Karatefylla pa japanska
Gratis ar godast
Den senaste veckan har varit valdigt olik varan tid i Tokyo och vi har under endast fem dagar hunnit mer med fler egentliga sevardigheter an vad vi avverkade i huvudstaden. Jag vet inte riktigt vart jag ska borja, sa jag utgar ifran dar jag senast satte punkt..
Efter en kort vistelse i Kobe sa var det dags att bege sig till Japans nast storsta stad, Osaka. Val framme i storstaden sa motte vi upp Siddes foraldrar och begav oss med lokaltag ca en timmes resa utanfor stadskarnan. Pa stationen vantade redan Emiko, som efter ett hastigt valkomnande tog oss ut till tva stycken bilar som stod parkerade utanfor. Sidde med familj akte i Emikos bil och jag fick aka med hennes brorson som jag med en mix av japanska och engelska lyckades samtala med.
Vi anlande inte langt darefter vid Emikos hus och fick mota hennes man som valkomnade oss i dorroppningen. En hastig teceremoni foljde och strax darafter sa satte vi oss runt bordet i vardagsrummet. Chabu chabu stod pa menyn tillsammans med sushi, misosoppa mm. Vad jag at tyckte jag efter Tokyos snala kost vara mycket men jag skulle under de kommande dagarna gora mig van med att standigt fylla min mage.
Kvallen avverkades ganska sa hastigt da vi hade ratt mycket att samtala om. Emiko och hennes man kunde betydligt mer engelska an vad jag hade blivit informerad om och jag behovde sallan satta mig in som tolk. Med mig sa pratade dock Emiko som regel japanska, vilket faktiskt funkade ganska sa bra. Jag kunde inte forsta avancerade meningar, men jag fattade det vesantliga.
Efter middagen sa fick Emiko mottaga en rad presenter ifran Sverige. Dalahast, Akvavit snaps och en mangd dukarav varierande farg utgjorde endast ett fatal av de gavor som gavs bort.
Vi gick och la oss ganska sa tidigt den kvallen. Efter enbart ett par timmar somn natten darinnan sa fanns mycket energi att aterhamta.
Dagen darafter var ganska sa handelserik. Vi besokte Osaka Aquarium och sag alltifran uttrar till valhajar, vi tog oss en rundtur pa Osakas historiska museum och vi at okonomiyaki till middag, som tillagades pa en stor stekplatta mitt framfor oss pa en lokal resturang i narheten av Emiko. Pa kvallen sa reste vi till ett hus, ocksa i Emiko och hennes manns ago, som ligger ungefar en halvtimmes resa ifran deras hem. Dar skulle vi tillbringa natten samt aven nasta dag da en liten "fest" var planerad.
Huset var valdigt intressant eftersom det var byggt pa gammalt typiskt japanskt vis med skjutdorrar och tatamimattor. Huset hade vissa moderna funktioner men kandes anda som valdigt gammalmodigt. Som sagt, en berikande upplevelse.
Vi fick aven tillfalle att mota Masako, en van till Emiko som skulle vara med oss under de narmaste dagarna. Just da var jag omedveten om hur mycket tid och bensinpengar hon skulle lagga ner pa oss, men nu i efterhand sa ar vi alla valdigt tacksamma for att hon hjalpte till att skjutsa oss vart vi an ville aka.
Efter middagen sa begav vi oss till ett badhus i narheten. Till skillnad fran simhallarna som ar vanliga i Sverige sa ar inte dessa lampade for just simning. Sma bassanger med vattentemperaturer runt 40 grader ar vad som erbjuds i stallet, perfekt for en avslappnande nedvarvning elle uppvarmning. Vad som ar lite trakigt ar att avdelningarna i badet separerar tjejer och killar - inte forvanande eftersom bafklader inte ar tillatna, men negativt i min mening.
Dagen darpa, den 19e october om jag minns det hela ratt, sa hade vi redan da dagen tog sin borjan relativt mycket att gora. Visserligen var det snarare Emiko, samt ett par vanner som kommit tidigare for att hjalpa henne, som skotte de mesta sysslorna, men aven jag och Sidde fick hjalpa till med att bland annat bara bort vaggar i huset och bara fram bord. Det var imponerande att fa se prov pa hur flexibelt huset var. Efter att ha burit bort ett gang skjutdorrar sa hade vi byggt om tva sma rum till ett stort och hade helt plotsligt plats for alla de 26 och hade helt plotsligt plats for alla de 26 personer som skulle delta vid lunchen.
Runt tvatiden sa samlades gasterna. De var nastan uteslutande aldre tanter, men faktiskt em angenam skara mannisk samlades gasterna. De var nastan uteslutande aldre tanter, men faktiskt em angenam skara manniskor - det var en stamning liggande over tillstallningen som skilljer sog markant fran vad jag hade forvantat mig, De flesta av de inbjudna gasterna hade med sig mat som vi alla delade pa, vilket betydde att det fanns en bra massa ratter att valja mellan. Som vanligt sa erbjods vi mer mat an vad vi kunde ata, men tillrackligt god sadan for vi kunde ata, men tillrackligt god sadan for att tanja granserna till det yttersta. Jag tyckte det var lustigt att fa bekraftelse pa att folk forvaxlar Sverige med Schweiz, men aven Norge var en vanlig missuppfattning.
Efter middagen sa fick vi lyssna pa gammal japansk musik spelad pa det traditionella stranginstrumentet koto samt en slags sarskilld japansk flojt. Det var fin musik vi fick hora och till vissa melodier sa bidrog gasterna aven med sang. Vi fick aven testa pa nagon slags japansk ringdans som formodligen fick oss att se ut som vilsna muppar, men den var ganska sa kul for stunden.
Ganska sa tidigt sa borjade folk avlagsna sig. Det var som sagt en gemensam luch som var tankt och tillstallningen var inte tankt att aga rum mer an ett par timmar. Darafter sa kopplade vi av ett en stund och varvade ner efter den stillsamma maltiden. Jag spelade som vanligt Oendan, trollbunden och manisk.
Jag vill forresten passa pa att presentera detta masterverk som ar konstruerat for den portabla konsolen Nintendo DS. Oendan ar ett musikspel som handlar om att hitta ratt rytm i latarna. Med hjalp av touchscreen sa trycker man pa olika punkter och bidrar trumljud som bygger pa melodierna. Speliden ar simpel men otroligt beroendeframkallande. Haller man inte takten sa avbryts laten och det tar ofta manga manga forsak innan man lyckas klara av melodin.
Halva nojet ligger i detta, resten forgylls av det underbara concept som storyn bygger pa. Man ar sakallade Oendan, en organisation bestaende av manliga cheerleaders som har som uppgift att hjalpa till med att cheera upp folk i olika vardagliga situationer - allt ifran att hjalpa en pojke, som druckit en massa vatten innan han ska ga och lagga sig och nu riskerar aｔｔ kissa i sangen och aterigen bli mobbad av sin lillebrorsa, till att ge eｔｔ par medelalders hangivna popfanstanter styrka att radda deras idol som kidnappats av en maskerad viking.
Latarna som man spelar till varierar fran Ken Hirais smorpop till Hydes hardrock och det ar inte ovanligt att man efter att ha hort en och samma lat ett flertal upprepade ganger antingen borjar hata eller alska den. Sjalv sa har antingen borjar hata eller alska den. Sjalv sa har jag fastnat for Hydes Countdown, som jag nu nagot efterblivet borjat tycka om valdigt mycket. Ett ammat hett tips ar Porno Graffitis Music hour som passar takten i spelet perfekt.
Givetvis sa har det hant mycket sedan den 19e, men pa grund av brist pa tid och ork (mest ork) sa valjer jag att beratta resten en annan gang. Hall ut tills dess!
Kobe Karaoke n' Izakaya
Nar vi steg pa Shinkansen sa var det nastan som om vi gav staden ett sista farval, for vi ar val medvetna om att nar vi val kommer tillbaka efter varan resa runt om i ovriga Honshu sa kommer de sista dagarna i Tokyo att ga i rasande fart.
Val pa taget sa uppnade vi upp vara bentolador och at en stadig frukost samtidigt som vi i hog hastighet sag landskapet pa andra sidan fonstret passera. Jag vet inte hur pass snabbt vi fardades men faktiskt sa kandes det inte sarskillt sa markvardigt att resa med ett av varldens snabbaste tag - men jag antar att det ar det som ar tanken.
Vi anlande till Shin-Kobe efter en resa pa drygt tre timmar och dess olikhet i jamforelse med Tokyo var gensast slaende. Stationen var omgiven av branta berg och det tycktes nastan vara gomd mitt i skogen. Genom en underjordisk gang kunde man sen ta sig ut emot en stad langt mycket mer luftigt byggd an den vi gjort oss vana vid att se.
Pa stationen mottes vi av Ryuei, som darefter tog oss till centrala Kobe. Ryuei hade varken jag eller Sidde mott tidigare, men det drojde inte lang tid innan vi verkligen borjade gilla honom. Efter ett ar som utbytesstudent i sodra Sverige sa talade han valdigt bra skanska, vilket var ratt underhallande. Han hade uppenbarligen blivit manipulerad till att tro att Skane var den basta delen utav Sverige - nagonting som vi gjorde varat basta med att motbevisa. Han verkade utover denna missuppfattade bild utav Sverige ha valdigt vettiga inttressen och en allmant skon personlighet.
Vi vandrade runt en stund i Kobe och kollade in ett par affarer. Staden var som sagt valdigt annorlunda mot Tokyo. Mycket mycket mindre, men anda med det mesta som kan tankas onskas. Tempot ar dartill anmarkningsvart lagre an i Tokyo, nagonting som jag som svenks tycker ar ganska sa skont. Jag och sidde har trots att vi varit aktiva varje dag hallt ett ganska sa lagt tempo, men att folk standigt svarmar omkring oss har anda en viss utmattande effekt.
Vid femtiden sa motte vi Cecilia, en Svenska bosatt i Japan - hon som fick mig och Sidde att ta kontakt med Ryuei. Vi satte oss ner och tog en fika tillsammans men vandrade sedan vidare lite senare och at aven middag ihop. Sidde och Cecilia at tempura, Ryuei at Sashimi och jag at grillad al. Jag hade tidigare bara atit al friterad och ville testa pa hur den smakade tillagad pa annat vis. Jag blev dock ganska sa besviken da den inte hade en sarskillt utmarkande smak. Men liksom alltid med japanska maltider sa kunde jag njuta av mycket annat som ocksa ingick i menyn. Vad som ocksa ar var att notera ar att jag for forsta gangen at sittandes pa golvet, nagonting som valdigt tidigt blev valdigt obekvamt. Utover det sa var det ett valdigt trevligt stalle vi tillbringade middagen pa. I bakgrunden sa spelades traditionell japansk musik och rummet var inrett i samma anda. Sidde slog huvudet i en takbjalke och fick formodligen en rejal bula.
Efter att vi atit fardigt och tagit farval av Cecilia sa var det dags att ta oss an tva av de saker vi infor resan till Japan sett fram emot mest men som vi hittills inte fatt gjort - Purikura och Karaoke.
Purikura ar fotoautomater i sarskilld japansk stil som man besoker tillsammans med kompisar eller flick/pojkvan. Efter att man fatt fotografera en serie bilder sa har man sedan mojligheten att redigera bilderna i ett sockersott bildredigeringsprogram som finns installerat i automaterna. Ett problem ar dock att man inte far anvanda automaterna om man inte ar tjej eller atminstone har med sig nagon sadan i sallskapet - grupper med enbart killar ar inte tillatna att anvanda automaterna. Eftersom det inte fanns nagon bevakning sa brot vi mot lagen och tog ett parti bilder anda. De var latt varda priset pa 400yen.
Efter fotograferingen sa begav vi oss till narmaste Karaoke. Vi hyrde ett rum for tva och en halv timmar och avverkade en rad olika latar - allt ifran Guns n' Roses Welcome to the Jungle till Aquas Barbie Girl. Sidde holl en standig basstamma och jag och Ryuei misshandlade vara halsar tills dess att vi blev hesa. Favoritnummret var My Chemical Romance med Black Parade, en duett framford med total overemotionell hangivelse. Finaste laten var mojligtvis Ryuei och Siddes tolkning av Oasis Don't look back in anger.
Nar sangrosten var slut sa var vi ganska sa hungriga och torstiga, sa vi beslutade oss for att dra till en Izakaya, en japansk pub med sushi och yakitori pa menyn. Eftersom Ryuei ar 19 ar sa ar han egentligen for ung, men liksom i Sverige sa ar det inte alla som foljer de restriktionerna sarskillt strikt. Vi hade trots det ganska sa svart att hitta nagon lamplig krog klockan ett pa natten eftersom oppettiderna i Japan ar ratt sa olika de i Sverige. De flesta stallena hade redan stangt vid den tidpunkten och de flesta manniskorna som skotte affarsverksamheter langs gatorna tillhorde den ljusskygga typen.
Till slut sa hittade vi dock en krog som hade oppet lange, sa vi satte oss for att varva ner och bestallde in lite mat samt dricka. Aterigen sa valde jag umeshu, en gammal dryck med smak av plomon och som jag pa kort tid foralskat mig i. Jag hoppas att systembolaget kan trolla fram en flaska eller tva, for den har drycken kommer jag definitivt sakna. Till detta sa at jag forst ett par spett yakitori och avslutade med ett fat sashimi.
Jag kommer faktiskt sakna izakaya i sin helhet, for att umgas tillsammans i en upplivad men anda anstandig miljo, atandes japansk mat med tillhorande dryck - det slar klubblivet manga ganger om! Jag har en kansla av att nar jag val atervander till Japan for att stanna sa ar den sortens festande som ar vanligast forekommande i Stockholm ett minne blott.
Efter ett par timmar sa var atminstone jag otroligt trott. Jag hade inte fatt sarskillt mycket vila pa senaste tiden och dagen hade varit handelserik. Energinivan lag i botten och jag var nast intill utslagen da vi hittade ett internetcafe vart att spandera natten. Efter att ha hjalp oss med att checka in sa var det dags for Ryuei att ta sig hem och vi tackade honom for dagen. Vi kom overens om att ses igen i dag innan vi aker ifran Kobe.
Media Cafe Pop Eye, som jag nu befinner mig pa tillhor de markligaste jag varit med om i Japan. Jag hade tidigare fatt hora att folk faktiskt bor pa platser som denna. Efter att ha tillbringat natten pa detta internetcafe sa ar jag dock inte langre sarskillt chockerad over detta. Till ett pris av strax under 2000yen sa har jag tillgang till ett eget bas, en modern dator med senaste operativsystemet och bra internetuppkoppling, en tv med filmkanaler, en fotolj med massagefunktioner och som man kan justera till liggande lage da man vill sova, automater dar man kan kopa mat och dryck, bland annat finns en meny pa drygt 50 olika kostnadsfria drycker samt muggar, atpinnar, servetter mm utan extra kostnader. Lokalerna ser ut att vara nyrenoverade, personalen ar artig och hjalpsam, den overliggande stamningen ar stillsam och rofylld. Toletterna ar frascha och det finns tillgang till dusch.
Jag hoppas att det finns liknande alternativ i Kyoto, i samma kvalitetsniva som detta!
I dag sa ska vi aka vidare till Osaka. Vi ska traffa Siddes foraldrar igen och vi ska traffa Emiko. Mina japanskakunskaper kommer formodligen under den har veckan bli viktigare an nagon gang tidigare da vi alla ska bo i en familj utan tillrackliga kunskaper i varken svenska eller engelska.
Jag har halva resan bakom mig och resten kvar att uppleva. An finns det mycket att se fram emot och jag ska se till att gora er val medvetna om vad ni dar hemma i Sverige gar miste om.
Ett passande avsked av Tokyo
Mycket som hant de senaste dagarna och liten tid till att skriva.. bast att jag satter igang pa dirrekten!
I lordags sa hade vi sedan lang tid tillbaka bokat in ett mote med Siddes foraldrar.
Jag och Sidde tillbringade formiddagen ensamma i Jinbocho, ett distrikt tillagnat bokhandeln. Sprang runt ett par timmar och stannade en stund pa ett cafe, eftersom min vaska ater igen gick sonder mitt ibland kringrusandet. Jag loste det dock denna gabg hastigt med mitt MacGyversinne och kunde snart ge mig ut pa Tokyos gator igen.
Vid tvatiden var det dags att befinna sig i Shibuya, i lobbyn till hotellet dar Siddes foraldrar hade slagit rotter. Efter ett kort aterforenande sa begav vi oss genaste till narmaste resturang som serverar tempura, friterat - i detta fall fisk.
Vi slog oss ner vid ett bord och slog upp menyn. Efter allt snalande hittills under resan sa kom det plotsligt hojda prisbeskedet som ett slag i ansiktet. Jag lugnade dock ner mig en aning kort darefter da jag blev informerad om att jag blev bjuden pa middagen. Faktiskt sa var priserna inte sarskillt mycket hogra an exempelvis en sushimaltid i Stockholm, men da man vant sig att ata maltider for 30-40kr sa vanjer man sig vid laga priser.
Trots den lilla brutala detalj att djuren som jag at dodades mitt framfor ogonen pa mig sa njot jag faktiskt av maltiden. Jag brukar ofta tycka att friterad mat ar jobbig att trycka i sig, men det har var ett alldelles speciellt undantag - utsokt fisk, al och kraftor med gronsaker och ris vid sidan om utgjorde en utsokt smakupplevelse som jag ar glad over att jag inte gick misste om.
Efter resturangbesoket sa vandrade vi runt en svang i Shibuya och i Ginza. Vi gjorde ett aterbesok pa Bic Camera innan vi satte oss ner for att ta en fika i en byggnad i narheten. Kanske inte den basta platsen och tidpunkten att bestalla te och kaffe nar folket runt om kring oss bestallde in alcohol, men en stadad stammning radde och det hela var mycket trevligt.
Vi satte punkt for kvallen genom att visa upp varan inte allt for imponerande lagenhet. Ett propert avslut pa en trevlig kvall i gott sallskap.
Dagen darpa sa var det dags for nasta aktivitet, denna gang i form av picknick. Kl. 13.00 sa var det avtalat att vi skulle mota upp Satoko mf. i Yoyogi park i narheten av och det var endast tack vare tur som vi slutligen lyckades hitta henne. Vi fick dock vanta en stund pa att ovriga personer skulle dyka upp och det tog ett tag innan de flesta fanns samlade.
Lunchen som foljde darpa var bade rolig och intressant. Vi var ungefar halften svenskar och halften japaner som tillsammans delade pa en maltid bestaende av handplockade favoriter fran det svenska och det japanska koket. Vi diskuterade gemensamma intressen och erfarenheter av de bada landerna och det var en genomgaende god stamning som radde. Tiden gick dock ganska sa snabbt och snart var det dag dock ganska sa snabbt och snart var det dags for mig och Sidde att resa oss upp och lamna det muntra sallskapet. Vi vandrade ut genom parken som nu under helgen BJOD pa livespelningar, sackpipemusik, dansandes MCrockabillys och gothic lolitas. Det var synd att vi inte hade mer tid att spendera pa plats, men vi var tvugna att ta oss till Shibuya for att mota upp Kana.
Framme i Shibuya sa borjade morkret ganska sa snart lagga sig over den neonbelysta stadsdelen. Vi lyckades dock tillsammans med Kana med att hitta ett Caffe i narheten av stationen och slog oss till ro over varsin kopp kaffe/te. Ett trevligt stalle, men japans avsaknad av rokningsforbud gjorde sig snabbt paminnt och det drojde inte lange innan jag hade en latt huvudvark till foljd av gifterna som cirkulerade i luften runt omkring oss. Pa mitt initiativ sa lamnade vi platsen efter drygt en och en halv timme och begav oss i stallet till en izakaya for att ata litegrann.
Vi bestallde in en massa olika ratter och delade pa alltsammans. Sashimi, yakitori (som jag hade langtat efter den ratten!), japansk omelett, ris och miso utgjorde bara en del av de lackerheter som stod pa bordet att valja mellan. Till maten drack jag sake och umechu - bada tva valdigt valsmakande drycker. Sidde bestallde en ol for 600 yen och fick drygt en halvliter att hava i sig.
Middagen var rakt igenom otroligt trevlig och det var valdigt kul att aterigen fa traffa Kana. Vi kom overens om planer infor det kommande motet/motena i Kyoto, och Kana tipsade om vissa affarer vi maste besoka pa plats. Jag fick aterigen upp forhoppningar om att kanske hitta lite passande klader i en butik som heter Sou Sou - dar jag vet att det finns plagg i min smak. Vi tog farval av varandra pa taget mot Tokyo. Kana hade en tva timmars resa framfor sig, hem mot Kyoto - eftersom huvudverken fortfarande tryckte en framfor sig, hem mot Kyoto - eftersom huvudverken fortfarande tryckte en aning i mitt huvud sa uppskattade jag darfor att jag och Sidde endast hade drygt en halvtimmes resa kvar mot Monzen Nakacho.
Trots tva valdigt aktiva dagar bakom oss sa hade vi i dag inga planer alls pa att sanka tempot. I dag har vi varit i Kamakura tillsammans med Miwa och hennes van som jag pinsamt nog glomt namnet pa.
Jag maste medge att jag och Sidde var aningen oroliga nar vi motte dem pa Shinjuku station, eftersom jag tidigare bara snackat med Miwa ett fatal ganger tidigare pa natet, men det visade sig snabbt att de bada var valdrigt roliga och trevliga. De hade liksom oss mycket som de undrade over och vi hade under dagen faktiskt inte nagon gang alls nagra problem med att finna samtalsamnen.
Drygt en och en halv, tva timmar utanfor Tokyo sa anlande vi i Kamakura. Staden har beskrivits som en slags miniversion av Kyoto med tempel och traditionell japansk kultur som framsta atribut. Under dagen sa besokte vi bade ett litet, men icke desto mindre imponerande, shintotempel, samt en jattelik buddhastaty. Det var valdigt intressant att for forsta gangen resa lite langre utanfor storstaden och fa ta del av det gamla Japan. Jag fick ocksa tillfalle att for forsta gangen doppa min hand i Stilla havet, en ganska sa haftig upplevelse.
Till luch sa at vi tonkatsu - friterat flask, bland det godaste jag atit pa lange! Skandes bra att fa i sig nagonting annat an fisk for en gans skull. Dartill sa testade vi pa en alldeles ny smakupplevelse - potatisglass! Sidde korde straight potatis och jag at potatis/vanilj. Riktigt skummt ma jag saga.
Jag visade upp nagra malningar jag gjort och fick sjalv nagra exempel pa saker som Miwa producerat i sitt yrke som illustrator. Valdigt fina malningar maste jag medge - inspirerande samtidigt som de utgor en utmaning for min del. Att jobba med ett liknande yrke i framtiden ar nagonting som jag hittills mest bara dromt om, men att inse att de planerna gar att genomfora kan fa mig att nu andra kurs helt.
I morgon sa beger vi oss till Kobe, langt bort ifran Tokyo. Vi har pratat med Ryuei, en japansk kille med goda kunskaper i svenska, och en svenska som ar bosatt i Japan. Vi hoppas att den korta vistelsen i staden blir handelserik och uppskattad utav alla parter. Om den gar som planerat aterstar att se..
ps. nagon japansk kamera blir det formodligen inte, men jag har hjalpt Sidde med att fotografera och sa smaningom sa kommer jag att lagga upp bilder pa varan resa.
Tokyo - en touch av Sverige
NHK och allt daromkring
En borjan till stabilisering
Lost in Translation v.2
Vi nadde slutligen Tokyo. Men vi hamnade inte i Shinjuku, utan i Shibuya. Datta medforde vissa problem eftersom Sakurakontoret, dar vi skulle hamta nycklarna till varan lagenhet stangde innan vi hade mojlighet att ta oss dit vi egentligen skulle ha akt.
Vi fick i stallet hjalp att hitta hotell och begav oss i stallet till Ikeburoku. Val dar sa hade vi bada svart att tolka Siddes vagbeskrivning, sa det slutade med att vi irrade runt fullkomligt vilse. Just som jag tankte satta mig ner pa trotoaren och uppgivet tjura sa kom plotsligt en tant fram till oss och forsakte hjalpa till. Problemet var dock att hon enbart snackade japanska. Trots detta sa lyckades vi efter kanske en halvtimme anda att hitta hotellet - vad som till en borjan tycktes vara en hjalplos situation slutade val tack vare overlevnadsjapanska och valdigt mycket talamod bade fran min och fran japanskans hall.
Vi kunde utan problem checka in vara vaskor (min var tung som bly och efter att ha slapat runt pa den i timmar sa var jag ganska sa sliten).
Dagen darpa borjade med att Sidde kande sig krasslig. Han hade ont i halsen och kande sig slut i kroppen. Trots det sa var vi tvugna att ta oss till Sakurakontoret. Den har gangen gick det battre men pa vagen dit sa gick ena hjulet pa min stora vaska sonder och jag fick slita rejalt for att ta mig frammat med den. Hur som hellst sa kom vi slutligen fram till kontoret och kunde antligen skriva pa en massa papper och mottaga varsin nyckel till lagenheten i Monzen Nakacho.
Eftersom vi befann oss pa fel sida av stan, Sidde var sjuk och min vaska var trasig sa bestamde vi oss att ta en taxi till lagenheten. Det gick bra, utan nagra dirrekta omstandigheter.
Nar vi kom fram till lagenheten sa upptakte vi dock till var stora besvarelse att det endast fanns en sang. Vi fick ge oss ut och leta upp en telefonautomat for att ringa Sakura. De lovade att ordna problemet sa vi bestamde oss for att sa lange aka ivag till Tokyo Station for att fixa varsin mobiltelefon.
Efter en lang process sa fick vi varsin mobil och kontantkort pa 3000yen for endast strax over 500kr. Personalen pa Softbank var trevliga och till stor hjalp. Jag har en mailadress pa mobilen, och jag tror att det gar att skicka mail till [email protected].
Resten av dagen tillbringade jag pa egen hand. Sidde lag hemma och sov och har gjort det fram tills nu. Antligen sa har jag dock sjalv fatt ett battre grepp om situationen och ska i dag forsaka utforska nagon annan stadsdel, mojligtvis Shinjuku.
Jag aterkommer med ytterligare info sa fort jag kan.
Tills vidare, またね!
Lost in Translation v.1
Jag har nyss hittat ett internetcafe. En timme har jag pa mig att surfa, sa jag ska forsaka att skriva kortfattat...
Till att borja med sa har jag Kana att tacka for att jag sitter har. Eftersom jag sjalv har svart att orientera mig har i Tokyo sa har jag i nulaget varit ratt sa beroende av hennes hjalp och det ar inte utan eftertanke som jag pa telefonen har givit hennes nummer snabbkommandot 112.
Som sagt sa ar inte Tokyo den lattaste av stader att befinna sig i. Trots att jag lagt ner min sjal pa att forsaka lara mig anvandbar japanska sa kan jag for tillfallet andast anvanda den till de mast simpla dialogerna. Faktiskt sa gar det battre an forvantat att gora mig forstadd, men vad jag far for svar har jag oftast ingen aning om. Det galler att lita pa sin intsinkt, gissa, och ha en bra massa tur. Utover spraksvarigheterna sa ar Tokyo en otroligt stor stad. Jag hade inte forvantat mig nagonting annat, men trots det sa ar jag anda lite tagen av hur massiv den ar. Jag var i varldsstaden London forra aret, som jag inte hade nagra problem med att orientera mig i, men det har ar nagonting helt i klass for sig.
Japan ar namligen till skillnad fran Europa och i synnerhet Sverige otroligt sammanpackat. Under hela mig resa fran Nagita Airport fram till Shibuya i Tokyo sa sag jag konstant antingen bebyggelse, risfallt eller skog - och da menar jag inte skog som den vi har i Sverige, utan har ar till och med den sammanpressad. Det ror sig om klumpar av gront, splacerade runt om pa landsbyggden.Forrasten, pa tal om resa sa ska jag ta om allt fran borjan...
Lite forsenat sa narmade sig varat plan den hollandska flygplatsen i Amsterdam. Allt vi hade sett pa resan var moln och sa var aven fallet nu. Vi hade dock inte haft det trakigt, snarare tvartom, vara forvantningar av Japan lag redan pa topp och resan fran Sverige till Nederlanderna visste vi i forvag ar kort jammfort med den senare mot Narita, Japan.
Ironiskt nog sa lag dimman tat over Amsterdam nar vi slutligen narmade oss land. Det var andast de sista sekunderna innan landning som man over huvud taget kunde se nagonting. Sammanfattningsvis sa gav landet intryck av att vara bade gratt och sunkigt, en uppfattning som maten vi senare at pa Burger King knappast lyckades andra pa. Vatten fanns inte att dricka och hamburgarna drypte av fett. Jag fick kort darefter genast ont i magen och var tvungen att spendera resten av vistelsen i landet lidandes. Dessutom sa gick min vaska, som jag trodde var av kvalitetsmarke, sonder. Axelbandet gick av och det bidrog ocksa till omstandigheter.
Val uppe i luften igen sa kandes allting genast battre. Pa ett japanskt plan, med huvudsakligen japanska passagerare, japanska flygvardinnor, japansk mat att ata och dricka, japansk film att se pa och japansk musik att lyssna pa sa hade jag inga som helst problem med att sysselsatta mig i 11 timmar.
Rakt over gangen bredvid Sidde sa satt tva stycken steriotyper. En tjoch amerikanska och en australiensare som svepte alcohol i rasande takt. Jag tror att han lyckades avverka 8st (sma) flaskor vin, men de var trots allt gratis, sa varfor inte supa sig ordentligt full nar man har chansen?
Forrasten, se filmen "Kisaragi" - ett tips!
Slutligen sa nadde vi da antligen Japan, aningen hyper excentriska - atminstone fran min sida. Vistelsen pa flygplatsen var ganska sa kortvarig och allt darborta gick fint. Vi kopte biljetter till Shinjuku i centrala Tokyo och satte oss pa forsta mojliga tag.
fortsattning foljer...
The Day after Tomorrow
Vad jag väntat på i över ett års tid är snart på väg att en del av nuet. Ååsom!
Onsdagen den 3e Oktober lyfter planet från Sverige klockan 15.10 (om jag minns det hela rätt). Som medpassagerare så kommer jag och resekamrat Sidde att befinna oss.
Vi flyger till att börja med söder ut för att göra ett byte någonstans nere i Holland. Jag vet inte hur lång tid vi kommer spendera på flygplatsen där nere (kanske dag att ta reda på saker och ting snart). Hur som helst så anser jag det vara bättre med för mycket tid på flygplatsen än för lite.
Det här är första gången på väldigt väldigt länge som jag flyger utanför Europa, så resan kommer vara olik någonting jag någonsin utsats för tidigare. Men jag är övertygad om att jag kommer kunna sysselsätta mig mestadelen av den. Jag har faktiskt en hel del saker som jag vill hinna med innan jag når Japan.
Väl framme så kommer vi ha fullt upp från första stund. Tåg mot Tokyo ska ordnas, mobiltelefoner ska hyras och vi ska så snabbt som möjligt bege oss iväg för att få tag på nycklar till lägenheten innan kontoret stänger. Efter att spenderat många timmar sittandes på ett flygplan så kommer denna omställning förmodligen tära en hel del på min sinnesfrid, men det räknar jag som sagt med redan nu i förhand.
I Japan så har jag redan i förhand planerat in ganska så mycket som jag vill hinna göra. Därför så är det risk för att jag inte alltför ofta kommer kunna sätta mig och skriva till omvärlden. Planerna på att ta med mig en egen dator har jag skrotat för länge sedan, men internetcafén ska däremot vara både många och billiga. Jag kommer försöka höra av mig minst en gång i veckan.
I staden Kobe så tänker jag och Sid the kid testa på att övernatta på faktiskt övernatta på internetcafé. Det betyder att vi under den natten kommer vara online väldigt mycket och att vi då ska försöka göra vårt bästa med att besvara eventuella frågor och helt enkelt shitchata litegrann med de som känner behov för det. Mer info och datum för detta event kommer så småningom.
Jag förstår att folk är nyfikna på vad som väntar mig under resan men delvis på grund av att jag vill hålla spänningen uppe, men också på grund av att jag faktiskt inte vet vad som kommer hända därborta så kommer jag berätta för er, om mina upplevelser, allteftersom resan fortskrider.
Så, det här är mitt avsked, men blott för stunden. Kanske för jag för mig att skriva igen redan i morgon, kanske dröjer det en vecka innan jag sätter nya spår här. Men jag kommer höra av mig, det lovar jag!
Screw you guys, I'm going home!
Aj lajk maj lajf
Penguins and Polar Bears
Att söka efter det onåbara, det är temat till mitt senaste konstverk.
Jag har målat en bricka till ett halsband. Tog mig ungefär två dagar och som vanligt så har jag jobbat efter improvisation men med en stor det eftertanke.
Pingviner och isbjörnar är varandras motsvarighet. De har mycket gemensamt och de är i stort sett ensamma bosatta på polerna. Men änn mer skilljer de sig från varandra. De är som natt och dag, svart och vitt, skillda från varandra med en evighet.
Pusselbiten de båda saknar representerar de brister som hindrar människor från att vara fulländade.
Fiskarna utgör en splittrad personlighet. Ett kluvet hjärta.
Siffrorna har flera olika sorters betydelse. Dels bildar de tillsammans talet 42 - enligt den brittiske författaren Douglas Adams, meningen med livet. Vad som fått mig att reagera är att meningen med livet uppenbarligen blir sex, men jag hade inte riktigt det i åtanke när jag målade det här verket.
Återigen har jag använd Brailles skrift (denna gång med borrmaskin som hjälpmedel, så nu kan man faktiskt känna texten) och för den här gången så kommer jag att berätta vad den står för. Tricket är nämligen att man måste läsa texten baklänges, så att den tillsammans med siffrorna bildar "t(w)o long fo(u)r"
Här nedan följer en bild som visar smyckets storlek i förhållande till min hand.
America hates you
Jag vet till att börja med inte på hur stort allvar man ska ta den här videon. Men är detta hur genomsnittsamerikanerna resonerar så är kan jag inte annat än känna en viss känsla av orolighet krypa upp längs ryggraden..
Easter bunny hates you
...
En (väldigt) kort resumé av dagen som var igår
Bjudna till kalaset var som sagt en handfull skara människor. Samtliga av dem sedan mig tidigare kända. Vi drack och umgicks och höll kvällen rakt igenom en ganska så lugn profil.
Sammanfattningsvis så var det hela mycket angenämt.
Utnämningar av olika slag:
Kvällens fotoobjekt: (Som vanligt) Sidde
Kvällens musikaliska höjdpunkt: Den underbara bakgrundsmusiken i LocoRoco
Kvällens alco: Kim
Kvällens citat: Sidde: Likt en framstjärt är du tilltalande!
----------------------------------------------------------------------------------------
Epilog
Klockan 8.30 morgonen därefter ringer J från från Asiens östra utkant. Jag är duktigt sliten och i munnen smakar det som om jag lagrat decilitervis av kloakslem. Min inledande hälsningsfras blir någonting i stil med "Fyfan.... sämsta tajmingen!", vilet inte helt förvånansvärt tolkas som ointresse från min sida. Jag har lite dåligt samvete nu i efterhand - det måste jag medge.
Jag somnar om och vaknar ett par timmar av att klockradion går på och att "Whisky in the jar" ljuder i mina öron. På ett vidrigt vis så blir jag påmind om vad som orsakat mitt nuvarande huvudverk och jag försöker som så många gånger för att intala mig själv om att lämna alcoholen ifred.
