana yori dango - Hana yoru dango - Hana yori dango - (måste sätta igån med säsong 2 nu innan min j-dramaabstinens bryter ner mig totalt)
d) Lita aldrig på en spjutkastare. Hur harmlös denne än ser ut att vara så kommer han/hon vid första bästa tillfälle hugga dig i ryggen. Detsamma gäller förresten även hetsade tjurar.
....... ja, det var väll i stort sett allt.
Dance Music
Hur många gånger har jag inte nämnt den plattan? Nåväl, det finns en orsak. Den är overkligt bra!
Nomoto Karias senaste album är helt klart bland dem som jag mest frekvent spelat under det här året. Dessvärre så har jag sett destå färre musikvideos därifrån. Delvis beror detta på att youtube har valt att ta bort de som tidigare legat framme på sidan. Det är synd, eftersom åtminstone den videon jag sett, Hitomi no naka ni mirrorball, är otroligt läcker.
Vad jag däremot ville informera er om är att nu, för stunden, så finns videon åter igen upplagd. Än är den inte borttagen, så jag rekomenderar er verkligen att ta del av mästerverket innan det är försent. Enjoy!
NOMOTO Karia - 瞳の中にミラーボール
Nomoto Karias senaste album är helt klart bland dem som jag mest frekvent spelat under det här året. Dessvärre så har jag sett destå färre musikvideos därifrån. Delvis beror detta på att youtube har valt att ta bort de som tidigare legat framme på sidan. Det är synd, eftersom åtminstone den videon jag sett, Hitomi no naka ni mirrorball, är otroligt läcker.
Vad jag däremot ville informera er om är att nu, för stunden, så finns videon åter igen upplagd. Än är den inte borttagen, så jag rekomenderar er verkligen att ta del av mästerverket innan det är försent. Enjoy!
NOMOTO Karia - 瞳の中にミラーボール
Sommaren är kort
Vandrar långsamt, utmattat på gångvägen från busshållplatsen. Efter ännu en slitsam dag i den hängivne självplågarens tecken så ber jag inte om mycket annat än dagen arbetslivets blytunga kedjor tillfälligt släpper taget om mig. Det blir i October - det har jag bestämt! I October är jag fri, fri av egen vilja och på grund av ett gott syfte. I October blommar mitt liv. Vad som händer därefter vill jag ännu inte tänka på.
Ur hörlurarna strömmar otomjordiskt vacker musik - 자우림(Jaurim) - Beautiful Girl - det är som om tiden står stilla. I 7 minuter och 23 sekunder avstår jorden ifrån att snurra. Visst fortlöper kalabaliken runt omkring mig, med det är inte längre någonting som berör mig. I min värld är det mitt eget sinnes ro som lägger grunden för hur jag upplever verkligheten.
När tiden åter igen fattar grepp om mig så går det alldeles för fort. Juli når om några dagar sin mitt och i augusti så dör sommaren ut. Det faktum att vi ännu en gång är påväg mot mörkret och kylan är nästan för mycket att smälta för mig. Vad hände med sommaren 2007? Existerade den ens? Jag börjar bli tveksam.
Men hur hemsk hösten och vintern och våren än ter sig vara så har jag för första gången på länge någonting att se fram emot. Jag längtar för första gången i mitt liv till månaden october, och vägen dit tänker jag göra till en av de bättre perioderna i mitt liv. Vad som krävs av mig är enbart att jag lär mig uppskatta vad jag har för stunden, nu när jag är medveten om att de bättre tiderna stundar. Svårare än så ska det väll inte vara?
Livet suger, om man så vill. Men jag accepterar det inte! Varför skulle jag?
Ur hörlurarna strömmar otomjordiskt vacker musik - 자우림(Jaurim) - Beautiful Girl - det är som om tiden står stilla. I 7 minuter och 23 sekunder avstår jorden ifrån att snurra. Visst fortlöper kalabaliken runt omkring mig, med det är inte längre någonting som berör mig. I min värld är det mitt eget sinnes ro som lägger grunden för hur jag upplever verkligheten.
När tiden åter igen fattar grepp om mig så går det alldeles för fort. Juli når om några dagar sin mitt och i augusti så dör sommaren ut. Det faktum att vi ännu en gång är påväg mot mörkret och kylan är nästan för mycket att smälta för mig. Vad hände med sommaren 2007? Existerade den ens? Jag börjar bli tveksam.
Men hur hemsk hösten och vintern och våren än ter sig vara så har jag för första gången på länge någonting att se fram emot. Jag längtar för första gången i mitt liv till månaden october, och vägen dit tänker jag göra till en av de bättre perioderna i mitt liv. Vad som krävs av mig är enbart att jag lär mig uppskatta vad jag har för stunden, nu när jag är medveten om att de bättre tiderna stundar. Svårare än så ska det väll inte vara?
Livet suger, om man så vill. Men jag accepterar det inte! Varför skulle jag?
Citat
Deras hat ger hans eget hat näring.
För han är en avvikare. En som viker av. Han går på vilka vägar han vill.
Trampar ner deras jävla rabatter.
- Ur Jonas Gardells bok, "Ett ufo gör entré". Rekomenderar den starkt
Jag brukar inte hata måndagar, men...
Den här dagen har varit ett helvete. Det känns inte som om helgen som varit egentligen ej existerade. Ingen sömn har jag fått, och ingen lund stund över till att ladda om mina sinnen och tankeverksamhet. Jag är helt och hållet slut.
Detta märktes tydligt i dag, redan under arbetstiden. Efter ungefär 3 timmar så var min sista energi förbrukad och därefter började jag långsamt brytas ned. Få gånger tidigare har jag längtat hem till min säng i denna grad.
Jag kunde trots min brist på kraft inte svika min målsättning att den här veckan (då det är den sista innan sommaruppehållet) träna till varje pris. Så jag begav mig in mot stan.
Väl framme vid Hötorget så satte jag mig ner på trappan bakom fontänen. Eftersom jag inte vill handla så mycket mer innan nästa lön (fastän det är rea i många affärer just nu) så vågade jag inte vistas i någon affär. I stället fick jag tålmodigt vänta in tiden en aning i min ensamhet. Jag blev faktiskt glad när ett ombud från Södermalmkyrkan ville prata med mig en stund - det var åtminstone ett tidsfördriv som varade i några minuter.
Jag åt som vanligt i Kungshallen. Nu när jag äter där så ofta så kan jag inte enbart hålla mig till indisk mat, så i dag blev det Yakiniku. Jag kunde inte avgöra om det var en kille eller en tjej som tog upp min beställning i kassan, jag tippar på det sistnämnda.
Träningen gick verkligen inte enligt förhoppningarna. Jag anlände till lokalen tidigare än vanligt och försökte sova en stund innan det var dags att röra på sig. Huvudvärken som utvecklats hoppades jag skulle försvinna under uppvärmningen, men det blev aldrig så. Jag avbröt passet efter en halvtimme - jag vill verkligen inte bli sjuk nu! Jag har varit småsjuk hela sommaren och det skulle vara pinsamt att behöva stanna hemma från jobbet nu, endast två veckor efter att jag senast var tvungen att sjukanmäla mig. Nej, jag ska klara av det här! Sorgligt nog så blir det väll inte mycket taekwondo för min del nu på ett tag.
Jag har inga positiva förväntningar av morgondagen, vill helst bara ha den avklarad. Den här veckan kommer bli tung!
Detta märktes tydligt i dag, redan under arbetstiden. Efter ungefär 3 timmar så var min sista energi förbrukad och därefter började jag långsamt brytas ned. Få gånger tidigare har jag längtat hem till min säng i denna grad.
Jag kunde trots min brist på kraft inte svika min målsättning att den här veckan (då det är den sista innan sommaruppehållet) träna till varje pris. Så jag begav mig in mot stan.
Väl framme vid Hötorget så satte jag mig ner på trappan bakom fontänen. Eftersom jag inte vill handla så mycket mer innan nästa lön (fastän det är rea i många affärer just nu) så vågade jag inte vistas i någon affär. I stället fick jag tålmodigt vänta in tiden en aning i min ensamhet. Jag blev faktiskt glad när ett ombud från Södermalmkyrkan ville prata med mig en stund - det var åtminstone ett tidsfördriv som varade i några minuter.
Jag åt som vanligt i Kungshallen. Nu när jag äter där så ofta så kan jag inte enbart hålla mig till indisk mat, så i dag blev det Yakiniku. Jag kunde inte avgöra om det var en kille eller en tjej som tog upp min beställning i kassan, jag tippar på det sistnämnda.
Träningen gick verkligen inte enligt förhoppningarna. Jag anlände till lokalen tidigare än vanligt och försökte sova en stund innan det var dags att röra på sig. Huvudvärken som utvecklats hoppades jag skulle försvinna under uppvärmningen, men det blev aldrig så. Jag avbröt passet efter en halvtimme - jag vill verkligen inte bli sjuk nu! Jag har varit småsjuk hela sommaren och det skulle vara pinsamt att behöva stanna hemma från jobbet nu, endast två veckor efter att jag senast var tvungen att sjukanmäla mig. Nej, jag ska klara av det här! Sorgligt nog så blir det väll inte mycket taekwondo för min del nu på ett tag.
Jag har inga positiva förväntningar av morgondagen, vill helst bara ha den avklarad. Den här veckan kommer bli tung!
Flashback Disco
Emir bjöd mig på kvällens underhållning i form av Denki Groove och videon Flashback Disko! Det blir inte mycket mer trippat än såhär..
Live Earth: Sammanfattning
Live Earth ska sammanfattas och jag ska försöka göra det så kortfattat som möjligt ? för jag är mäktigt trött på att skriva nu!
Bra: En massa artister har fått uppträda under sändningen och från en mängd olika genrer. Själva hypen av galan, samt mångfalden bland dessa musiker är förmodligen det som varit mest positivt. Jag har uppskattat grundidén att samla artister från alla världens hörn, och trots att det inte alls fungerat väl så har jag ändå fått se ganska så många band som för mig tidigare varit helt eller ganska så okända.
Dåligt: Urvalet av artister var i grund och botten bra, med undantag för att USA har fått bidra med ungefär hälften av alla uppträdanden. Vad som däremot sög stenhårt var att de asiatiska och afrikanska artisterna fick så lite utrymme i sändningen. Galan handlar om att (framför allt) västvärlden måste få upp ögonen för resten av världen, men hur ska det fungera då vi inte visar dem det minsta intresse ens i dessa stunder? Det hela känns så motsägelsefullt.
Bästa shower: Linkin Park, Red Hot Chili Peppers, Beastie Boys, Madonna, Macy Gray, Foo Fighters, Smashing Pumpkins. Alla dessa band gjorde imponerande spelningar. Hade jag fått se Ai Otsuka och Rip Slyme så är jag dock övertygad om att även de hade placerat sig i denna lista. Får ta mig en titt på de och andra "underprioriterade band" i efterhand.
Artister som jag saknat: Rise againt är otroligt miljöengagerade, och otroligt bra. Det är riktigt synd att vi inte får se dem delta.Rammstein är väll inte särskilt måna om att visa någon direkt omtanke för naturen, men de är trots det väldigt samhällskritiska och skulle, om de placerades i Hamburg, kunna bjuda på en av galans absoluta pärlor.
Jag har sett på tv 22 timmar i streck nu.. kommer bli ett tufft rekord att kunna slå!
Bra: En massa artister har fått uppträda under sändningen och från en mängd olika genrer. Själva hypen av galan, samt mångfalden bland dessa musiker är förmodligen det som varit mest positivt. Jag har uppskattat grundidén att samla artister från alla världens hörn, och trots att det inte alls fungerat väl så har jag ändå fått se ganska så många band som för mig tidigare varit helt eller ganska så okända.
Dåligt: Urvalet av artister var i grund och botten bra, med undantag för att USA har fått bidra med ungefär hälften av alla uppträdanden. Vad som däremot sög stenhårt var att de asiatiska och afrikanska artisterna fick så lite utrymme i sändningen. Galan handlar om att (framför allt) västvärlden måste få upp ögonen för resten av världen, men hur ska det fungera då vi inte visar dem det minsta intresse ens i dessa stunder? Det hela känns så motsägelsefullt.
Bästa shower: Linkin Park, Red Hot Chili Peppers, Beastie Boys, Madonna, Macy Gray, Foo Fighters, Smashing Pumpkins. Alla dessa band gjorde imponerande spelningar. Hade jag fått se Ai Otsuka och Rip Slyme så är jag dock övertygad om att även de hade placerat sig i denna lista. Får ta mig en titt på de och andra "underprioriterade band" i efterhand.
Artister som jag saknat: Rise againt är otroligt miljöengagerade, och otroligt bra. Det är riktigt synd att vi inte får se dem delta.Rammstein är väll inte särskilt måna om att visa någon direkt omtanke för naturen, men de är trots det väldigt samhällskritiska och skulle, om de placerades i Hamburg, kunna bjuda på en av galans absoluta pärlor.
Rize var ett av de fåtal asiatiska band vi fick se i STV
Jag har sett på tv 22 timmar i streck nu.. kommer bli ett tufft rekord att kunna slå!
Live Earth: "This could be good"
Jag har helt klart underskattat Madonna. Hon bjöd oss tittare på en storslagen show, och ett värdigt slut på Londonkonserten. Inledde gjorde hon med själva temalåten till Live Earth, som efter 19 timmar blivit ganska så uttjatad. Hur som helst så var den i varje fall väl framförd och därmed ändå accepterad. Efteråt följde tre väl utvalda låtar från olika delar av hennes karriär. Jag måste erkänna att jag är imponerad! Madonna är otroligt talangfull, inte minst live, och kan utan några större problem charma de flesta publikmassorna. Hennes dansare ska också ha cred. Deras robot dance under låten Ray of ligt var minst sagt imponerande.
Macy Gray följde tätt därefter med en vacker föreställning (dock endast på två låtar). Nu har jag inte riktigt hennes låtnamn i huvudet men ni känner garanterat igen musiken om ni hör den. Riktigt fint.
Kanye West och Bon Jovi fick också visa vad de går för. Godkända I guess. Senare uppträdde också Smashing Pumpkins, som gjorde en strålande föreställning men utan något vidare publikstöd. Det är synd, jag tycker att de var värda mer uppmärksamhet än vad de fick.
Sedan var det äntligen dags för artisten jag sett fram emot större delen av den senare halvan av galan ? Lenny Kravitz! Så bra. Så rock?n roll. Han är the essence of coolnes!
Han inleder starkt med Are you gonna go my way? och fortsätter därefter med Let love rule. Vad som var väldigt sorgligt var att den brasilianska publiken tycktes vara helt inkompetent. Trots ständiga uppmaningar om att sjunga med i låt nr två så gjorde de inget annat är log och skrek. Verkligen tråkigt att se.
Kravitz följdes av diverse återblickar från dygnet som varit. Bland annat fick vi se två låtar till från Linkin Park. Med sina nio låtar är de det band som stannat i rutan allra längst, men det är de värd ? deras spelning i Tokyo var fantastisk. Särskilt om man dömer efter publikens tycke. Inget annat nämnvärt band fick jag chansen att se... förutom den sista allra sista låten som framfördes av legenden Yellow Magic Orchestra.
När sändningen efter 22 timmar nådde sitt slut så var bristerna ett faktum.
Macy Gray följde tätt därefter med en vacker föreställning (dock endast på två låtar). Nu har jag inte riktigt hennes låtnamn i huvudet men ni känner garanterat igen musiken om ni hör den. Riktigt fint.
Kanye West och Bon Jovi fick också visa vad de går för. Godkända I guess. Senare uppträdde också Smashing Pumpkins, som gjorde en strålande föreställning men utan något vidare publikstöd. Det är synd, jag tycker att de var värda mer uppmärksamhet än vad de fick.
Sedan var det äntligen dags för artisten jag sett fram emot större delen av den senare halvan av galan ? Lenny Kravitz! Så bra. Så rock?n roll. Han är the essence of coolnes!
Han inleder starkt med Are you gonna go my way? och fortsätter därefter med Let love rule. Vad som var väldigt sorgligt var att den brasilianska publiken tycktes vara helt inkompetent. Trots ständiga uppmaningar om att sjunga med i låt nr två så gjorde de inget annat är log och skrek. Verkligen tråkigt att se.
Kravitz följdes av diverse återblickar från dygnet som varit. Bland annat fick vi se två låtar till från Linkin Park. Med sina nio låtar är de det band som stannat i rutan allra längst, men det är de värd ? deras spelning i Tokyo var fantastisk. Särskilt om man dömer efter publikens tycke. Inget annat nämnvärt band fick jag chansen att se... förutom den sista allra sista låten som framfördes av legenden Yellow Magic Orchestra.
När sändningen efter 22 timmar nådde sitt slut så var bristerna ett faktum.
Live Earth: Some call it propaganda
Konserten i Rio är igång sedan en tid tillbaka. Pharell Williams lirade just, utan någon direkt framgång hos publiken. Jag ser fortfarande fram emot Lenny? honom kan BBC omöjligt dissa.
Början för övrigt bli väldigt hungrig (alla mackor och äpplen är slut nu).. fast inte så fasansfullt trött som jag kanske borde vara. Håller mig igång med Red bull, vilket verkar funka ganska så bra.
Värt att informera er om är att vid sidan om de ordinarie spelningarna så har vi i skrivandets stund fått se tre stycken extra inslag.
Det första var från Antarktis, dit det brittiska bandet Nunatak åkt för att framföra en av deras låtar enbart inför kamera.
De andra inslagen har varit långt mycket mer suspekta. Det ena av dem var ifrån Washington DC, där Al Gore höll ett tal angående miljön, såklart. Han kunde dock inte hålla sig ifrån att dra till med ett ?god bless you?, vilket jag tycker är rätt löjligt eftersom det är att ta för givet att folk tror på en gud.
Det tredje extranumret var ännu värre. Från en katedral i Rom framfördes en låt av en katolsk gosskör. Det är uppretande. Jag bryr mig egentligen inte om vad folk väljer att tro på, men att ha med detta bidrag i en global sändning är löjligt och diskriminerande. Varför får just den kristna rörelsen få framföra sina ord? Det har givetvis att göra med att programmet i första hand är anpassat för amerikanerna. Kanske är det dock positivt eftersom det är dom som i första hand bör ta lära av vad artisterna och mr. Gore försöker förmedla.
Sändningen ska hålla på i nästan fem timmar till, vilket borde betyda att jag kan förvänta mig att få se en hel del uppträdanden från den brasilianska scenen ? vilket jag ser fram emot. De amerikanska bidragen är verkligen uttjatade och deras egen konsert som enbart innehåller amerikanska artister är allt annat än spännande. Fortfarande återstår några stora namn såsom Kravitz, Madonna och Kanye West.
Än är det långt ifrån över!
Början för övrigt bli väldigt hungrig (alla mackor och äpplen är slut nu).. fast inte så fasansfullt trött som jag kanske borde vara. Håller mig igång med Red bull, vilket verkar funka ganska så bra.
Värt att informera er om är att vid sidan om de ordinarie spelningarna så har vi i skrivandets stund fått se tre stycken extra inslag.
Det första var från Antarktis, dit det brittiska bandet Nunatak åkt för att framföra en av deras låtar enbart inför kamera.
De andra inslagen har varit långt mycket mer suspekta. Det ena av dem var ifrån Washington DC, där Al Gore höll ett tal angående miljön, såklart. Han kunde dock inte hålla sig ifrån att dra till med ett ?god bless you?, vilket jag tycker är rätt löjligt eftersom det är att ta för givet att folk tror på en gud.
Det tredje extranumret var ännu värre. Från en katedral i Rom framfördes en låt av en katolsk gosskör. Det är uppretande. Jag bryr mig egentligen inte om vad folk väljer att tro på, men att ha med detta bidrag i en global sändning är löjligt och diskriminerande. Varför får just den kristna rörelsen få framföra sina ord? Det har givetvis att göra med att programmet i första hand är anpassat för amerikanerna. Kanske är det dock positivt eftersom det är dom som i första hand bör ta lära av vad artisterna och mr. Gore försöker förmedla.
Sändningen ska hålla på i nästan fem timmar till, vilket borde betyda att jag kan förvänta mig att få se en hel del uppträdanden från den brasilianska scenen ? vilket jag ser fram emot. De amerikanska bidragen är verkligen uttjatade och deras egen konsert som enbart innehåller amerikanska artister är allt annat än spännande. Fortfarande återstår några stora namn såsom Kravitz, Madonna och Kanye West.
Än är det långt ifrån över!
Live Earth: Sure Shot
London och New York är städerna som dominerat den senaste tiden. Finns inte mycket att påpeka angående konserterna i helhet, utan jag går direkt in på artisterna som spelat.
Metallica var till att börja med ett nödvändigt inslag av tyngre musik. Världens främsta hårdrocksband bjöd på ett fåtal låtar, men under den tiden de pågick så såg Londons arena för första gången ut att vakna till på allvar. Lite synd att nöja sig med så kort inslag när atmosfären var som allra bäst.
Spinal tap är ett uråldrigt brittiskt band som man tydligen bör känna till. De återförenades tydligen just inför den här galan. Tillsammans med samtliga rockbandsmedlemmar så framförde de en av sina gamla antikviteter, vilket var intressant men knappast särskilt bra egentligen.
Beastie Boys har utan tvekan bjudit på ett av de bästa uppträdandena under galan. Helt jävla hysteriskt! Med sin minst sagt originella hip hop så vet jag inte riktigt om de lyckades få med sig den brittiska publiken, men mitt intresse tog fångade de helt klart. Bandet som startade som punkband på 80-talet är minst lika oförskämda som de var i begynnelsen, och minst lika energiska. Med de personliga favoriterna Sure shot, Intergalactic och Sabotage så tillfredsställde de mina förväntningar av dem med råge.
Framför mig så står Madonna fortfarande kvar, samt ett gäng artister från USA och den brasilianska scenen (om konserten inte blivit inställd). Jag hoppas verkligen att jag inte missar Lenny Kravitz, som utan tvekan är den mest intressanta återstående artisten. Jag håller tummarna!
Metallica var till att börja med ett nödvändigt inslag av tyngre musik. Världens främsta hårdrocksband bjöd på ett fåtal låtar, men under den tiden de pågick så såg Londons arena för första gången ut att vakna till på allvar. Lite synd att nöja sig med så kort inslag när atmosfären var som allra bäst.
Spinal tap är ett uråldrigt brittiskt band som man tydligen bör känna till. De återförenades tydligen just inför den här galan. Tillsammans med samtliga rockbandsmedlemmar så framförde de en av sina gamla antikviteter, vilket var intressant men knappast särskilt bra egentligen.
Beastie Boys har utan tvekan bjudit på ett av de bästa uppträdandena under galan. Helt jävla hysteriskt! Med sin minst sagt originella hip hop så vet jag inte riktigt om de lyckades få med sig den brittiska publiken, men mitt intresse tog fångade de helt klart. Bandet som startade som punkband på 80-talet är minst lika oförskämda som de var i begynnelsen, och minst lika energiska. Med de personliga favoriterna Sure shot, Intergalactic och Sabotage så tillfredsställde de mina förväntningar av dem med råge.
Beastie Boys
Framför mig så står Madonna fortfarande kvar, samt ett gäng artister från USA och den brasilianska scenen (om konserten inte blivit inställd). Jag hoppas verkligen att jag inte missar Lenny Kravitz, som utan tvekan är den mest intressanta återstående artisten. Jag håller tummarna!
Live Earth: London/Hamburg- kvällens satsning
Äntligen så början de tidigare till synes hopplösa konserterna i Hamburg och London dra igång. Därtill har vi Johannesburg som visats ett par ögonblick, men jag förväntar mig inte att se särskilt mycket mer där ifrån. Efter att ha sett en genomgång av vad jag inte fick se ifrån Shanghai så kan jag också konstatera att jag egentligen inte missade många intressanta inslag, men det är först och främst principen att de inte fick vara med som stör mig.
Hur som helst så vill jag börja med att lovorda Enrique Iglesias. Jag har aldrig varit någon större beundrare av honom, men vad jag i dag sett har utan tvekan varit positivt. Han är en ultimat publikuppvärmare! Hamburgscenen som tidigare varit rätt så livlös visade i och med hans uppträdande en första skymt av entusiasm.
Även i London så börjar publiken nu vakna till liv på allvar. Tydligen så verkar artisterna vara ordnade efter status, vilket betyder att de minde etablerade banden nu ger plats för de riktigt stora stjärnorna.
För en stund sedan såg jag Red hot chili peppers lira, och jag är mäktigt imponerad. Trots det föga antalet låtar (2) de spelade så var detta bland det bästa jag sett under dagen. De vet verkligen hur man gör sköna liveframträdanden, vilket kanske inte är så konstigt då de har spelat i vad som tycks vara en evighet ? men på något sätt så har de ändå lyckats hålla kvar skenet av att vara i ungdomlig toppform. Glädje, entusiasm och energi är vad de förmedlar på scenen och det är underbart att se.
Utöver Chili peppers så har vi bland annat fått se John Legend, som passar perfekt i rollen som genomgod miljökämpe ? i alla fall kan man anta att han lever som han lär. Det som nu finns kvar här i Europa är de absolut största stjärnorna. Personligen så ser jag fram emot Beastie boys & Metallica. Kan det bli annat än bra?
(Metallica rockade nyss London btw, och yes, de är stenhårda!)
Hur som helst så vill jag börja med att lovorda Enrique Iglesias. Jag har aldrig varit någon större beundrare av honom, men vad jag i dag sett har utan tvekan varit positivt. Han är en ultimat publikuppvärmare! Hamburgscenen som tidigare varit rätt så livlös visade i och med hans uppträdande en första skymt av entusiasm.
Även i London så börjar publiken nu vakna till liv på allvar. Tydligen så verkar artisterna vara ordnade efter status, vilket betyder att de minde etablerade banden nu ger plats för de riktigt stora stjärnorna.
För en stund sedan såg jag Red hot chili peppers lira, och jag är mäktigt imponerad. Trots det föga antalet låtar (2) de spelade så var detta bland det bästa jag sett under dagen. De vet verkligen hur man gör sköna liveframträdanden, vilket kanske inte är så konstigt då de har spelat i vad som tycks vara en evighet ? men på något sätt så har de ändå lyckats hålla kvar skenet av att vara i ungdomlig toppform. Glädje, entusiasm och energi är vad de förmedlar på scenen och det är underbart att se.
Utöver Chili peppers så har vi bland annat fått se John Legend, som passar perfekt i rollen som genomgod miljökämpe ? i alla fall kan man anta att han lever som han lär. Det som nu finns kvar här i Europa är de absolut största stjärnorna. Personligen så ser jag fram emot Beastie boys & Metallica. Kan det bli annat än bra?
Red Hot Chili Peppers
(Metallica rockade nyss London btw, och yes, de är stenhårda!)
Live Earth: brb
Det har nu inte hänt särskilt mycket spännande under en lång stund. I väntan på de riktigt stora artisterna så har vi mest fått se en rad mindre grupper, som möjligtvis funkar som tidsfördriv men inte mycket mer än så. Snoop dog och Back eyed peas (som lirar i skrivandets stund).
Jag har nu följt galan i snart 9 timmar och är, trots mitt nyvunna energitillskott i form av kebabrulle, nu ganska så trött i ögonen. Det är 13 timmar kvar.
Vill att ni ska veta att jag inte tänker ge upp mitt uppdrag, men jag återkommer först då jag har någonting intressant att kommentera.
Peace
Jag har nu följt galan i snart 9 timmar och är, trots mitt nyvunna energitillskott i form av kebabrulle, nu ganska så trött i ögonen. Det är 13 timmar kvar.
Vill att ni ska veta att jag inte tänker ge upp mitt uppdrag, men jag återkommer först då jag har någonting intressant att kommentera.
Peace
Live Earth: Time to say goodbye - en uppmaning till åskådarna?
Att låta BBC sköta sändningen är att be om en särbehandling för västerländernas fördel. Två låtar har jag fått höra från Shanghai, och det känns som att när Sarah Brightman framför sin ?Time to say goodbye? så närmar sig även denna konsert sitt slut. Föregående 12 Girls band var åtminstone väldigt intressanta att se, även om de som sagt bara framförde en låt i tv.
Hamburg visar oss en regnig scen utsmyckad med ingen mindre än Shakira. Hon är ärligt talat begåvad, men då jag tvingats stå ut med att hennes låtar spelats om och om igen under de senaste åren så uppskattas de inte särskilt mycket från mitt håll.
I natt så drar spelningarna igång i Amerika, och jag förväntar mig att få se en hel del därifrån också. Jag hoppas åtminstone få se så mycket som möjligt från Rio, Framför allt så ser jag fram emot Lenny Kravitz, men även den latinamerikanska musiken. Men blir det tidsbrist så kan den brasilianska scenen omöjligt konkurrera med den amerikanska. Sorgligt nog.
Nu har både konserterna i Hamburg och London startat, vilket betyder att det är därifrån vi under de närmsta timmarna kommer på musik. Asien ser ut att vara avverkat (att världens största kontinent endast får bidra med 6 låtar tycker jag är sorgligt), och jag är tveksam till att Afrika kommer få bidra med sina artister.
Det här liknar mer och mer en väldigt väldigt utdragen MTV music awards. Visst finns det artister kvar som jag gärna vill se spela, men de är inga nyheter direkt.Hamburg visar oss en regnig scen utsmyckad med ingen mindre än Shakira. Hon är ärligt talat begåvad, men då jag tvingats stå ut med att hennes låtar spelats om och om igen under de senaste åren så uppskattas de inte särskilt mycket från mitt håll.
London inleder med Phil Collins, men har därefter ett väldigt imponerande startfält som jag ser fram emot lite senare under kvällen. Jag antar att vi kommer få se samtliga framträdande på denna scen eftersom den, som sagt, ligger i BBCs intresse och därmed prioriteras framför de som för oss är mer okända.
I natt så drar spelningarna igång i Amerika, och jag förväntar mig att få se en hel del därifrån också. Jag hoppas åtminstone få se så mycket som möjligt från Rio, Framför allt så ser jag fram emot Lenny Kravitz, men även den latinamerikanska musiken. Men blir det tidsbrist så kan den brasilianska scenen omöjligt konkurrera med den amerikanska. Sorgligt nog.
Live Earth: Det stora sveket
Mina farhågor ser ut att bli besannade.. Australien avslutar nu en fantastisk konsert, men som hållits på de japanska artisternas bekostnad. Snart drar sändningarna ifrån Shanghai och Hamburg igång och då Europa dras med i bilden så kan jag glömma alla förhoppningar om att se det japanska utbudet. I stället så har vi ifrån Tokyo fått se Linkin Park och Rihanna (som för övrigt har en klädnad som är lika fruktansvärd som hennes musik) - de japanska artisterna har blivit bortklippta!
Jag tycker att det är ett stort svek att välja bort musiken från östvärlden. Visst är de västerländska artisterna otroligt mer efterfrågade, men handlar inte det här projektet ändå om skönheten i världens mångfald? Det jag i dag får se i tv är det som jag om och om har dagligen hört genom våra ordinarie medier. Det jag vill se och höra är outforskad musik från Östasien, Afrika och Sydamerika ? med det verkar vara underprioriterat.
Det som började så bra ser nu ut att bli en stor besvikelse.
Jag tycker att det är ett stort svek att välja bort musiken från östvärlden. Visst är de västerländska artisterna otroligt mer efterfrågade, men handlar inte det här projektet ändå om skönheten i världens mångfald? Det jag i dag får se i tv är det som jag om och om har dagligen hört genom våra ordinarie medier. Det jag vill se och höra är outforskad musik från Östasien, Afrika och Sydamerika ? med det verkar vara underprioriterat.
Det som började så bra ser nu ut att bli en stor besvikelse.
Live Earth: Sydney/Tokyo
Live Earth startade så tidigt som kl 4.00 i morse (svensk tid). Sändningen i SVT började dock 10.00, så det var först vid den tiden som jag satte mig ner för att bevaka spektaklet. Sändningen skiljer sig från vad jag först hade tänkt mig. I stället för att få se en konsert i taget så verkar BBC ha valt att växla mellan de som äger rum samtidigt. Först ut är Sydney/Tokyo ? personligt sett höjdpunkten på programmet. Rättare sagt så har Tokyo den mest intressanta konserten att erbjuda samtidigt som Sydney är en sann underdog. På så vis så blir blandningen ändå därför väldigt lyckad.. en god variation mellan japanska band som man hört tidigare och engelskspråkiga band som för mig tidigare varit okända.
Musiken som Australien ger oss överträffar faktiskt mina förväntningar. Rockmusiken verkar dominera, men har samtidigt influenser från en rad andra genrer, särskilt lite mer sommarorienterade sådana. Trots att vi i nuläget har högsommar här i Sverige så kan jag inte undgå att avundas australiensarna, som mitt i vintern bär de kläder vi har på oss nu. Visserligen så har de en tuff tid under sommaren, då det är olidligt varmt där borta, men jag föredrar alltid värme framför kyla. Nåväl, angående musiken inkluderar som sagt ett flertal intressanta inslag. I skymningen, mot den senare delen av föreställningen så går artisterna såväl som publiken på för fullt. Stämningen är exemplarisk! Bland de mest intressanta artisterna så ser vi Blue King Brown, Missy Higgins, The John Butler Trio och Sneaky Sound System ? defintivt värda att checka in!
I Japan inleds sändningen med hårdrocksbandet Rize, som öppnar med en cover av legenden Hide och låten Pink Spider. Publiken verkar dock, som väntat av de artiga japanerna, vara desto mer organiserad. Går inte riktigt ihop måste jag medge, men musiken är bra ? någonting som jag senare måste ta och kolla upp. Därefter blir det amerikans hip hop med Xzibit.Den stora höjdpunkten i Tokyokonserten är världsbandet Linkin Parks framträdande, som effektivt drar med sig den tidigare lugna publiken. Till hitlåtarna Somewhere i belong, Numb, In the end m.f. så kan vi tydligt höra en stor skara röster utifrån bandets egna. Med 6 låtar så är Linkin Park hittills det band som fått spela mest här i SVT. Dessutom så framför Mike Shinoda (lustigt nog) ett meddelande på japanska. Han är faktiskt halvjapan, men uppenbarligen japanskspråkig. Måste tillägga att syntaren Joe Hahn har otroligt bra klädval!
Återkommer med vidare rapporter..
Musiken som Australien ger oss överträffar faktiskt mina förväntningar. Rockmusiken verkar dominera, men har samtidigt influenser från en rad andra genrer, särskilt lite mer sommarorienterade sådana. Trots att vi i nuläget har högsommar här i Sverige så kan jag inte undgå att avundas australiensarna, som mitt i vintern bär de kläder vi har på oss nu. Visserligen så har de en tuff tid under sommaren, då det är olidligt varmt där borta, men jag föredrar alltid värme framför kyla. Nåväl, angående musiken inkluderar som sagt ett flertal intressanta inslag. I skymningen, mot den senare delen av föreställningen så går artisterna såväl som publiken på för fullt. Stämningen är exemplarisk! Bland de mest intressanta artisterna så ser vi Blue King Brown, Missy Higgins, The John Butler Trio och Sneaky Sound System ? defintivt värda att checka in!
Blue King Brown
I Japan inleds sändningen med hårdrocksbandet Rize, som öppnar med en cover av legenden Hide och låten Pink Spider. Publiken verkar dock, som väntat av de artiga japanerna, vara desto mer organiserad. Går inte riktigt ihop måste jag medge, men musiken är bra ? någonting som jag senare måste ta och kolla upp. Därefter blir det amerikans hip hop med Xzibit.Den stora höjdpunkten i Tokyokonserten är världsbandet Linkin Parks framträdande, som effektivt drar med sig den tidigare lugna publiken. Till hitlåtarna Somewhere i belong, Numb, In the end m.f. så kan vi tydligt höra en stor skara röster utifrån bandets egna. Med 6 låtar så är Linkin Park hittills det band som fått spela mest här i SVT. Dessutom så framför Mike Shinoda (lustigt nog) ett meddelande på japanska. Han är faktiskt halvjapan, men uppenbarligen japanskspråkig. Måste tillägga att syntaren Joe Hahn har otroligt bra klädval!
Återkommer med vidare rapporter..
Live Earth
I dag blev jag medveten om projektets storhet, i morgon sätter det igång. Trots att Live Earth ändå fått ganska så mycket publicitet i media så har jag faktiskt undgått att tidigare lägga märke till vad saken gäller. Därför så ska jag för er som är lika efterblivna som jag sammanfatta det kort.
Al Gore har tagit initiativet till att hålla ett massivt välgörenhetsprojekt 7/7 2007. Fokus ligger på den allt mer uppenbara miljöhotet som vi i dag, jorden över, lever med. För att få folk att angagera sig så har han och hans crew anordnat 7 stycken konerter världen över, med över hundra artister som deltar. Konserterna kommer hållas i Sydney, Tokyo, Shanghai, Johannesburg, Hamburg, London, Rio de Janeiro och New York. Bland guldkornen finns bland andra Linkin Park, Ai Otsuka, Rip Slyme, Beastie Boys och Lenny Kravitz. SVT sänder alltsammans i 22 timmars streck.
Min uppgift är att se samtliga artister och ge er en rapport för varje konsert. Jag sätter igång kl. 10.00 i morgon och slutför mitt bevakande kl 8.00 på söndag. Om det finns tid till att skriva mellan konserterna så gör jag förmodligen det, men annars så får ni vänta till på söndag.
Det här är både den sämsta och den mest storslagna idé jag fått för mig på länge, men jag ska göra mitt bästa för att inte dra mig ur under pågåendet. Det är med blandade känslor som jag väntar morgondagen..
Wish me good luck!
(jag hoppas att folk kommer orka läsa vad jag kommer har att skriva)
I strävan efter omlopp..
Kan tyckas att man gör av med ovanligt mycket pengar i bland, i en frekvens som inte riktigt känns bekväm. Men det får mig att tänka på vad gamle Dean en gång brukade ha att säga om Starcraft...
Så länge du har noll resurser så går spelet som det ska. Det betyder att du investerar för alla dina inkomster, att du ständigt expanderar. Resurserna har inget värde i sig.
Guess it makes sense...
Så länge du har noll resurser så går spelet som det ska. Det betyder att du investerar för alla dina inkomster, att du ständigt expanderar. Resurserna har inget värde i sig.
Guess it makes sense...
Bättre sent än aldrig
Dagen började fint, ungefär två och en halv timme senare än vanligt. När medvetandet långsamt vaknade inom mig så insåg jag att klockan stod på 7.36, i stället för det betydligt mer normala 5.00. Klockradion hade inte gjort inte vad den skulle och på grund av detta så var jag nu våldsamt försenad.
Till en början så tänkte jag somna om, men insåg ganska så snart att jag faktiskt skulle hinna med att jobba lite mer än halva dagen i alla fall. Stärks av min pliktkänsla och starka diciplin så lyckades jag ta mig iväg, och anlände som förväntad ca två och en halv timme senare än vanligt. Det var underbart! Pigg och utvilad så arbetade jag mig igenom dagen med en energi som annars inte brukar existera. Hade jag i stället suttit hemma så hade jag drabbats av dåligt samvete och varit oförmögen att njuta av dagen - jag är övertygad om att jag gjorde rätt val.
Efter arbetet så var det dags för att ta sig in mot stan för att invänta träningen. Väl inne i centrum så ägnade jag den mesta tiden till att springa i diverse affärer. Nu när sommarrean pågår så känner man sig nästan tvungen att handla kläder, men jag faktiskt hittills varit nästan lika sparsam som vanligt. Detta goda beteende vände dock i dag..
Jag fick helt plötsligt för mig att dra iväg till cali - någonting som ofta slutar med att jag en timme senare är mycket fattigare än vad jag tidigare varit. Så var det även i detta fall. Trots rean såbörjade jag genast rota bland de betydligt mer intressanta nyheterna och hittade snabbt vad jag letat efter.
Fiende-tröjan som jag hade framför mig tilltalade mig redan från första början. Smutsbrunt, vitt och svart är färgerna som gäller, motivet föreställer den nuvarande påven, Benedictus XVI. Texten lyder: Benedictus XVI - The worlds greatest live action role player - some call him Il Papa - some call him the pope - we call him the cunt. Vackert, eller hur?
Kort därefter så hittade jag en, om möjligt, ännu läckrare t-shirt. Det svarta plagged pryds av två stycken primater, hämtade från Apornas planet, samt en bunden kvinna med munkavel. Strax därunder är en rosa text på japanska placerad. Jag har ännu inte orkad översätta kanjitecknen ordentligt, men den undre texten tycks åtminstone hänvisa till sejin eiga - "vuxen" film.
Tröjorna kan finns att glo på här & här
Jag åt kebabrulle till lunch.. den var inte att rekomendera.
Träningen var relativt kort för min del, men destå mer intensiv. Sparring var vad som gällde, sparring i sällskap med de mest hängivna sparringentusiasterna. Jag fick mycket stryk i dag. Jag kan förvänta mig ett större antal blågröna tecken på det.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hört under måndagsträningen:
Jonas: Bara så att alla vet så gillar Göran att hålla (träningsmittsar)
Göran: Ja, annars så får jag håll!
Max: Jonas, om Kwangyamnim får reda på att du lär ut på det där viset så får du sparken.
Till en början så tänkte jag somna om, men insåg ganska så snart att jag faktiskt skulle hinna med att jobba lite mer än halva dagen i alla fall. Stärks av min pliktkänsla och starka diciplin så lyckades jag ta mig iväg, och anlände som förväntad ca två och en halv timme senare än vanligt. Det var underbart! Pigg och utvilad så arbetade jag mig igenom dagen med en energi som annars inte brukar existera. Hade jag i stället suttit hemma så hade jag drabbats av dåligt samvete och varit oförmögen att njuta av dagen - jag är övertygad om att jag gjorde rätt val.
Efter arbetet så var det dags för att ta sig in mot stan för att invänta träningen. Väl inne i centrum så ägnade jag den mesta tiden till att springa i diverse affärer. Nu när sommarrean pågår så känner man sig nästan tvungen att handla kläder, men jag faktiskt hittills varit nästan lika sparsam som vanligt. Detta goda beteende vände dock i dag..
Jag fick helt plötsligt för mig att dra iväg till cali - någonting som ofta slutar med att jag en timme senare är mycket fattigare än vad jag tidigare varit. Så var det även i detta fall. Trots rean såbörjade jag genast rota bland de betydligt mer intressanta nyheterna och hittade snabbt vad jag letat efter.
Fiende-tröjan som jag hade framför mig tilltalade mig redan från första början. Smutsbrunt, vitt och svart är färgerna som gäller, motivet föreställer den nuvarande påven, Benedictus XVI. Texten lyder: Benedictus XVI - The worlds greatest live action role player - some call him Il Papa - some call him the pope - we call him the cunt. Vackert, eller hur?
Kort därefter så hittade jag en, om möjligt, ännu läckrare t-shirt. Det svarta plagged pryds av två stycken primater, hämtade från Apornas planet, samt en bunden kvinna med munkavel. Strax därunder är en rosa text på japanska placerad. Jag har ännu inte orkad översätta kanjitecknen ordentligt, men den undre texten tycks åtminstone hänvisa till sejin eiga - "vuxen" film.
Tröjorna kan finns att glo på här & här
Jag åt kebabrulle till lunch.. den var inte att rekomendera.
Träningen var relativt kort för min del, men destå mer intensiv. Sparring var vad som gällde, sparring i sällskap med de mest hängivna sparringentusiasterna. Jag fick mycket stryk i dag. Jag kan förvänta mig ett större antal blågröna tecken på det.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hört under måndagsträningen:
Jonas: Bara så att alla vet så gillar Göran att hålla (träningsmittsar)
Göran: Ja, annars så får jag håll!
Max: Jonas, om Kwangyamnim får reda på att du lär ut på det där viset så får du sparken.
Smokin' aces
Somliga människor tror att om man tar in mycket information så ökar även flödet av utåtgående information. Det är inte riktigt sant i mitt fall. Det har snarare resulterat i utebliven information från min sida. Under de senaste dagarna så har jag tryckt in så mycket kunskap i mitt minnescentrum så att jag själv inte klarar av att producera någon form av övrig tankegång annan än den rörande det som jag försöker ta in i huvudet och memorera.
En positiv effekt av detta är att arbetstimmarna flyter förbi som aldrig förr. Jag har inte längre tid att undra över hur mycket klockan är. Däremot så har exempelvis mitt skrivande uteblivit i brist på ork, lust och aktuella eller i varje fall intressanta ämnen att ta upp. Men... jag ska åtminstone försöka att inte helt stanna upp i min verksamhet.
Smokin' Aces
..heter en film som för några månader sedan visades på bio här i Sverige. Jag ville redan då se den.
Handlingen är ganska så simpel, men ändå med stora möjligheter för att kunna skapa underhållning på hög nivå. Den går ut på att en man vid Buddy Israel har golat på höjdarna inom USA:s undre värld och på grund av detta måste betala detta svek med sitt liv. 1 miljon dollar utlovas till den som sköter denna uppgift. Den gigantiska summan pengar lockar en rad ljusskygga mördare och snart rullar spelet igång, om vem som får tag på deras gemensamma offer.
Bland mördarna finns bland annat en ärrad mästerinfiltratör, en tortyrmästare från mellanöstern, ett par kvinnliga blåbärsgangzters, Ben Affleck, nynazistiska rednecks osv. En salig blanding intressanta karaktärer - det vill jag lova!
Vad som drog ner min hållning till filmen var faktiskt inget annat än just bristen på att utveckla de här karaktärerna. Detta tycker jag är högst väsentligt då filmen faktiskt inte innehåller någon självklar huvudperson, utan i stället ett vimmel av åtskillda individer, de flesta på något vis bidragande till händelseutvecklingen - eller det var snarare vad man till en början trodde! Under filmens gång så blir man mer och mer medveten om dess brist på röd tråd. Filmen är mest oorganiserad och rörig. När den till slut är över så kan man inte undgå att känna ett stygn av besvikelse - men inte på grund av att det man sett var dåligt, utan snarare på grund av att man hade velat se mer.
Trots denna utmärkande svaghet i manuset så fick jag ändå ett ganska så positivt intryck av Smokin' Aces. Det som lockade mig till att se filmen var i första hand dess höga visuella kvalitét det råa tempot i de mer fartfyllda scenerna. Detta, samt det faktum att karaktärerna (trots det jag tidigare påpekat) var onekligen intressanta gör, i min mening, den här filmen klart sevärd. Den är ruskigt snygg med läcker rekvisita, hög bildkvalitét med snyggt färgupplägg, samt väldigt intressanta skådespelare. Ett rykande tips med andra ord!
Vad som lockade mig till att se Smokin' Aces var trailern och de riktigt snygga affischerna. I love
Det här är en film som man kan kosta på att införskaffa sig enbart på grund av att dvd-fodralet är snyggt.
+ När Mondo Grosso är bra så är han jävligt bra!
- När Mondo Grosso är dålig så är han sorgligt dålig!
En positiv effekt av detta är att arbetstimmarna flyter förbi som aldrig förr. Jag har inte längre tid att undra över hur mycket klockan är. Däremot så har exempelvis mitt skrivande uteblivit i brist på ork, lust och aktuella eller i varje fall intressanta ämnen att ta upp. Men... jag ska åtminstone försöka att inte helt stanna upp i min verksamhet.
Smokin' Aces
..heter en film som för några månader sedan visades på bio här i Sverige. Jag ville redan då se den.
Handlingen är ganska så simpel, men ändå med stora möjligheter för att kunna skapa underhållning på hög nivå. Den går ut på att en man vid Buddy Israel har golat på höjdarna inom USA:s undre värld och på grund av detta måste betala detta svek med sitt liv. 1 miljon dollar utlovas till den som sköter denna uppgift. Den gigantiska summan pengar lockar en rad ljusskygga mördare och snart rullar spelet igång, om vem som får tag på deras gemensamma offer.
Bland mördarna finns bland annat en ärrad mästerinfiltratör, en tortyrmästare från mellanöstern, ett par kvinnliga blåbärsgangzters, Ben Affleck, nynazistiska rednecks osv. En salig blanding intressanta karaktärer - det vill jag lova!
Vad som drog ner min hållning till filmen var faktiskt inget annat än just bristen på att utveckla de här karaktärerna. Detta tycker jag är högst väsentligt då filmen faktiskt inte innehåller någon självklar huvudperson, utan i stället ett vimmel av åtskillda individer, de flesta på något vis bidragande till händelseutvecklingen - eller det var snarare vad man till en början trodde! Under filmens gång så blir man mer och mer medveten om dess brist på röd tråd. Filmen är mest oorganiserad och rörig. När den till slut är över så kan man inte undgå att känna ett stygn av besvikelse - men inte på grund av att det man sett var dåligt, utan snarare på grund av att man hade velat se mer.
Trots denna utmärkande svaghet i manuset så fick jag ändå ett ganska så positivt intryck av Smokin' Aces. Det som lockade mig till att se filmen var i första hand dess höga visuella kvalitét det råa tempot i de mer fartfyllda scenerna. Detta, samt det faktum att karaktärerna (trots det jag tidigare påpekat) var onekligen intressanta gör, i min mening, den här filmen klart sevärd. Den är ruskigt snygg med läcker rekvisita, hög bildkvalitét med snyggt färgupplägg, samt väldigt intressanta skådespelare. Ett rykande tips med andra ord!
Vad som lockade mig till att se Smokin' Aces var trailern och de riktigt snygga affischerna. I love
Det här är en film som man kan kosta på att införskaffa sig enbart på grund av att dvd-fodralet är snyggt.
+ När Mondo Grosso är bra så är han jävligt bra!
- När Mondo Grosso är dålig så är han sorgligt dålig!
What else is there?
Röyksopp är förmodligen det bästa Norge någonsing producerat.. Återigen ett prov på vad de går för, i form av en utsökt låt och en video i absolut toppklass.
